Flyg vackra fågel flyg!

Bofinken är inte bra en av våra vanligaste fåglar (näst efter lövsångaren den talrikaste i Sverige) utan också en av de vackraste. Det blev jag ännu mer övertygad om under en vandring på det gamla militära "Norra övningsfältet" utanför Strängnäs häromdagen. På en gren visade bofinken upp sig i alla sina prunkande färger:

Efter ett par drillar var det dags för grenbyte:

.. och upp i luften

och ned på en annan gren

Där på grenen såg bofinken mer distingerad ut.

Det gäller att hålla masken

Mitt för mina ögon eller rättare sagt kameraobjektiv utspelades följande drama:

Finns det någon mask här?

Är det inte en mask som kravlar i jorden därborta?

Här ska man kanske leta mask.

Japp, här finns det mask.

Åhi...

Åhej...

Segt jobb det här.

Äntligen är masken uppe.

Slurp...

Mums, härlig daggmask!

Som sagt, det gäller att hålla masken, åtminstone om man ska få något käk.

Konstaterar Peter

Hästgnägg och hippifrisyr

Han hade en rejäl svart kalufs fallande ned över pannan och en lång hästsvans. Fast heter man Luringen och är en präktig dölehäst (norsk variant av nordsvensk) är det förstås en ganska normal hårutrustning. När jag lyfte kameran tittade han nyfiket på mig och log – eller hur jag nu ska tolka ett hästgnägg. Parkamraten bredvid, nordsvenska valacken Boyar, var inte alls lika intresserad. Duon hade nyligen genomfört ett pass i SM i plöjning med häst på en åker utanför Strängnäs.

Hela tiden kollade domarna bland annat att fårorna var raka med rätt djup och bredd samt att ogräs och stubb var väl nedplöjt.

På närliggande åkrar plogades det också både med veterantraktorer och moderna traktorer. Men det var plöjningen med häst som fångade mitt intresse. Här var inte oväntat medelåldern hos dem som förde plogen betydligt högre än i andra tävlingsklasser.

Lövverk i höstfärger bildade en effektfull bakgrund till alla de vackra och muskulösa hästar, huvudsakligen nordsvenskar, som styrdes framför plogarna. Det inspirerade till många bilder i kameran.

Peter Hennix

Rapport från en havsörnutfordring

Fältstationen Rördrommen (mellan Strängnäs och Eskilstuna) har införskaffat en åtelkamera för att registrera märkningen av havsörnar. Genom samarbete med fiskaren Lasse Östling vid Hässelbyholm lockas havsörnarna med fiskrens till en åtelplats ute på Mälarens is. Aptiten är god. Stundtals ses ett 20-tal havsörnar och minst lika många kråkfåglar). Kvaliteten på åtelkamerans bilder har dock hittills, pga av misserabelt ljus, varit dålig:

Det är svårt att urskilja färgen på ringarna på benen. Nu ska kameran flyttas närmare utfordringsplatsen.

Det blir förstås bättre bilder med en systemkamera, men eftersom det inte finns något gömsle vid åteplatsen, kommer man inte tillräckligt nära de skygga fåglarna, som bara accepterar fiskarens ankomst. Tyvärr var det inte utfordringsdags, när jag besökte området. Havsörnarna var inte heller nöjda. De seglade rastlöst omkring. En och annan parkerade på isen i hopp om bättre (mat)tider:

Även om inga havörnar sågs på bra knäppavstånd, blev det en skön utflykt som synes:

196 fågelartar på 10 dagar

Natthägern ovan var en av de 196 fågelarter som en grupp fågelskådare observerade under en resa i Rumänien kring månadsskiftet april maj. Med "observererade" menar jag hörde eller såg. Eftersom varken min hörsel eller min ornitologiska kunskap är tillräcklig för att vara en fullfjädrad (!) fågelskådare koncentrerade jag mig på att fotografera så många fåglar som möjligt för att åtminstone i efterhand kunna identifiera dem. Och nog fanns det mycket att plåta, särskilt i Donaudeltat som var resans clou. Vi bodde under flera dagar på en hotellbåt, som bogserades runt i deltat. Varje morgon tog en mindre och grundgående båt oss ut i deltats trånga kanaler.

Förutom natthägern fick jag hyfsade kameraskott på många andra arter som kungsfiskare, biätare, forsärla,  krushuvad pelikan, minervauggla, slaguggla, svarthuvad trut och flera rovfåglar. Kolla gärna på länken: hennix.eu/Romaniabirds.

Den mest sällsynta arten var en otroligt vacker murkrypare, som vi såg klättra på klippväggar i den så kallade Zarnestiklyftan. Olycligtktvis hade jag då på kameran skiftat objektiv från 400 mm till 70-200 mm. Men det räckte ända till för en hyfsad bild: