Nice is nice

Trots att vi under somrarna bara bor sju km från Nice så brukar det bara bli några få besök, där är mycket folk och stökigt, men staden är ändå drottningen på Rivieran och man blir aldrig trött på den.

Den här gången är det i alla fall inte så mycket folk och de vi ser är corona-anpassade, alla har munskydd (i fickan, på armbågen, i pannan, under hakan, i handen några har den över munnen och det finns till och med en och annan som har skyddet över mun och näsa), avstånd behöver man ju inte hålla eftersom man äger ett munskydd som naturligtvis tas av när man skall nysa eller hosta. Jag konstaterar att munskydd troligen inte hjälper när de används så här, dessutom återanvänds munskydden till de går sönder eller tappas bort, byter gör man inte i onödan eftersom de är så dyra.

Promenaden då, vi parkerar en bit bortom Gamla Stan där vi brukar stå och så promenerar vi ner genom Promenade du Paillon där jag tar en bild över den spegelblanka ytan medan vattnet inte sprutar. Vi fortsätter genom Gamla Stan till Cours Saleya och genom en av portalerna där jag stannar till och tar en bild innan vi fortsätter ut på Promenade des Anglais.

Mat är ju viktigt även idag och vi har siktat in oss på en indisk restaurang som har riktigt god Indisk mat, med lite annan touch än hemma i Stockholm, miljön är traditionellt indisk även utomhus där vi satte oss.

Efter lunchen flanerar vi upp till Slottsberget, som vanligt kan jag inte motstå husfasader så det blir en bild på en härligt röd fasad innan vi fortsätter promenaden runt berget och tillbaka ner genom Gamla Stan på väg tillbaka till bilen och färden hem till huset.

Lunch i Menton

Mycket mat blir det när vi är här, vi har många favoritrestauranger och så måste man ju prova nya.
Vi hade bestämt oss för att äta lunch på Le 31 i Menton, så vi tog bilen och körde längs Baisse Corniche till citronstaden.

Vi promenerar genom centrum bort till den östra sidan nedanför katedralen och gamla stan där jag tittar upp och tar en bild mot de färggranna fasaderna.

Vi fortsätter upp genom den gamla staden och söker efter bilder.

Där är en Tabac som har jag fotograferat förr, men kan ändå inte låta bli att ta en bild till.

Och så fasaden med lyktan och färgerna, det blev nya bilder på gamla motiv den här gången.

Det blev en lätt lunch med lite annorlunda varianter  på "Petite friture de la mer", livet är härligt.

Idag blir det kaffe i Saint-Jean-Cap-Ferrat

Ännu en skön dag, idag blir det den vanliga 12 km morgonpromenaden runt Cap Ferrat, vi börjar med att gå ner genom staden förbi en byggnad som har varit med i många filmer ofta som Casino.

Vi fortsätter längs vattnet ut mot Saint-Jean-Cap-Ferrat, vi stannar till och jag tar en bild mot Villa Kérylos. Villan byggdes i början av 1900-talet av den franska arkeologen Theodore Reinach som beundrade den antika världens arkitektur, inredning och konst och bestämde sig för att återskapa atmosfären i en lyxig grekisk villa i en ny byggnad.

Efter en liten stund kommer vi fram till den villa som jag tycker är den vackraste i trakten, villa Lo Scoglietto "idag kallad" Cape of the Cape". Den öppna platsen framför villan heter Place David Niven efter skådespelaren som bodde i villan från 1970 till sin död 1983.

Vågorna går höga vilket inte är så vanligt i september, det hör vintern till.

Morgonpromenad och kaffe i hamnen

För första gången någonsin känns det positivt att ha antikroppar mot ett virus, jag har inte varit sjuk, så jag har ingen som helst aning om hur det gick till, men det gjorde i alla fall så att jag och min fru kunde åka ner en vecka till huset i Frankrike.

Morgonpromenaden

Som vanligt öppnar vi dörrarna från sovrummet och tittar ut over havet, det ser ut som vanligt, några båtar på svaj, dock inget kryssningsfartyg på grund av Corona.

Vi tar klär på oss och vandrar de 90 meterna ner till havet via en trappa, vi passerar Villa Nelcote där Keith Richards och de andra i Rolling Stones bodde en period.

Nere vid havet stannar vi till och jag tar en bild mot staden i gryningsljuset, väl inne i staden fotograferar en fasad bara för att jag tycker så mycket om färgerna.

Vi har gått här varje sommar i tjugonio år och det är fortfarande lika vackert och skönt, lugnet är slående det är tyst och stilla.

Nere i hamnen sätter vi oss på det lilla caféet, medan vi väntar på caffet och smörgåsarna dricker vi lite vatten i skuggan under parasollet, några stammisar sitter där som alltid.

Vi dricker morgonkaffet och äter var sin smörgås, därefter fortsätter vi promenaden och vänder hemåt för att planera dagen.

Livet är härligt.