Slottsspöken

Det finns många berättelser om vålnader på Stockholms slott. En av dem är "Grå Gubben" eller Grå mannen som enligt traditionen lever i källarresterna av det gamla Slottet Tre kronor. Några menar att det är självaste Birger jarl som går vakt. Han har visat sig för bland annat Nicodemus Tessin d.y. och förutsåg att Tessin inte själv skulle fullborda slottsbygget.

Den ofta omtalade Vita frun är det mest kända slottsspöket. Enligt folktron skulle Vita Frun, så fort hon dök upp, förebåda att någon i den kungliga familjen skulle dö. Hon lär vara högväxt och bär en vit sidenklänning, bara prasslet från hennes klänning hörs när hon närmar sig. Det finns flera teorier om vem hon var och varifrån hon kom. Enligt en uppfattning är hon hertiginnan Agnes av Merán, en tysk adelsdam av ätten Hohenzollern, som levde på 1200-talet. Hon var gift med greve Otto av Orlamünde och blev änka 1293. Hon mördade sina båda barn från sitt äktenskap med Otto för att kunna gifta sig med Albrekt, borggreven av Nürnberg också kallad "Den Sköne", men han övergav henne, hon dog senare i fångenskap.

Några kungliga dödsfall har inträffat i samband med att Vita Frun visade sig på slottet. I mars år 1871 såg prinsessan Eugénie den beryktade vålnaden på slottet och tre dagar efteråt avled drottning Lovisa. År 1907 visade sig Vita Frun igen och kort därefter avled Oscar II. Senast hon visade sig var 1920, när kronprinsessan Margareta låg för döden. Plötsligt halades flaggan på slottet på halv stång och en vakt som skulle se efter lär ha sett Vita Frun på taket. Två timmar efter händelsen avled kronprinsessan.

Fürchtet Gott und Ehret den König / är Tyska kyrkans motto vilket betyder -Frukta Gud, Vörda Konungen

Svartmangatan var en av den medeltida stadens huvudgator och kallades ”gatan som man går från stora torget till svartbröderna”. Av kung Magnus Eriksson fick Dominikanerorden en tomt i den sydöstra delen av staden där deras konvent byggdes 1343. Hit vallfärdade människor från hela Mälardalen för att tillbe altartavlan Helga Lösen som hade undergörande krafter.

Det finns 82 mirakelberättelser nedskrivna från svartbrödernas kloster varav de flesta gäller feber, benbrott, kolik, dövhet och förlamning. Men man har även lyckats rädda en drunknad pojke, en och annan häst har också botats. Klostret stängdes under reformationen och det mesta har rivits men delar av härbärget finns kvar, en liten källare som ligger dold bakom en järnport på Södra Benickebrinken.

Femhundra år senare pågick en helt annan sorts verksamhet på Svartmangatan. I ett bakre rum på Café International höll Socialdemokratiska Arbetarklubben hemliga möten på 1880-talet där arbetsvillkoren och de sociala orättvisorna i det framväxande industrisamhället livligt diskuterades. Dessa sammankomster bevakades noggrant från ett fönster tvärsöver gatan och polisen registrerade alla som kom och gick.

Mötesdeltagarna sågs som samhällsomstörtare och August Palm och Hjalmar Branting kom senare att hamna i fängelse för ”smädelse av regering och riksdag”. På Svartmangatan 11 startades under den här tiden flera fackförbund, bland dem Svenska Jern- och Metallarbetareförbundet som har satt upp en minnesplakett över porten. Idag är Svarmangatan en tyst och lugn gata men den har en färgstark historia.

Jacob Schultheis

Prästgatan 32 i Gamla stan

Den driftiga och modiga Sophie Sager skrev in sig i Stockholmshistorien då hon i mitten av 1800-talet som ung kvinna anklagade en stallmästare för våldtäktsförsök och misshandel. Hon förde sin egen talan i rätten, där hon även vann målet. Rättegången blev följetong i en Stockholmstidning och hennes ord finns bevarade.
Vid hörnet mellan Kåkbrinken och Prästgatan finns runstenen U 53 inmurad i husgrunden och en kanonpipa i hushörnet. På runstenen står det "Torsten och Frögunn lät resa stenen efter sin son". Frögunn är ett hedniskt kvinnonamn och stenen antas vara från 1000-talet, huggen av en runhuggarmästare från Uppland, den har antagligen kommit hit som byggmaterial. Var den ursprungligen stått vet ingen längre. Kanonpipan placerades här någon gång på 1600-talet som hörnskydd mot de stora vagnar som börjat trafikera de smala gatorna.

Stig Larssons Södermalm

Fiskargatan ligger på Katarinaberget. Den utgår från Mosebacke torg via trappor, svänger sedan 90 grader via Svartensgatan och slutar vid Roddargatan. Gatan är den högst belägna i hela Katarina församling och ligger 47,5 meter över havet. Gatan är omtalad redan 1646 som Stora Fiskargränd. På Fiskargatan finns numera Mosebacke ateljéhus, där flera konstnärer håller till. Vid Fiskargatan 2 ligger Mosebacke vattentorn från 1897, ritat av arkitekt Ferdinand Boberg.

Delar av Milleniumböckerna utspelas i kvarteren runt Mosebacke, Stieg Larsson besökte ofta serveringen på Södra Teaterns terrass.

Fiskargatan 9 Mosebacke torg, här tog Lisbeth hissen högst upp till 21-rumslägenheten som hon köpt av Percy Barnevik, familjen Barnevik bodde en gång i huset fast i en annan lägenhet.

Slå bokstäverna WASP (som är Salanders användarnamn i Hacker Republic) på mobilen och den visar siffrorna 9277. Postkoden till Fiskargatan konstaterar Mikael Blomqvist i boken. På namntavlan står V. Kulla, (Villa Villekulla) Nycklarna till lägenheten passar och Mikael tassar in.

Huset kallades en gång för skandalhuset, eftersom det skymde Katarina kyrka. Området var förr fattigkvarter där liklukten stack i näsan från stackare som hängde i galgarna.