Har mina bilder en framtid efter mig?

Har du någonsin ställt dig frågan varför du fotograferar? Själv har jag i takt med stigande ålder och alltmer svällande bildarkiv börjat fundera på vilken framtid har alla dessa fotografier? 

Varför samlar jag på mig en massa bilder? Sannolikt för att jag vill dokumentera mina barn och barnbarns uppväxt? För att jag vill minnas våra resor, vandringar, utflykter och fester? Och helt enkelt för att det är roligt att fotografera – experimentera med bilder, färger och ljus.

Men sedan? Vem vill efter mig titta på de många hyfsat vackra men för betraktaren anonyma bilder på djurliv och växter jag samlat på mig? Alla våra bilder är naturligtvis en guldgruva för framtida folklivsforskare, antropologer och historiker – förutsatt att bilderna kan bevaras och läsas i framtida medier. Jag vår väl trösta mig med det.

En familjebild som är minnesvärd för mig och alla inblandade.

Men det flesta andra bilder har som denna snart utblommade vallmo nog ingen framtid för sig...

Handhållet eller stativ i makrofotografering?

Många pläderar för att stativ är ett måste i makrofotografering. Kanske om motivet står stilla. Men blommor vajar i vinden och insekter springer/flyger omkring. Alltså fotograferar jag alltid handhållet – givetvis med en massa suddiga bilder som resultat. Om det varit på den gamla (goda?) analoga tiden, hade jag nog inte haft råd att slösa med exponeringarna, som jag och säkert många andra gör. I massproduktionen i min kamera fastnar därför en och annan helskarp bild tagen på fri hand.

Frihandplåtandet har också den fördelen gentemot den låsta stativpositionen, att jag snabbt kan skifta vinkel och med kameran följa ett bi, en humla, en fjäril eller en vajande blomma.

Det här är några av de bilder jag fotograferade i dag i en örtagård i Strängnäs bland blommor och kryddväxter.

Honungsbi på Röd rubeckia

Honungsbi sörplar nektar på Kungsmynta

Honungsbi suger nektar på Kungsmynta

 

Honungsbi lämnar Kungsmynta 

Humla suger nektar på lammöra

En loj trädgårdssnäcka är ett tacksamt objekt för frihandsfotograferande. Men den här fotovinkeln nere vid marken är nog svår att åstadkomma med en stativ, om man inte vrider ut alla benen på det.

Tål en blomma sol?

 Att fotografera i solsken brukar som bekant ge både besvärliga skuggor och utfrätta högdagar. Fotograf Steve Berardi pläderar för att undvika sol vid fotografering av blommor i en gratis e-bok, där han ger ger 13 nyttiga tips. Instämmer om det gäller att fånga så naturliga färger  som möjligt. Men blommor i skugga blir bildmässigt tråkigare än om de plåtas i mot- eller sidoljus.

Den här gurkörten får en helt annan lyster i motljus än i skugga.

Cikorian är fotograferad bakifrån, eftersom direktljuset på framsidan blev för platt.

 Myskmalvan plåtade jag ovanifrån när solen gick i moln för att solljuset inte skulle ”platta ut” blomman.

 
Den här Vallmon Lila är fotograferad i skugga. Mjuk färger men utan briljans.

 
Den här Opiumvallmon är plåtad i samma vinkel men delvis i motsol, vilket jag tycker ger lyster i färgerna

 Skuggorna i en ny utslagen vallmo i motljus förstärker djupet.

Konsten att framstå som en expert med hjälp av en expert

Att fotografera insekter är fascinerande, även det minsta kryp visar upp en fantastisk konstruktion. Men att artbestämma  är svårare för en amatör som jag. Men det finns ju experter att rådfråga som jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet. Jag har ofta mejlat bilder dit och alltid snabbt fått svar. Mycket lärorikt!

Inte visste jag att baggen i ölandstoken var en pälsänger...

... eller att det här är en vargspindel släkt med tarantellan...

... eller att en större frågeteckenbock käkar på smörblomman...