CARLZONZ BILDER II
Mitt fejs Best In Show!
Nu har även ett av mina självporträtt varit förlaga för en tatuering, så numera sitter också mitt ”berömda” fejs på ett lår för evigt. HAUHUAHA!!! Thankyou!!! FOREVER!!!...skrev den som fått tatueringen i ett mejl till mig. Dessutom blev tatueringen utnämnd till Best In Show Tattoo på Floripa 2010 Pro Tattoo, Florianopolis, Santa Catarina, Brazil. Ganska häftigt tycker jag.
Annars då…
I går eftermiddag snubblade jag på tröskeln in till badrummet!
/Bernt
Inte lär man bli någon ny Bruno Liljefors.
Som gammal grafisk formgivare och illustratör så gillar jag att ibland snurra runt med mina bilder i photoshopen, och det har jag gjort här ganska ordentligt. Bilderna på rävvalpen tog jag i somras vid min fjällstuga i norra Härjedalen där vi under en tid hade besök av totalt sex rävvalpar.
Jag har börjat planera en bok med ett urval av mina bilder. Det kommer inte att bli något genomgående tema i boken utan i stället lite olika saker som jag och min kamera fångat. Några sidor med Stockholmsbilder, lite turistbilder, några Skånebilder och naturligtvis en del självporträtt.
För att få riktigt bra bilder för tryck så måste jag göra en del nya bearbetningar av mina filer, så här kan det se ut före och efter. Originalbilden från Rotterdam tagen 2009-08-04 med Panasonic LX3 1/1000 sek f/7.1 @ ISO 200.
Nikon F hus (1966) med Nikkor18 mm f/4 (1974).
Gert has left the building!
Fikaboken!
Så här när höstrusket tränger sig på och inspirationen kanske tryter lite känns det inte dumt att plocka ner en fotobok från hyllan för att pigga upp sig lite. Den här blev det i morse till fikat.
Bill Brandt (1904-1983) tycker jag är en av de riktigt stora fotograferna under 1900-talet. Bill Brandt arbetade i början av sin karriär i slutet på 20-talet som assistent till Man Ray i Paris. I början på 1930-talet flyttade Brandt till London där han skildrade det brittiska klassamhället och förödelsen av London under andra världskriget. Efter kriget ägnade sig Brandt mycket åt författarporträtt, landskapsfotografering och nakenstudier i vilka han ofta arbetade med dramatiska skuggspel. Han har också fotograferat för diverse tidskrifter såsom Harper’s Bazaar och Picture Post.
Brandts arbeten har visats på många utställningar i Europa och USA. Under sin karriär bland annat två stora separatutställningar på på Museum of Modern Art 1948 och 1969. Det finns ett stort antal böcker publicerade med hans arbeten från 1930-talet och framåt. Hans finns representerad på bla Victoria and Albert Museum, London; Bibliotheque Nationale, Paris och Museum of Modern Art, New York.
Mitt tummade, vällästa och något gulnade exemplar av
Shadow of Light är från 1966.
Bill Brandt biografi på Victoria and Albert Museum.
Det var allt!
/Bernt
Innehåll, form och budskap/känsla i fint samarbete.
Som sagt det blev lite olika synpunkter i mitt förra inlägg om vad som är en bra bild och därför visar jag den här gången ett exempel på en bild som jag tycker är bra. Den uppfyller dessutom till fullo Kurt Bergengrens tes: "Det som avgör om en bild fångar blicken och fastnar i minnet är: Att väsentligt innehåll får en skärpt form". Tycker jag alltså, är kanske bäst att tillägga. Innehåll, form och budskap/känsla i fint samarbete med andra ord.
Fotografen Kenneth Gustavsson (1943-2010) som tagit
ovanstående bild var en stor fotografisk poet som jag följt och beundrat sen
jag såg hans första publicerade bilder och hans utställningar från sjuttiotalet
och framåt. Han hade en unik förmåga och hans sätt skildra vår samtid i
bild var stor poesi.
Så här skriver tex Marie Lundquist om Kenneth Gustavsson fotokonst
i sin bok ”Drömmen om verkligheten”:
”I några gamla årgångar av tidskriften ETC från början av åttiotalet hittar jag några fotografier av Kenneth Gustavsson. Mörkret härskar, ett dämpat, luddigt källarsken som hela tiden tycks svälja det lilla ljus som trots allt måste ha varit för handen. Med svårighet kan motiven urskiljas: översnöade bilar, grovkorniga tåg i dimma, snirkliga trappräcken, stålbalkar som skär av bilden. Mest av allt handlar det om fåglar. En flaga av mörkret lossnar från taket och vecklar ut sina vingar mot den mörkgrå himlen. Vanligast är de fåglar som i stora skaror förmörkar städernas himlar: duvor, kajor. Men här, i den eviga natt som råder, är dessa fåglar inte riktigt igenkännliga. Deras skuggor liknar vassa saxar med utfällda skänklar, beredda att klippa molnen i bitar. Heraldiskt breder fåglarna ut sina vingar eller sitter blickstilla, uppradade på takets kant. Som olycksbådande skuggsoldater, krypskyttar på väg att anfalla, vakar de över de människor som nästan aldrig syns i bild”.
