Om brottsoffer

A-C är 47 år. Hon är ett brottsoffer. Sedan ett år tillbaka bor hon på ett gruppboende. Vissa funktioner i hjärnan fungerar inte längre som de borde.

Vi ger inte brottsoffer den hjälp som de behöver direkt efter att de blivit utsatta för t.ex ett våldsbrott. Det är först när offret inte längre klarar sin vardag som samhället ger någon form av stöd. Och då kan det som i fallet A-C bli ett gruppboende. Att inte ge hjälp och stöd till offret i inledningsskedet blir till sist mycket kostsamt för samhället. Det mänskliga lidandet för individen är också en bortglömd aspekt.

A-C blev våren 2001 svårt misshandlad, våldtagen och mordhotad med eldvapen av sin dåvarande sambo. Vid den tiden hade A-C tre minderåriga barn, bra jobb och fin bostad. Efter överfallet föll hennes värld samman och hon blev mentalt knäckt. Hon blev ett fall för socialtjänsten, eftersom hon hade minderåriga barn. Sjukskriven och med raserad ekonomi behövde hon en billigare bostad. Det ville inte socialtjänsten hjälpa till med. Däremot ville man placera barnen i fosterhem. A-C lyckades behålla barnen och hittade en sunkig och billig bostad. Påfrestningarna gjorde att hennes redan dåliga mentala hälsa försämrades. Hon blev ett fall för psykiatrin. Till att börja med fick hon mängder med psykofarmaka. Under senare år blev hon under perioder inlagd på psyket.

A-C lyckades hålla sig uppe tills de två äldsta barnen gått ut gymnasiet med höga betyg och fått jobb och egna bostäder. Sedan gick det snabbt utför. Alkohol och psykofarmaka är ingen bra kombination. Tiderna på psyket blev allt längre. Hennes hjärna fick skador. Till sist fick hon flytta till ett gruppboende.

Socialtjänsten har erkänt att man kunde gett A-C bättre hjälp från börja. En överläkare inom psykiatrin säger att socialtjänsten agerar felaktigt och orsakar mänskligt lidande.

Fallet är anmält till socialstyrelsen. Resultat: ingen åtgärd.

Frågan är vilket samhälle vi vill ha. Är det inte bättre att hjälpa mäniskor från början? Ingen hjälp eller sen åtgärd kostar samhället enorma summor.

Med rätt hjälp efter misshandeln, så hade A-C förmodligen varit tillbaka i arbetslivet efter något år.

Bilderna är tagna på gruppboendet där A-C bor.

2013-05-21 19:16   alf109

En viktig fråga, tyvärr verkar det ofta funka så att du måste hamna riktigt djupt ner i hålet innan man gör något. Och då kan det vara för sent. Vi lever i ett ganska kallt klimat när det gäller de som har det svårt idag, ganska länge har man fört en propaganda som gått ut på att folk som mår dåligt egentligen är lata och den bästa hjälpen till självhjälp är att öka deras incitament för att ta hand om sig själva. En vacker omskrivning av att helt enkelt skita i dem.
-affe

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-05-21 21:17

Du har helt rätt i din kommentar Alf. Det är ett iskallt klimat för dom som råkat illa ut. Ofta hör jag folk säga så här: "Dom får skylla sig själva". Jag förstår att många skiter i de utsatta. Däremot förstår jag inte att man skiter i att det drabbar den egna plånboken. Kostnaden för t.ex en person på gruppboende drabbar våra plånböcker med minst 500000 om året. Att inte fatta det tyder på enfald.
Hälsningar
Jon Anders

Svara

2013-09-25 19:10   fdmm

Blir så illa berörd, först råkar hon ut för det fruktansvärda, sen ytterligare en grov kränkning av ett samhälle som inte bryr sig. Kan bara hoppas på att det skett någon förändring i omhändertagandet sen dess, men jag misstänker att så inte är fallet. Dagens klimat är hårdare än någonsin, sköt dig själv o skit i andra, har någon hamnat snett får de skylla sig själva. Både ekonomiskt men framför allt medmänskligt är det åt helvete.

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-09-25 19:21

Tack Catharina! Nej, det har inte hänt något. För människor som min dotter, så handlar det bara om någon form av förvaring. Samhällsklimatet är omänskligt, och någon förbättring tror jag inte längre på. Men jag hoppas ändå.
Var rädd om dig!
Jon Anders

Svara

2013-09-26 00:56   Dubbelolle

Jag känner verkligen uppriktig sorg över vad vi som människor kan råka ut för, och vilka avgrundslika konsekvenser det får för dom som drabbas o deras närstående. Tragiken i ditt fall är ju nästan gränslös, min dotter blev överfallen och nerslagen för en fem år sen när hon kom sent hem från jobbet av två yngre män, men som tur var kom en granne ut och dom försvann, hon fick ett jack i huvudet och hjälp till sjukhuset av två väldigt sjysta poliser, stannade hela tiden o stöttade henne. Men det har satt sina spår och det tog lång tid innan hon var tillbaks.I ditt fall är ju följderna mycket värre. Ja, jag bara undrar, vad har en del för drift i skallen som jag aldrig har haft - lusten att slåss eller skada nån annan. Ja är det ondskan eller är det bara socialt betingat?! LO

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-09-26 13:07

Tack LO! Har du en dotter som blivit nerslagen, så vet du vad det handlar om. Om det finns onda människor, vet jag inte. Det kan vara omständigheter som gör att en del spårar ur. Socialt betingat är det säkert.
Fina fotodagar önskar jag dig!
Jon Anders

Svara