Nyårsafton i Sigtuna

Eftersom vi har en hund i familjen så är det vår skyldighet att säkerställa att hon känner sig trygg på nyårsaftonen och slipper bli skrämd av fyrverkerier. 
Vårt enda val precis som för många andra hundfamiljer är då att bo på hundhotell vid Arlanda flygplats, där fyrverkerier är förbjudna.

Innan incheckning passade vi på att besöka Sigtuna, som är den äldsta staden i Sverige.

Runt år 970 stod kung Erik Segersäll och pekade ut var Sigtuna stad skulle byggas, han var en modern nordisk kung, som ville skapa ett rike som liknade de europeiska kungadömen han hört talas om. Erik visste hur en stad skulle anläggas och det var med den nya kristna kyrkan han skulle samarbeta för att nå sina mål. Målet var ett bilda att rike med en kung och en gud. Han skulle vara den kungen och kyrkans överhuvud – gudsman i det nya riket. För stormännen och bönderna i omgivningarna var det mycket som var nytt – en kristen stad!
Den ursprungliga stadsplanen finns i stort sett bevarad och staden är ungefär lika stor nu som då, fram till 1200-talet var staden en av de viktigaste i landet.
De äldsta byggnaderna är borta och de nuvarande är huvudsakligen från 1700-talet eller senare, det är fascinerande att stanna och läsa de många informationsplattorna som visar byggnadernas historia och berättar historier om människorna som bodde och arbetade i dem. Parallellt med Stora gatan går ”Processionsvägen” som byggdes på 1100-talet för religiösa processioner och vid vilken det låg flera kyrkor. De flesta av dessa kyrkor lades ner efter reformationen men man kan fortfarande se ruinerna. 

Kvällspromenad

Att vandra genom en mörk skog är någonting som jag alltid har tyckt om, det känns lite trolskt och mystiskt.
Man är ensam och vet inte riktigt varifrån alla ljud kommer.

Sony RX1r på fri hand

Det lyser i skogen

Lidingökonstnärer lyser upp höstmörkret med ljuspunkter utmed Västra Långängskärret, mellan Stockby och Långängens gård på Lidingö.

Colosseum och lite annat

COLOSSEUM BYGGDES PÅ PLATSEN AV EN KONSTGJORD SJÖ

Den dekadenta, egoistiska kejsaren Nero hade byggt en gigantisk villa för sig själv, kallad Domus Aurea, den inkluderade en enorm konstgjord sjö.

Efter att Nero begick självmord år 68 e.Kr. utfärdade senaten en Damnatio memoriae på honom, vilket innebär att "vi ska fördöma hans minne och ta bort alla spår av honom".

Ett par år senare bestämde kejsaren Vespasian sig för att ta bort Neros sjö och placera en arena där, för att underhålla folket och få dem att fokusera på roligt och glömma den hatade Nero.

Genom att göra detta visade Vespasian också romarna att han var en man av folket, till skillnad från Nero som hade tagit allt det landet bara för sig själv.

COLOSSEUM BYGGDES PÅ 10 ÅR, MEST AV JUDISKA SLAVAR

Kejsare Vespasian och hans son Titus hade erövrat Judeen och hade fört med sig många krigsbyten, inklusive artefakter från templet i Jerusalem, de tog också med sig cirka 100 000 judiska slavar, varav många hjälpte till med byggandet av Colosseum.

Vespasian började arbeta på Colosseum omkring 70 eller 71 e.Kr.. Han dog år 79 e.Kr. och hans son Titus blev kejsare. Titus avslutade byggnationen år 80 e.Kr., arenan namngavs efter dem: Flaviska Amphitheatern.

Några år senare lade den sista kejsaren i den Flaviska dynastin, Titus bror Domitian, till den översta våningen och även Hypogeum, det underjordiska komplexet, där djur och kämpar hölls till det var dags för showtime.

COLOSSEUM FICK SITT NUVARANDE NAMN FRÅN SMEKNAMNET FÖR NEROS STORA STATY

Tillbaka till egocentriska Nero - han hade också gjort en jätte 100-fots bronsstaty av sig själv. Efter Neros död ersatte Vespasian ansiktet och kallade det en solgudstaty.

Statyn flyttades senare (med hjälp av 24 elefanter) av kejsaren Hadrian, år 124, till strax intill amfiteatern. Statyn är för länge borta och ingen vet vad som hände med den. Men den kallades Colossos, och många forskare tror att det är här den Flaviska amfiteatern fick sitt nuvarande namn, fundamentet för Neros staty är fortfarande synlig bredvid Colosseum.

Brända tomten

Brända tomten skapades på initiativ av Johan Eberhard Carlberg för att bli en vändplats i den trånga Gamla Stan, det var något som bl.a. brandkåren var i stort behov av. 1747 medan tomten fortfarande ägdes av en Ekmarck blev hans förslag gällande "Ekmarcks afbrände tomt" godkänt. Det skulle bli fler sådana vändplatser som idag är små torg i Gamla Stan, Gåstorget, Sven Vintappares torg, Tyska Brunnsplan, Tyska stallplan m.fl.

Torget användes ända fram till 1920-talet mest som ett upplag för byggmaterial och uppställning för kärrorna som arbetarna använder under dagarna, vid den här tiden fanns det en pissoar på torget, precis där ingången till restaurangen ligger idag.

Den stora kastanjen som står mitt på torget planterades på 1920-talet i samband med att Stortorgets gård och Junotäppan skapades som lekplatser för barnen men också för att försköna Gamla Stan.