Gott slut!...trots allt.

Jag har i mellandagarna gjort en tur och returresa till skymmningens land, ingenting som jag önskar min värsta fiende. Men nu efter fyra dagar i horisontalläge så verkar allt fixa sig till det bästa.

.

Önskar alla mina läsare ett Gott Slut och ett Gott Nytt År!

/Bernt

Fotoillustration m.m...

Som gammal illustrator och grafisk formgivare gillar jag att då och då dra lite extra i spakarna när jag gör mina bilder, och det har jag gjort här.

Originalbilden tagen kl. 12:12 den 12/12 2012.

.

Bonusbild!

Självporträtt vid läslampan. Canon 5D Mark II + Canon EF 35 mm 1: 1,4 L.

.

Länktips!

Lauren E. Simonutti (1968-2012). Spännande konstnär/fotograf, glöm inte att kolla in videon. En längre intervju med henne finns här.

.

“Dreams are illustrations… from the book your soul is writing about you.”

/Bernt

Micke Berg om Fotografiska...

I morgon kommer Micke Berg att berätta lite om Fotografiskas arbetsmetoder. På morgonen på SVT Kuturnyheternas webb, och sedan på kvällen i sändningen kl.19.00.

/Bernt

God Jul!

Granen står så grön å grann i stugan...och en femhundring fladdrade iväg ur lädret för den!

Önskar alla mina följare en riktigt God Jul!

/Bernt

Slutrapport från Brödåkra hösten 2012.

Mina stilla dagar i Brödåkra är över för den här gången. Lite oreda i besöken har det varit det senaste året. Jag fick ett torp på halsen förra augusti som tagit en hel del tid i anspråk. Så sent på året som nu har jag aldrig varit nere i Skåne.   

I lördags kom vi så småningom iväg efter än ganska sen fredagskväll till Helsingborg och Dunkers Kulturhus för att titta på tecknaren (filmskaparen, konstnären, jazzspelaren, m.m.) Jan Lööfs utställning.

Massor av fina originalteckningar från hans serier och böcker hängde lite lagom respektlöst runt väggarna. Här kollar Christer in tuschteckningarna från en av Lööfs tidiga böcker ”Morfar är sjörövare” från 1966.

Hittade en så här i juletid passade hörna på en av hans illustrationer…

…och Christer fångade mig med sin ljusmaskin.

Crille läser Ville som gick i tidningen VI 1975-1976. Kom också ut som seriealbum. Som kuriosa kan nämnas att Olof Palme sade upp sin prenumeration på Vi med anledning av serien. Bilden av Olof Palme är dock inte elak, Jan Lööf har ritat honom i en lätt karikerad stil, men framställer honom som dels en duglig politiker, dels som en effektiv James Bond liknande superhjälte.

En biografkub där ”Tårtan” rullade och där man kunde se Jan Lööf som Janos, den äldste av bröderna på Ellens Bageri

Fint var också att få se de mycket välgjorda dockorna och scenografidioraman från filmen ”Skrotnisse och hans vänner”. Jag tror jag alla avsnitt tillsammans med mina barn. Jan Lööf tillsammans med animatören och filmaren Lars-Åke Kylén skapade filmen mellan åren 1978–85! Då får man vara uthållig. Respekt!

.

Bertil Enstöring i två olika skalor. "Han har bott på de mest isolerade platserna på jorden. En gång bodde han uppe på toppen av ett berg. En annan gång längst ner på havets botten. Allt för att undvika andra människor. (Om Bertil Enstöring, ur första tv-avsnittet av Skrotnisse och hans vänner.)

I Dunkers shop fanns det en hel del av Jan Lööfs pruduktion att införskaffa om man kände för det.

.

En annan utställning...

...som visades på Dunkers var fotograferna Cooper & Gorfers ”Sagor och minnen”.

Sarah Cooper och Nina Gorfer är en konstnärsduo som arbetar i gränslandet mellan fotografi och äldre måleri. De bearbetar sina bilder digitalt för att skapa måleriska, mångbottnade och drömlika collage. Många magiskt vackra. Snygg magiskt ljussättning också i utställningslokalen.  Sen är det lite knepigt för mig att dom kallar det fotografier, fotocollage hade nog stämt bättre.

På Dunkers site ligger en video där Cooper & Gorfer berättar om sin utställning ”Sagor och minnen”.

Två fina utställningar på Dunkers som gjorde en lite lättare till sinnes, å de e ju inte det sämsta så här i råmörkret.

.

I måndags när det var dax för mig att återvända hem till storstan igen skjutsade Christer in mig till Helsingborg. Bussresan till Stockholm flöt på fint hela vägen. Gott om plats var det också vilket gjorde resan ganska bekväm även fast det tar lite på kroppen att sitta still i sju och en halv timma, i varje fall min. Hemma på Dalagatan strax efter halvsju där hustrun väntade med middag.

/Bernt – hemma i stan igen.