Digitalfoto och stress
Min stress inför digitalfoto nådde sin kulmen och gick över i Paris december 2007.
Under flera år hade jag känt mig stressad av det digitala intrånget i fotovärlden. Hela min livsstil var hotad. Den analoga kameran var en del av mig. Jag var inte ensam. Fler i fotoklubben Aros såg med fasa på den digitala tekniken. Så reagerar vi människor. Vi blir ofta rädda när något nytt är på väg att rasera vårt liv. Det här är naturligtvis bara känslomässiga dumheter. Det nya är ofta bra.
I Paris blev jag botad och heltänd på en digital kamera. Vi var ett gäng som åkt till Paris för att fira en födelsedag på La Coupole. Jag hade en Nikon FM och vännen Lennart från Täby en Nikon D70. Lennart visade mig alla fördelar med sin kamera. Efter en dag föll jag som en fura och kände mig befriad.
I Paris tog jag min sista rulle film. Det blev några gatubilder, men inte många. Vi var ju inte på någon fotoresa.
Paris är en intressant stad. Det vore roligt att resa dit under en bättre årstid och bara fotografera.
Min analoga utrustning blir kvar. Man vet ju aldrig. Livet bjuder alltid på överraskningar.
//Thomas
Ha det fint!
Jon Anders
Ha det gott!
Jon Anders
Men, det är något speciellt med analogt!! Och jag har kvar min F2 med gluggar, så vem vet...
"Usch", jag blir sugen på att resa... ;) Ha det fint Jon Anders!! //Peter
Ja, det är en särskild känsla med det analoga. Mina fyra gamla Nikon från 70-talet blir kvar till livets slut. Och dom fina gluggarna funkar ju bra på en digital kamera också.
Ha det fint du också Peter!
Jon Anders
Ha det gott!
/Niklas
Ha det jättefint!
Jon Anders
Ha det riktigt bra!
Jon Anders
Ha det bra du också!
Jon Anders