Om den gamla eken kunde tala...

Jag önskar att den gamla eken jag tittar på kunde berätta för mig var den upplevet under sin månghundraåriga tillvaro. Det kanske har med min alltmer mogna ålder att göra, men gamla träd fascinerar mig. När de biologiskt sett har dött, finns de kvar länge i naturen som hem eller föda för insekter och fåglar. De åldras vackert, i motsats till mig, och bjuder i sitt multnande tillstånd på många fina fotomotiv. Dess årsringar kan berätta om nödår och goda år, och för den invigde också om mycket som hänt i omgivningen.

Att ströva bland månghundraåriga träd, som här i naturreservatet Sparreholms ekhagar,  är en lisa för själen och väcker tankar om vad som hänt i mänskligheten under trädets uppväxt.

Tillhörande den s.k riskgruppen 70 plus har hustrun och jag sökt vår tillflykt till flera naturreservat i Sörmland och, om inte direkt kramat, så dock beundrat de många vackra trädveteranerna.

Skulle gärna också besöka Sveriges grövsta ek (13 m i omkrets), i Vimmerby kommun, den så kallade Norra Kvill-eken, som beräknas vara drygt 1000 år. Betänk vad den skulle kunna berätta om förändringarna i sin omgivning. Eller alla de ekar som för många hundra år sedan planterades som råvara till skeppvirke och som fortfarande står kvar i hagmarker.

En version av Edvard Munchs "Skriet", i form av en bedagad ek i Herröknanäs naturreservat.

Rotblöta i bokstavlig bemärkelse längs stigen genom Herröknanäs naturreservat.

På väg genom hagarna i Herröknanäs naturreservat.

Som ett skelett, rotändan på en fallen ek i Sparreholms ekhagar

Kort skägglav (Usnea subfloridana) i på ek i Sparreholms ekhagar.

Ett kanske inte så anslående fotomål, men desto mer historiskt är Old Tjikko, granen på Fulufjället i Dalarna. Tanken svindlar vad som hänt under dess livstid. Den är enligt tester världens äldsta kända individuella trädklon, genetiskt samma individ som 9550 år gamla döda rester av rotsystem på samma plats. 

Peter Hennix

Behöver man en ringblixt för makro?

Funderar på att köpa mig en ringblixt för att få bättre fräs i makrobilderna. Frågan är vilken. Har tittat på Aputure AHL-HC100 (billigast), Nissin MF18 Ringblix (kanske bäst) och Canon Macro Ring Lite MR-14EX II (bra men dyrast). Eftersom jag ska ha ringblixten främst för makro och inte porträtt kan jag kanske klara mig med Aputure AHL-HGC100? Men den har inte TTL-koppling. 

Men blir det bättre med en ringblixt. Plåtade i dag i eftermiddagssolen följande bi-produkter:

Humledrottning med snålåkande kvalster (som lär vara helt ofarliga för humlan).

Honungsbi

Honungsbi

Honungsbi

Kanske hade ringblixten ljusast skuggorna i bilderna och fryst vingslagen, men rörelsoskärpan är förstås i sig effektfull. Någon som har en synpunkt på detta?

Undrar Peter

Möte med nästan ett halvt tusen fågelarter

Kill your darlings – att gallra bland bilderna efter en upplevelserik resa känns ibland plågsamt svårt, men ofrånkomligt, eftersom man ju inte har obegränsat utrymme på datorns hårddisk. Jag kom i början av februari hem efter ett drygt två veckors fågelskådning i Costa Rica med cirka 3000 bilder på minneskorten. Jag hade ändå raderat en hel del direkt i kameran. Vi 12 som deltog i resan såg eller hörde sammanlagt nästan 450 olika fågelarter.

Collared redstart

Amazon  kingfischer

Blåhäger,  Little Blue Heron

Svalstjärtad glada, Swallow-tailed Kite

Chestnut-mandibled toucan

Montezuma Oropendola

Det fanns mycket annat att fotografera. Miljöerna växlade från tropisk fauna i fuktiga regnskogar till öppna torra landskap, från lågland till bergskedjor med vulkaner.

Solnedgång vid Tarcoles River

Floddelta i Cano Negro Nationalpark

Doftpassionsblomma

De färggranna kolibrierna är värd ett särskilt kapitel. De var betydligt lättare att fånga med kameran än vad jag trott, i synnerhet där man hängt upp matare med frestande sockerlösningar. 

Kolibri , Fiery-throated Hummingbird

Och en massa andra intressanta djur:

Sengångare

Glupsk ekorre, Variegated Squirrel

Green Iguan (i röd parningsdräkt)

Och mycket, mycket annat, som kan ses i  ett album här på Fotosidan.se, där jag har jag samlat ett urval av bilderna från resan.

Hälsar Peter

Flyg vackra fågel flyg!

Bofinken är inte bra en av våra vanligaste fåglar (näst efter lövsångaren den talrikaste i Sverige) utan också en av de vackraste. Det blev jag ännu mer övertygad om under en vandring på det gamla militära "Norra övningsfältet" utanför Strängnäs häromdagen. På en gren visade bofinken upp sig i alla sina prunkande färger:

Efter ett par drillar var det dags för grenbyte:

.. och upp i luften

och ned på en annan gren

Där på grenen såg bofinken mer distingerad ut.

Den som gapar efter mycket...

Som fågelunge gäller det att ta vara på alla mattillfällen:

Maten är serverad

Hit med käket!

Fasligt stor snäcka det här.

Hoppsan!

Vart tog käket vägen?

Sensmoral: Den som gapar efter mycket, mister (ibland) hela stycket.

Noterat av Peter Hennix