Visst längtar man tillbaka lite till Tri-X, D76 och silverbromiden ibland…

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

”För mig har fotografin alltid varit den plats där drömmen och verkligheten stämt möte. Det började i mörkrummet, Att genom ljusslussen få träda in i detta rum, förtrollat redan genom sitt metaforiska namn, kändes för mitt tonåriga jag som att få tillträde till en okänd underjord. Efter att i blindo trevat mig fram till förstoringsapparaten dröjde det en stund innan ögonen anpassat sig till det svagt röda glödlampsljuset. Alla omvärldens ljud dämpades och jag blev varse en stickande, sövande lukt av kemikalier. Axlarna spändes i koncentration inför den framkallningsakt, den pånyttfödelse av verklighetens alla glömda ögonblick, som strax skulle äga rum. När den beslöjade bilden växte fram i framkallningsskålen visste jag att den lika lätt som den uppenbarat sig kunde gå förlorad och jag kände mig som skapelsens herre”.

© Marie Lundquist/ Ur hennes bok ”Drömmen om verkligheten”.

  Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Luntmakargatan 73, Stockholm 1968. Leica M2 21 mm Tri-X D76.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Morgonens fikabok!

Efter lite jagande har jag slutligen fått tag i fotografen Thomas H Johnssons och författaren Jonas Bergh bok ”En blues från Landskrona”. Boken kom ut 2007.

Fotografen Thomas H Johnsson har tagit bilder i Landskrona under en stor del av 90-talet och hela 00-talet, bilder av en stad i förändring, men ändå samma. Författaren Jonas Bergh har, med Landskrona som gemensam nämnare, skrivit en personlig krönika i tjugotalet delar under tiden höst -05 till höst -06 med blickar bakåt. Inga frågor, inga svar. Bara vanliga gatufotografier och dokumentärprosa.

Thomas H Johnsson och Jonas Bergh har också tidigare i år kommit med en uppföljare som heter ”Mer blues från Landskrona”.

Thomas H Johnsson

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

En blues från Landskrona på Outoffocusmag. 

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Starka bilder man minns.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Christer Strömholms Tarragona hunden från 1958. Kanske en av hans mest omdiskuterade bilder. I mitten av 60-talet väckte den bla ett enormt ramaskri i fotografkretsar när den publicerades i fotografernas förbundstidning. Det kanske inte är en bild man hänger upp på väggen i vardagsrummet direkt, men när jag då och då tänker på Christer Strömholm och hans bilder så dyker ”spanienhunden” upp som en hälsning från mästaren.

Christer Strömholm (1918-2002) behöver nog ingen närmare presentation och mycket har skrivits om honom och hans bilder genom åren, en av våra stora dokumentärfotografer. Jag stötte på Christer Strömholm första gången när han hade en bildvisningskväll på Danderyds Fotoklubb där jag var medlem ett antal år i början på 60-talet. Andra gången var på en föreläsningskurs om bild som ABF anordnade med ett antal inbjudna fotografer inom press, mode, reklam och dokumentärfotografi. Den gången Christer Strömholm var föreläsare skulle kurdeltagarna ta med sig egna bilder för bedömning. Vad han sa om mina bilder kommer jag inte ihåg. Men något positivt måste det ha varit för året efter slutade jag min anställning på det tryckeri jag arbetat på som litograf i nästan tio år och sökte och kom in på Fotoskolan. Det här var hösten 1966. Höstterminen 1967 på Fotoskolan fick jag också den stora äran att arbeta som kopist åt Christer Strömholm i hans labb som han då hade på Drottninggatan. Sista gången jag träffade Christer Strömholm var på Kulturhuset 1996 på utställningen "Indicier", utställningen han hade tillsammans med två andra storheter, Anders Petersen och Kenneth Gustavsson.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

http://www.stromholm.com/

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Annars då…

Affe frågade i mitt förra inlägg om jag provat pancake optiken till hans Samsung NX10 som jag fått låna av honom ett tag. Tog ett självporträtt i går (konstigt va) när höstsolen sken in i vardagsrummet. Affe tyckte också att det finns lite analogkänsla i Samsungens filer, alltså inte så mycket direktskärpning i kamerans programvara. Där är jag faktiskt beredd att hålla med honom.

Samsung NX10. Pancake 30 mm 1/10 sek f/11.0 ISO 400.

100 % crop.

/Bernt

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

2010-10-05 14:57   alf109

Skulle behövas en ny Strömholm i dag som satte ned foten och vågade tycka att mycket av det som produceras är skit kan jag tycka när man ser mycket av det som hypas nu för tiden.

Fint porträtt :)

-affe

Besvara

Svar från kreatören 2010-10-05 23:09

Där håller jag med dig, alltså att det produceras mycket skit. "Konstfoto" kallar dom det visst på dom fina gallerierna...

Svara

2010-10-05 15:24   Urr

Bra formulerat om mörkrummets dragningskraft.
Även om jag kommit ut därifrån många gånger trött, för att inte säga omtöcknad av kemikalierna och delvis otillfredställd med vad jag lyckats åstadkomma.

Besvara

Svar från kreatören 2010-10-05 23:13

Nu kan jag ju inte ta åt mig av äran av författarinnans fina formulering. Men minnesbilderna från analogtiden rasslade fram raskt...

Svara

2010-10-05 19:06   EGW

Christer Strömholms betydelse för svensk fotografi kan nog inte överskattas. Men det betyder inte att jag personlig gillar hans bilder. Det är för mycket Mordor över dem för min smak.

Besvara

Svar från kreatören 2010-10-05 22:55

Man behöver lite doser då och då av både Carl Larsson och Francis Bacon tycker jag, om man jämför med konstvärlden.

Svara

2010-10-05 19:44   Peter-L

Min spontana tanke när jag läste din rubrik va, "nej tack det räcker".
Men sedan när man läser citatet så väcks det ändå goda minnen till liv. Just att se bilden växa fram, lite långsamt och magiskt sådär.....
Diskuterade faktiskt detta med herr Berg, när jag hämtade min bok igår. Det där med analogt, mörkrumsarbete.....
Men hur fint det än blir så nej, det räcker för min del.

Tack för en god förnimmelse dock!! //Peter

Besvara

Svar från kreatören 2010-10-05 23:03

Det lär nog inte bli något mera analogt mörkrumsarbete för mig heller framöver. Fick bara en liten resa längs memory lane när jag läste hennes rader i boken....

Svara