Novemberljus...

När jag i en blogg för ett antal år sedan skrev att jag tyckte November månad mest är pest å kolera fick jag en kommentar  där de skrev att jag skulle lyssna på Tom Waits låt November....och då gjorde jag det...jag vet inte om det var någon vidare hjälp men det känns i varje fall skönt att veta att man inte är novemberensam ensam.

No shadow no stars
no moon no cars
November
it only believes
in a pile of dead leaves
and a moon
that's the color of bone...

Tom Waits November

Visst vore det skönt att dra söderut ett tag till varmare trakter och slippa det fuktiga och gråråkalla vädret en tid.

...................................................................................................................................................

.

Fikaboken!

Kenneth Gustavssons "The Magic Bar". Det är en hel del novemberljus i Kenneth Gustavssons bilder, och har ni ännu inte sett hans utställning på Fotografiska så försök att ta er dit snarast. På utställningen visas många av Kenneth Gustavssons originalprintar – från 60-talets tidstypiskt kontrastrika till de mjukt softade och mycket subtila från senare tid. Kenneth Gustavsson lade stor vikt vid arbetet i mörkrummet och de dovt nedtonade printarna från 90-talet har blivit något av hans signum.

.

Nikontalk!

Bengan Björkbom skrev för ett tag sedan lite om en gammal Nikonglugg och han hade också i bloggen med en länk till en Nikonsida som jag nu snurrat runt lite på. Bitarna på bilden ovan är det saker jag hade när jag gick på Fotoskolan senare halvan av 60-talet. Jag köpte dom nya billigt av en klasskompis på skolan som jobbade extra i en fotoaffär. Men numera är dom pensionerade sedan mer än 40 år och jag har dom kvar mest av nostalgiska skäl.

........................................................................................................................................................

"The Boss"

Tidigare i höst fyllde min svärfar Jocke 90 år (respekt) och det firade vi släktingar, barn, barnbarn och barnbarnsbarn ordentligt på lokal en bit utanför stan. Många kameror från de ca 40 deltagarna var i farten under eftermiddagen och kvällen. Firandet gick städat till och inga handgemäng uppstod.

/Bernt

Höstjox på torpet (backstugan).

Sen jag sist bloggade har hustrun och jag haft en några fina höstdagar på vårt gamla torp och fixat och donat inför vintern. Städat på tomten, krattat löv, burit in grill och sommarmöbler under tak m.m.

Det var rätt kallt i torpet när vi kom upp (ca 8-10+) så det första vi fick göra var att dra igång en ordentlig brasa i spisen, efter ca enochenhalv timma var det varmt och skönt till kvällsmaten i storstugan.

Vi hann också med en sista tur i svampskogen men utdelningen blev inget vidare. Vi hade hoppats på en storskörd av trattkantareller eftersom när vi förra året vid samma tid var i svampskogen kom hem med fulla kassar. Så blev det inte nu men dom kanske kommer lite senare i år.

Det här med backstuga då?

Vi har sen vi förra året köpte vårt gamla hus från 1750 utanför Örbyhus trott att det varit ett soldattorp men det börjar nu mer och mer luta åt att det i stället är en gammal backstuga. Bland annat därför att vår granne hade hört någonting om att vårt torp tidigare varit fattigstuga.

Backstuga var en stuga byggd på ofri (hyrd eller upplåten) mark utan tillhörig jord, ofta på en bondbys ofruktbara utmark. Benämningen används ibland även om en stuga som är delvis ingrävd i backen, jordstuga. Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många tjänstgjorde som "pensionärsbostad" för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades backstugusittare (backstusittare). Jag har hittat vårt hus på en gammal karta från mitten av 1800-talet och man ser också på kartan att det fanns flera backstugor (Bs) i närheten men också ett antal soldattorp (Stp) på Bergs och Mariebos ägor. De gula linjerna är dagens vägsträckning. Jag skall så klart forska vidare om vår backstuga/torps historia.

.

Annars då...

Var nere och hämtade mitt nya årskort på Fotografiska häromdagen. Såg för andra gången Christer Srömholms utställning. Bilder är bäst på papper och allra bäst på silver gelatin.

.

Till slut då!

Det är ju lögardag så nu är man ren och fin och kan gå ut och möta verkligheten igen.

Trevlig helg!

/Bernt

Lite om livet och bestyren när man är torpare och en spaning på lite Christer kort.

Det har blivit en hel del bilder och skrivande om vårt gamla soldattorp i min blogg det senaste året och inte så mycket om fotoprylar bildbearbetning och seriös/skapande fotografi. Men det kommer jag nog igen med senare i höst när torpsäsongen är över.

Hustrun arbetar i vårdsektorn och har delar av året på timanställning vilket gör att hon har lite oregelbundna arbetstider. Men så fort hon har haft några dagar ledigt har vi åkt upp till vårt gamla soldattorp utanför Örbyhus i norra Uppland. Om vi åker upp på vardagar går resan smidigt och utan större problem då pendeln från Karlberg passar med Upptåget i Upplands Väsby som passar tidsmässigt med den buss i Örbyhus som vi måste ta sista biten fram till torpet.

Om man däremot åker upp dagtid på helger är det lite mer problematiskt eftersom anslutningsbussen i Örbyhus bara går varannan timme och UL-biljettens övergång bara gäller i 90 minuter. Sist vi åkte upp missade vi övergången i Örbyhus med 2 minuter och fick betala nya fullprisbiljetter för 10 minutersresan fram till torpet. Man lär så länge man lever.  

Det har målats och fixat lite som vanligt men också blivit en hel del liggande på sofflocket. Det märks att hösten närmar sig med stormsteg. Det är tur att man har en kvinna i sin närhet som inte är rädd för höjder. Själv får jag nästan svindel när jag sätter på mig tjocka strumpor. Tegelpannorna på torptaket är hårt slitna och vi funderar starkt på att lägga nytt nästa år.

.

Annars då…

Har som sagt varit på Fotografiska gallerixet och spanat in lite Christer kort. Många gamla klassiker var det så klart men också en hel del nytt. Tycker nog att de klassiska bilderna där CHR varit med och påverkat vid urvalet och framställningen fortfarande håller bäst (men det kan ju också bero på att hans äldre mera kända bilder sitter inpräntade i hjärnbarken) även fast det var intressant att se en del nytt från det stora Strömholmska arkivet. Sen är jag ganska säker på att CHR inte skulle ha godkänt en del för visning. En del av de stora uppblåsta printarna på utställningen höll väl inte riktigt den kvalité man förväntat sig heller. Men utställningen är mycket snyggt presenterad och ett måste om man är intresserad av svensk fotografi.

Många har redan skrivit utförligt om Christer Strömholms livsverk och om utställningen så den biten hoppar jag över. Här några länkar.

Svenska Dagbladet

Expressen

Dagens Nyheter

.

Fikaboken!

Christer Strömholms ”Post Scriptum”. Så här skriver bla fotografibloggen.se om boken:

"Den hittills största monografin över Christer Strömholm och hans liv. En Bok som bjuder på över 260 bilder, omsorgsfullt utvalda av sonen och fotografen Joakim Strömholm. Här finns de välkända motiven, här finns polaroiderna, porträtten och bilder som aldrig tidigare har visats. En snyggt förpackad bildskatt och äntligen med ett riktigt bra tryck. Ett måste i varje bokhylla (och på varje soffbord), oavsett om man föredrar pocketböcker, tegelstensromaner, kioskdeckare eller fotoböcker".

Och eftersom jag en gång i tiden på det sena 60-talet fick jag den stora äran att under en period arbeta som en av ”Strömholms slavar” i hans lilla labb på Drottninggatan var inköpet av boken inget svårt val för mig.

.

Trevlig Helg!

/Bernt