Efter att ha gått på Kursverksamhetens Fotoskola i slutet 60-talet var Kenneth Gustavsson sedan med och startade bildgruppen Saftra 1970 tillsammans med bla Anders Petersen. Han medverkade i tidningen ETC med många fotoreportage och hade flera separatutställningar på Galleri Gauss i Stockholm. Tillsammans med Anders Petersen gjorde han utställningen ”Staden i retur” på Stockholms stadsmuseum. Han var också en av de fotografer som representerade svensk och nordisk fotografi på utställningar i New York, Houston och Prag mellan 1986 och 1989. 1996 medverkade han tillsammans med Christer Strömholm och Anders Petersen i utställningen ”Indicier” på Kulturhuset i Stockholm.
När jag nu ändå hade Macen igång passade jag på att slutföra en illustration i Illustrator som jag skall printa i 70 x 100 som present till en släkting som fyller jämt senare i år. Originalbilden gjorde jag första gången i slutet på 60-talet och då analogt med lithfilm i mörkrummet och som då trycktes upp som poster.
Jag har inget exemplar av min poster kvar, men
tidigare i år hittade jag en bild av den på en säljsida på nätet där de hade
ett ex till salu.
Vad gör en bild bra? Vad är en bra bild?
Snart är det slut på de fina höstdagarna och fukten och gråheten kommer att lägga sig som en blöt disktrasa över stan. Med andra ord, november pockar på och då är det lätt att tungsinnet dundrar in som ett X2000 tåg från norrland. Om jag hade möjlighet skulle jag nu gärna dra söderut och återkomma först till våren i april-maj någongång.
Vad gör en bild bra? Vad är en bra bild?
Det är så klart en ganska subjektiv fråga. Frågar man ett
antal personer kommer man troligen att få lika många svar som personer man
frågar. Fast det finns några säkra kort att hålla sig till.
"Det viktiga är vad du har att säga och hur du säger det" har tex Kurt Bergengren sagt. Han har också sagt: "Det som avgör om en bild fångar blicken och fastnar i minnet är: Att väsentligt innehåll får en skärpt form". Och det gäller alla typer av bilder: familjebilder, porträtt, landskap, reportage, makro och gatufoto.
Utan att konstra till det för mycket så är en bra bild
för mig är en bild som man kan återkomma till gång på gång, gärna lite mystisk
som får igång hjärncellerna lite, what the fuck is this!
Nu lever jag naturligtvis själv allt för sällan upp till Bergengrens formel i mina bilder: ”Att väsentligt innehåll får en skärpt form", det händer rätt ofta att jag fastnar i att ta "snygga" bilder som vid närmare betraktande ibland blir ganska ”gallerixaktiga” och rätt ospännande efter ett tag.
Men det viktiga är som sagt att fortsätta att göra det man tycker om och motionera avtryckarfingret för då och då får man till en bild där det mesta stämmer.
Det kanske är bäst att påpeka att mina bilder den här
gången inte har något direkt samband med textinnehållet.
/Bernt
Är det dags att sälja sina ljusmaskiner och hoppa utför ättestupan?
Så här skriver Micke Berg i sin blogg i dag:
”En ung fotograf har alla fördelar på sin sida.
Nyfikenheten, kraften, förhållandet till mannen eller kvinnan. En ung man eller
kvinna kan utan problem plåta nakenhet. Det känns naturligt. Det blir inte
samma sak om en äldre man eller kvinna plåtar naket. Det kan upplevas som
snusk. Intressant va?
Vad gör en äldre fotograf? Hur förhåller han sig till åldern, den minskande
nyfikenheten, snuskstämpeln, avsaknaden av kraft och lust. Man kör på i gamla
trygga fotspår, eller försöker välja nya, som inte är lika påfrestande för det
egna psyket”
------------------------------------------------
”Tiden spelar också roll. Att plåta på gatan var en
baggis på femtiotalet ( Bresson), lite svårare på sextio, sjuttio, vilket man
kan se på Bressons bilder som blir allt sämre med tiden.
Med åldern kan en fotograf sällan hålla upp trycket. En o annan försöker. En
viss desperation kan skönjas i bilderna. I vissa en jävla massa desperation
över att livet snart är över och ungdomen flydd. De flesta återgår till ett mer
meditativt förhållningssätt.
Det finns många exempel på det.Koudelka är ett. Jag ett annat. Blir vi sämre.
Troligtvis blir vi det. Det viktigaste är att vi fortsätter om vi tycker om vad
vi gör. Det finns korkade unga fotografer som skäller på äldre stjärnor för att
de förfaller, inte orkar. Till de idioterna har jag bara ett råd: Håll flabben
och satsa allt på dig själv istället”.
Jag har saxat lite ur Mickes text, så hoppa gärna över
till hans blogg där han gärna tar emot kommentarer!
Det ligger en hel del sanning i Mickes text tycker jag. Men det viktiga är som sagt att fortsätta att göra det man tycker om även fast man inte har samma tryck längre. Det går naturligtvis längre tid mellan de verkligt bra bilderna numera. Man får vara glad om man får ihop ett par tre stycken om året. Men jag håller drömmen vid liv… fortfarande.
I dag har vi också fått reda på hur landet ligger till.
Vad jag fått fram kommer jag att få min pension (intjänade
lön) höjd med ca fyrtio (40) kronor, så nu blir det konsumtionsfest för carlzon framöver!
/Bernt