Ibland är det bråttom + ett film noir tips!

Ofta när jag sommartid är uppe på vårt torp i norra Uppland sitter jag på vår uteplats och läser eller lyssnar på radion och då nästan alltid P1. Min lilla kamera brukar också vara med och ligga bredvid kaffekoppen. Så var det inte när jag tog ovanstående fjärilsbild. När fjärilen kom flygande lät den som en liten fågel/trollslända när den dök upp, först tog den en liten runda innan den slog sig ner i rabatten. Jag rusade in och hämtade kameran och som tur var fjärilen lite säsongsslutslö och satt kvar på Krolliljan. Autoskärpan for lite fram och tillbaka innan den hittade rätt men jag fick en 4-5 hyggliga bilder innan den fladdrade iväg.

Vid senare googlande har jag kommit fram till att det måste vara en Aspfjäril som är en bland dom största dagflygande fjärilsarter vi har i Sverige. Ovansidan av vingarna har den en svartbrun grundfärg som går över till en blå nyans längre ner. Där i mellan har den vita fält och orange och svarta prickar. Undersidans färger är klart lysande orange med vita stora fält med en svartblå kantlinje. Den är ganska vanlig i fuktiga lövskogar eller barrblandskogar med inslag av asp. Vingspann från 69 till 90 mm, fast jag tyckte den som besökte oss var minst 100 – 115 mm. Den flyger under en kort period som infaller från den sista veckan i Juni till mitten av Juli. Aspfjärilen förekommer i södra och mellersta Sverige upp till Umeåtrakten.

.

Filmtips!

Häromdagen kollade jag på Orson Welles film noir rulle Touch of Evil (En Djävulsk Fälla) från 1958. Orson Welles som kanske mest är känd för den historiska radiosändningen Världarnas Krig (1938) som skakade om hela den amerikanska befolkningen och kultfilmen Citizen Kane (1941) som av många betraktas som en av världens bästa filmer.

Touch of Evil som jag tycker håller nästan samma klass som Citizen Kane är en mångbottnad thriller av mästerregissören. Berömd bland annat för sin långa inledningssekvens som är filmad under en enda tagning. Enormt imponerande med dåtidens teknik. Snygg ljussättning och fantastisk foto. En trolig inspiration till moderna filmmakare som Brian DePalma och Martin Scorsese. Intrigen är extremt finurlig, fylld av viktiga detaljer och dialogen är vass som ett rakblad. Ett gott stycke filmhistoria, som håller än idag...Rekommenderas!!!!

.

Ha en bra och “lyxig” vecka!

/Bernt

Odenplan i går klockan 17:42 eller en rapport från en gnällgubbe!

I Odenplans östra ända ligger ett övergångställe för oss gående som kommer eller skall till tunnelbanan eller Systemet som ligger en bit ner på vänstra sidan. På eftermiddagen i går var jag på väg över där när jag blev träffad ganska hårt av en cyklist som tur var ganska lindrigt. Jag har vid ett antal tillfällen sett att våra cykelvänner tycker det är grönt ljus för dom på cykelbanan som går in till höger när det är rött ljus för övriga och grönt för oss gångtrafikanter som skall över. Jag undrar vilka regler som gäller här. På hemvägen stannade jag och inväntade rött ljus. Det tog inte många sekunder innan en cyklist brakade in, snart kommer det säkert att smälla ordentligt där.

Då och då funderar jag på vad som är bra fotografi och vilka det är som bestämmer vad som är bra fotografi. Mycket nuförtiden tycks auktionsfirmorna och gallerierna bestämma. Ibland tycks det vara så att högt pris är lika med bra fotografi. Det som också verkar vara på modet just nu är färgbilder och gärna då i stort format ibland jätteformat. Det här är ju väldigt mycket tycke och smak såklart och jag skall ärligt erkänna att jag inte är någon större beundrare av navelskådande gallerifotografer.

