Handhållet eller stativ i makrofotografering?

Många pläderar för att stativ är ett måste i makrofotografering. Kanske om motivet står stilla. Men blommor vajar i vinden och insekter springer/flyger omkring. Alltså fotograferar jag alltid handhållet – givetvis med en massa suddiga bilder som resultat. Om det varit på den gamla (goda?) analoga tiden, hade jag nog inte haft råd att slösa med exponeringarna, som jag och säkert många andra gör. I massproduktionen i min kamera fastnar därför en och annan helskarp bild tagen på fri hand.

Frihandplåtandet har också den fördelen gentemot den låsta stativpositionen, att jag snabbt kan skifta vinkel och med kameran följa ett bi, en humla, en fjäril eller en vajande blomma.

Det här är några av de bilder jag fotograferade i dag i en örtagård i Strängnäs bland blommor och kryddväxter.

Honungsbi på Röd rubeckia

Honungsbi sörplar nektar på Kungsmynta

Honungsbi suger nektar på Kungsmynta

 

Honungsbi lämnar Kungsmynta 

Humla suger nektar på lammöra

En loj trädgårdssnäcka är ett tacksamt objekt för frihandsfotograferande. Men den här fotovinkeln nere vid marken är nog svår att åstadkomma med en stativ, om man inte vrider ut alla benen på det.

Tål en blomma sol?

 Att fotografera i solsken brukar som bekant ge både besvärliga skuggor och utfrätta högdagar. Fotograf Steve Berardi pläderar för att undvika sol vid fotografering av blommor i en gratis e-bok, där han ger ger 13 nyttiga tips. Instämmer om det gäller att fånga så naturliga färger  som möjligt. Men blommor i skugga blir bildmässigt tråkigare än om de plåtas i mot- eller sidoljus.

Den här gurkörten får en helt annan lyster i motljus än i skugga.

Cikorian är fotograferad bakifrån, eftersom direktljuset på framsidan blev för platt.

 Myskmalvan plåtade jag ovanifrån när solen gick i moln för att solljuset inte skulle ”platta ut” blomman.

 
Den här Vallmon Lila är fotograferad i skugga. Mjuk färger men utan briljans.

 
Den här Opiumvallmon är plåtad i samma vinkel men delvis i motsol, vilket jag tycker ger lyster i färgerna

 Skuggorna i en ny utslagen vallmo i motljus förstärker djupet.

Konsten att framstå som en expert med hjälp av en expert

Att fotografera insekter är fascinerande, även det minsta kryp visar upp en fantastisk konstruktion. Men att artbestämma  är svårare för en amatör som jag. Men det finns ju experter att rådfråga som jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet. Jag har ofta mejlat bilder dit och alltid snabbt fått svar. Mycket lärorikt!

Inte visste jag att baggen i ölandstoken var en pälsänger...

... eller att det här är en vargspindel släkt med tarantellan...

... eller att en större frågeteckenbock käkar på smörblomman...

50-talet sländor istället för 10 knipor

Egentligen skulle jag fotografera en knipfamilj i våtmarken vid Johannistorp på Tosterön utanför Strängnäs. Knipa med 10 ungar hade några dagar tidigare setts i vattnet där. Men när jag kom fram, fanns "bara" gräsänder att skåda. I stället drogs min uppmärksamhet till en massa sländor som cirkulerade bland växterna vid strandkanten. 400 m m teleobjektiv byttes ut mot 70-200 mm och en stund senare hade jag flera hyfsade närbilder av flicksländor och trollsländor.

Nordisk kärrtrollslända (Leucorrhinia rubicunda)

Sjöflickslända (Enallagma cyathigerum)

Spjutflickslända (Coenagrion hastulatum)

Istället för 10-talet knipor såg jag alltså över 50 trollsländor. Hyfsat utbyte av utflykten.

196 fågelartar på 10 dagar

Natthägern ovan var en av de 196 fågelarter som en grupp fågelskådare observerade under en resa i Rumänien kring månadsskiftet april maj. Med "observererade" menar jag hörde eller såg. Eftersom varken min hörsel eller min ornitologiska kunskap är tillräcklig för att vara en fullfjädrad (!) fågelskådare koncentrerade jag mig på att fotografera så många fåglar som möjligt för att åtminstone i efterhand kunna identifiera dem. Och nog fanns det mycket att plåta, särskilt i Donaudeltat som var resans clou. Vi bodde under flera dagar på en hotellbåt, som bogserades runt i deltat. Varje morgon tog en mindre och grundgående båt oss ut i deltats trånga kanaler.

Förutom natthägern fick jag hyfsade kameraskott på många andra arter som kungsfiskare, biätare, forsärla,  krushuvad pelikan, minervauggla, slaguggla, svarthuvad trut och flera rovfåglar. Kolla gärna på länken: hennix.eu/Romaniabirds.

Den mest sällsynta arten var en otroligt vacker murkrypare, som vi såg klättra på klippväggar i den så kallade Zarnestiklyftan. Olycligtktvis hade jag då på kameran skiftat objektiv från 400 mm till 70-200 mm. Men det räckte ända till för en hyfsad bild: