CARLZONZ BILDER II
Livet går mot ljusare tider och lite om William Klein
Snart är vi klara med mitt röjningen och upprustningen (målningen) av mitt arbetsrum. Trots att jag slängt en hel del av mina gamla prylar har jag fortfarande en hel del som jag vill ha kvar. Det känns en hel del att röja i sitt liv och avsluta en del saker, man samlar ju på sig en hel del som absolut inte har nått värde för andra. Till våren kommer jag nog också att göra mig av med det mesta av mina analoga kamerabitar eftersom jag numera är fast i digitalträsket.+
Under lådstädningen hittade jag bla en ask med lite gamla diabilder från fotoklubbstiden runt 1960-61. Bland annat då det här självporträttet tillsammans med "bladaren" med en 50 mm som jag hade då.
Självporträttet var ett Kodachromedia som jag tejpade fast på en glasskiva och fotograferade av i vardagsrumsfönstret med Nex 5:an och en gammal Canon FD 50mm macro glugg.
Såg här såg det ut innan förra röjningen hösten 2007.
Och så här kommer det förhoppningsvis att se ut en bra bit in i framtiden. Lite tavlor skall upp på de gråa väggarna också och mest kommer det att bli svartvita fotografier.
.
William Klein på Foam Fotografiemuseum
På Foam Fotografiemuseum i Amsterdam visas fram till den 12 mars retrospektiv utställning av fotografen William Klein. En utställning som jag gärna skulle besöka. Jag minns speciellt hans tidiga gatumodebilder från Rom och hans Moskva bilder. Foam ger också ut en tidning om fotografi och häromdan damp det ner ett nummer i brevlådan och den här gången var det ett specialnummer om Klein. En utställning för Moderna eller Fotografiska?
Det finns en radda info på nätet om och med William Klein både bilder och filmer de är bara att söka!
Här en liten fin film på 10 min.
.
Hade gott därute!
/Bernt
Sista helgen i Brödåkra.
Sista helgen i Brödåkra för den här gången och på tisdag bär det av mot huvudstaden igen. Som vanligt har det varit fina och stilla dagar i lathetens tecken. Man behöver inte vara nyttig jämt.
Och ett par självporträtt i Christers tvag och sköljrum har också blivit som vanligt.
.
Trevlig helg!
/Bernt
Autoporträtt och Brödåkraträdgård i släpljus samt ett frukostsamtal och ett stilleben med sten å glas.
Automatisk exponering.
Automatisk exponering innebär att kameran styr bildens exponering. Kameran mäter ljuset (oftast genom objektivet så kallad TTL mätning) och väljer en kombination av slutartid och bländare. På vissa kameror styr automatiken även ljuskänslighet (Auto ISO).
De flesta kameror har flera olika program för olika typer av motiv (sport, porträtt, natt, närbild). Dessa återfinns i regel som små bildsymboler. Kameran gör olika prioritering beroende på programtyp. T.ex. i sportläge försöker den ha så kort slutartid som möjligt, på bekostnad av skärpedjup.
Ofta kan man påverka automatiken med exponeringskompensation. Dessutom brukar det finnas olika mätgeometrier (matris, centrumvägd eller spotmätning).
Jag fotograferar till 90 % med automatiken på P, justerar bländare och ISO efter motiv och ljus. Efter all denna automatik tillkommer efterarbetet i Silvern och Photoshoppen vilket kan ta allt imellan fem minuter och två timmar per bild.
.
.
Släpljus.
Ett släpljus har en mycket låg vinkel i förhållande till det objekt som det skall belysa. Landskapsfotografer utnyttjar ofta släpljus för att framhäva det böljande landskapet. Tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen har solen en låg vinkel vilket ger ett släpljus. Ljuset släpar sig fram över kullar och ger skuggor i dalar.
Motsatsen till släpljus är ett platt ljus, ett ljus som kommer från en källa nära kameran.
.
Frukostsamtal...
Vårat torp i norra Uppland är från 1750-talet. Och man känner påtagligt att historien sitter i de rustika timmerväggarna, tak o golvbrädor. Torpet har helt klart haft lite olika hyresgäster genom tiderna. På en del gamla kartor från senare hälften av 1800-talet är den markerad som backsittarstuga, (ett torp för medellösa) vilket ibland också kallades fattigstuga.
Stugorna fick beteckningen (bs) backstuga och de som bodde där kallades för backstugesittare. Någon jord att bruka fanns inte för backstugesittaren, men intill stugan kunde han dock sätta lite potatis och andra rotfrukter för det egna behovet. Backstugesittaren var tillbakasatt i samhället och levde ofta som fattighjon, men om han hade ork och kraft arbetade han tillfälligt på någon gård, såg eller som kolare. Ganska ofta fick han emellertid hjälp med sin försörjning av släktingar eller grannar.Rättsligt sett var hans tillvaro ganska otrygg då bland annat stugan stod på så kallad ofri grund,
Ibland när man nu sitter där i torpets storstuga funderar man så klart på hur människorna levde i torpet på 1750-talet när det byggdes...och vi tycker att vi kan höra dom ibland.
.
Mjölkcentralen.
Förra helgen när vi var ute naturen (Söderåsen) och letade svamp å de var de dåligt med. Så jag gick och skannade av marken för att ev hitta något intressant. Hittade flera gamla mossbevuxna rastplatser, troligen från skogsarbetare. På en av platserna hittade jag bildens gamla halvliters mjölkflaska. Och den satte såklart igång "memory lane" biten av hjärnan. I närheten av där jag bodde när jag var liten hade Mjölkcentralen en stor anläggning för flaskning av mjölk och också en liten butik där vi handlade mjölk, grädde, filmjölk, ägg och ost. Låter som om det vore långt ute på landet det här men det var i "fina" förorten Djursholm norr om stan och på den tiden fannst det ett antal fungerande jordbruk i närområdet. För oss smågrabbar var naturligtvis Mjölkcentralen industrin spännande inte minst lastbilstrafiken.
1963/64 försvann den sista flaskmjölken i Stockholm, och i mitten av 1970-talet var glasflaskans tid i landet helt förbi. Men då hade jag för länge sedan flytt mitt föräldrahem...
PS. Stenarna i bilden är opaljox som min hyresvärd Christer släpat hem från Australien och som han drömmer om att få jobba vidare på med slipning...
.
Slut från Brödåkra...å trevlig helg!
/Bernt
Kortrapport # 4 från Brödåkra hösten 2012.
Som jag skrev i förra inlägget var det dags för lite kultur utombys i helgen, och efter samtal med Christers kompis Håkan i Ödåkra bestämde vi oss för att ta oss över sundet och besöka den stora utställningen om självporträtt på Louisiana nera i Humlebæk. Så vi möttes upp i Helsingborg och tog tillsammans Christers ferrari för vidare transport med färjan till kontinenten.
Christer kollar upp vad färjebutiken har att erbjuda.
.
På Louisianas stora höstutställning "Selvportræt" visas 150 konstverk från de senaste 100 åren av bland andra Andy Warhol, Emil Nolde, Picasso, Bonnard, Matisse, Francis Bacon och Frida Kahlo – men även av Nan Goldin, Marc Quinn, Sam Taylor-Wood, Elina Brotherus och Elke Krystufek.
Det blev inte så mycke bilder från själva utställningen eftersom vakterna var som vaktande hökar hela tiden. Några få smybilder blev det i alla fall. Flera av Andy Warhols verk visades, både stora på duk och små polaroider.
En av mina självporträttsfavoriter Chuck Close fanns på plats med fem stora verk.
Detalj från ett av Chuck Close airbrushade självporträtt från 70-talet. Storleken syns bra till höger på bilden nedan.
Ett annat märkligt verk var Rudolf Stingels stora (335 x 457 cm) självporträtt målad i olja med små symmetriska korsstrykningar i olika gråtoner.
Efter ca enochenhalv timme blev det rökpaus i Louisianaparken där vi blev "vi var där" registrerade av en annan besökare.
Fikapaus blev det också såklart och lite kollande på displayer.
.
Innan vi avslutade vårt besök tog vi oss en stund i Louisianas butik. Många fina böcker om konstnärerna som var med på självporträttsutställningen. Men också ett helt bord med bara böcker om självporträtt och där fastnade jag så klart en bra stund.
Höll hårt i plånboken den här gången. Mitt bokkonto för i år är redan förbrukat för länge sedan. En liten bok om Chuck Close + utställningskatalogen slank med.
Som vanligt på Louisiana en mycket bra och givande utställning. Fast man kände sig naturligtvis lite tagen av att ha stirrat ett par timmar på andra konstnärers ansikten. Vi som håller på med självporträtt är ju inga muntergökar direkt. Hemresan gick sedan utan några problem och vi bunkrade det vi behövde på färjan tillbaka till Helsingborg.
(Både Christer och Håkans kameror har bidragit med bilder!)
.
.
.
/Bernt - just nu i Brödåkra.
Kortrapport # 3 från Brödåkra hösten 2012.
Lite om det här med olika kameror på resa och hemma. Vad har jag då med mig just nu här nere i Brödåkra?
Självklart min LX3:a som alltid följer mig troget på dygnets alla timmar hemma i stan. Lite ”antik” nu i den digitala världen men den funkar bra för mig fortfarande. Mycket bra bildstabilisering underlättar en hel del. Bilden från ett "Rolls Roys" bröllop i Vasastan LX3 1/100 sek f/4 @ 200 ISO.
Sonys Nex 5N. Slår naturligtvis LX3:an med hästlängder när det gäller upplösning och tonomfång. Jag tar för det mesta både RAW+Jpeg och jag har i de flesta jobbat vidare direkt med Jpeg filerna som jag tycker blir ovanligt bra i Nex5:an. Känner mig fortfarande lite obekväm med hanterandet. Bilden Nex 5N 1/8 sek f/5 @ 1200 ISO.
”Stativkameran” skulle man kunna kalla min Canon 50D. Lite ”antik” den också men helt ok för mig och den ligger mest hemma nuförtiden. För bökig att ha med på ”stan” tycker jag men utmärkt på landet där man har gott om tid för stativfotografering och ofta då med min favoritglugg 10-20 mm. Bilden Canon 50D 10-20 mm 1/250 sek f/11 @ 640 ISO. Kameran på uppsträckt stativ.
Men det är LX3:an som får arbeta mest när jag är på resa. Några då och då med de andra ljusmaskinerna blir det också såklart. Bilden: Sillunch med Hannibal och Christer i Brödåkraköket 2 augusti 2009. LX3 1/100 sek f/2,5 @ 200 ISO.
Kulturdrogning inför helgen då? Där funderar vi just nu Louisiana om det blir tid över annars blir det Dunkers i Helsingborg där dom bla har en stor Jan Lööf utställning som drar lite. På Louisiana är det en utställning med 150 självporträtt från 60 olika konstnärer som också lockar.
Det blev mest blaj idag för att ”texta” lite bilder.
Bernt – just nu i Brödåkra