Mycket idag kretsar kring fotografernas egna känslor, tankar och upplevelser. Det krävs ofta ord för att vi ska förstå innehållet och då, men först då, blir det förklarat och intressant. Teknik och konsekvens imponerar, men den som vill låta sig fångas av det avgörande ögonblicket kommer för det mest att bli besviken på auktionsfirmorna och galleriernas utbud. Den magiska 125-delen av en sekund har reducerats till konst – och navelskådandet har blivit en dygd.

Kanske bäst att påpeka att min illustrationsbild ovan har ingenting med textens innehåll att göra.

Lev väl!

Bernt

I dag för fem år sedan och en kväll för över tre år sedan + lite om Robert Frank.

Jag brukar normalt börja mina mornar (medans jag väntar på att kaffebryggaren ska göra sitt jobb) med att titta ut genom mitt vardagsrumsfönster en stund. Titta lite på folk som är på väg till sina arbeten men mest för att kolla väder o vind som man brukar säga. Har man dessutom tur som jag har och bor vid en frodig park är det också ett sätt att följa årstidsskiftningarna. I bland tar jag också några snaps för att peta in i bloggen, ovanstående bild var med i bloggen den 10 mars 2009. I år har vi det lite varmare och det har jag ingenting emot. Hustrun börjar redan tala om att resa upp till torpet...

Ibland blir det en och annan bild genom mitt fönster från andra tider på dygnet också. Den här är från nyårsafton 2010.

En annan dag för tre år sedan.

Satt och lyssnade på ett gammalt avsnitt av Bildradion med Göran Segerholm och där hans gäst Hannah säger när dom talar om färgbilder: - Jag hatar röda bilar i bilder, röda bilar borde förbjudas!

Kom då och tänka på Annika Karlsson Rixons fina kollage med röda bilar (”Truckers (red), 1994-1999”) som jag såg på en av Modernas fotoutställningar ”I kamerans våld 1970–2010” just den här dagen för tre år sedan.

Hennes olika projekt med Truckers finns i olika utföranden och består av nästan tusen fotografier tagna under en femårsperiod på riksväg 5 mellan Los Angeles och San Francisco.

.

Till slut lite aktuellt!

Robert Frank och han The Americans är ju i stan och hälsar på. En site om Robert Frank The Americans och Leica hittar ni HÄR!

Micke Berg skriver HÄR om Robert Frank på Fotografiska.

.

Det var allt just nu!

/Bernt

Resa söderut till det stora möbelvaruhuset.

I helgen besökte vi det stora möbelvaruhuset i Skärholmen vilket naturligtvis var helt vansinnigt så här en lördag i lönetider. Knökfullt med folk var det men vi var väl förberedda och hade med oss en färdig lista. Själva inköpen gick ganska smidigt och snabbt men sen var det tokköer vid kassan, för att inte snacka vid uthämtningen och vid beställning av hemkörningen. Ungefär en och en halv timma i kötid...ibland längtar man efter en cigg, 433 dagar sen den senaste.

Strax efter sju levererades alla bitar hem till Dalagatan och ett par snabba och starka killar bar in allt. Någon timma senare var alla delar i bäddsoffan + bordet hopmonterade och på plats och inga gräl och otrevligheter uppstod. Nu slipper besökande gäster sova i fåtöljerna i vårt vardagsrum...

.

Hur mår svenskt fotografi idag?

”Inom näringslivet och finansvärlden finns märkligt nog inte sällan en föreställning om att kulturarbetare ska göra saker gratis. Själva skulle de antagligen inte ens svara i telefon utan att en taxameter går igång.” Citat från en intressant intervju med Niclas Östlind av Sofia Silverstolpe på Barnebys.se angående hans kommande avhandling ”Performing History. Fotografi i Sverige från 1970-2014”. Hoppa över till siten och läs den! (Bilden från Planket 2012).

.

Bonusbilder.

Denna gång två bilder från ett besök på Arken Museum för modern konst i Ishöj söder om Köpenhamn.

.

Hade!

Bernt