Första månaden 2014 avklarad.

.

Vad gör man så här i vintermörkret? Reflektera lite över vad som är viktigt och vad som känns bra i det skede av livet man befinner sig i just nu kanske. Det är också en bra tid att gå igenom saker man upplevt tidigare. Rensa och organisera lite i hjärnans långtidsminne kanske. Lite blandat idag alltså.

.

Skåne + Danmark

Springa på utställningar av olika slag har varit min grej hela mitt vuxna liv och speciellt då efter det att jag blev pensionär. Under ett flertal år har jag besökt min kamrat Christer i Skåne och då bla kunnat se vår och höst utställningar på det fina museet Lousiana i Danmark. Här några stora utställningar jag sett där: Picasso, David Hockney, Jacob Holdt, Max Ernst, Rickard Avedon, Lucian Freud, Cindy Scherman, Cézanne och Giacometti.

.

.

Bilderna här är från fotografen Rickard Avedon´s stora retrospektiva utställning hösten 2007. Richard Avedon gick bort 2004, från 1945 arbetade Richard A som modefotograf för Harper's Bazaar och från 1966 för Vouge. 1991 tilldelades han Hasselbladpriset för sitt bidrag inom modefotografin och blev benämnd som en av de främsta samtida porträttörerna. En av de bästa retrospektiva fotoutställningar jag sett de senaste 10 åren. Dom visade då över 230 av Avedons bilder både kända och okända i storlekar från 5x9 meter till 15x20 cm.

.

.

Som på många museer är det fotoförbud även på Lousiana och jag har flera gånger blivit påmind om detta av vakterna men i de flesta fall har jag lyckats få med mig lite bilder från mina olika besök.

.

Mera Skåne.

,

1960 när jag var arton år var jag på mopedsemester i Skåne åkte runt lite överallt och bodde billigt på olika STF-vandrarhem. Ibland var det i fina skånehus som i Haväng och ibland var det tältsängar i gymnastiksalar som på Ven. Moppen jag åkte med var en Victoria Vicky, lagom trimmad som jag snurrade runt med i Skåne i fjorton dagar. Bilden från på kustvägen mellan Ystad och Abbekås.

.

Bonusbild.

.

Det var en ryss en tysk och en japan som möttes och...här tillsammans med Thomas och Bengan på Ellens våren 2009.

.

Hade gott därute!

/Bernt

Nya renare tider utan tobaksrök...

.

Vi (min fru) håller på och fixar till mitt arbetsrum. Rummet är inte så stort men det tog över tre dagar att röja och sortera bland alla mina prylar. Många rit och tecknarsaker från mitt tidigare yrkesliv arkiverades i källaren och en hel del slängdes, gamla Macintosh datorbitar kraschades för att senare gå till återvinning. Böcker av olika slag sorterades och hel del tidningar slängdes. Tak och väggar tvättades från mer än femton nerskitning från mitt rökande. Målning nu påbörjad och det kommer att bli fin-fint när det blir klart.

.

.

Det fina höj och sänkbara datorbordet som syns mitt på bilden tänker jag sälja, om nån är sugen så ligger annons på blocket.

Vi höres!

/Bernt

Long time no see...

.

Som ni säkert märkt har det inte varit så mycket bloggande för mig de senaste året. Och varför det då undrar säker de som följt mig genom åren? Så här är det, jag åkte på min första hjärtsmäll på juldagen 2012 vilket gjorde att det mesta i mitt liv förändrades bland annat då fotografering och därtill hörande bloggningen fick ställas åt sidan. Några enstaka blogginlägg klarade jag av att göra och lite bilder då och då på fejan. Jag var också med på Gnestaplanket på sensommaren men då med lite gamla bilder. Sen i oktober åkte jag på en ny och kraftigare hjärtsmäll som slog ut mig ganska ordentligt. Kranskärlsoperation på Karolinska den här gången vilket tog på krafterna rätt ordentligt. För att fixa till mig till det bättre petar jag i mig en massa piller petar varje dag plus att jag just nu går på gymnastik två gånger i veckan. Efter att ha rökt i över femtiofem år slutade jag direkt utan några problem efter första smällen juldagen 2012 och det känns bara fin fint men jag har gått upp minst tio kilo vilket är något jag måste jobba med framöver. Dom här smällarna har inte bara påverkat kroppen en del utan också psyket. Kan också vara biverkningar av olika medicinerna jag proppar i mig nu och troligen blir tvungen att käka livet ut. Sen det här med åldern. Vid 60 var man fortfarande en ganska rapp man och kunde känna sig ung och viril som en Douglas Fairbank eller Errol Flynn, ni lite äldre förstår nog. När man kliver upp över 70 styrecket blir man rätt snabbt gubbig (även i andras ögon), kroppen knäpper och knakar när man rör på sig och man börjar få ont då och då här och där. Med andra ord...man har fått reda på att man lever. Eller som Chuck Palahniuk skrev i Fight Club ”This is your life, and it´s ending one minute at a time”.

.

.

Min gamla dator tröttnade och la av i mitten på november och jag var helt utan i ca en och en halv månad. Första gången jag var utan en digitalmaskin sedan julen 1987 och jag kom fram till att det gick att klara sig ganska bra utan. Men det är klart tidigare fanns det inte några ”surf o bildtelefoner” vilket lindrade det hela en hel del. Nu har jag fixat en ny lap och är på banan igen!

Hade gott därute!

/Bernt