Inte har det blivit mycke bilder de senaste året...

Och varför det då? Ni som känner mig behöver ingen närmare förklaring. Jag är glad över att jag fixade en sommar till fast jag inte trodde det i vintras. Åtta veckor i vårt torp i sommar har i lugn och ro utan stress har gjort att jag nu mår ganska hyggligt.

Min kropp fick sig en riktig snyting i slutet på oktober förra året och det var andra smällen på ett par år, kraften försvann ur kroppen på några sekunder. Likaså blev det sedan när jag återhämtat mig med lusten att fotografera, läsa och springa på stan och kolla på sånt man gillar.

Så, så mycket seriös fotografering och skapande av bilder har det inte blivit men då och då har jag lagt lite dagboksbilder på min facebooksida  som också går att följa på min presentationssida här på fotosidan.

.

Annars då...

Inför den här bloggen började jag (lite lätt) att arbeta lite mer med ett par bilder i alla fall. Vilken fin bild på ödetorpet sa min fru när hon fick syn på bilden på min skärm. Hon känner ju mig så sen kom naturligtvis följdfrågan: Såg det ut så där när du tog bilden eller har du jobbat med den?

Får man göra vad man vill med sina bilder? Javisst får man det! Det tycker i alla fall jag som anser att i många fall är RAW-filen bara är ett grundmaterial och bilden man skapar från dessa är sedan slutprodukten. Det här gäller ju inta bilder jag tar, många går också snabbt igenom mina olika program.

Originalfilen från LX3an 1/1000 sek f/4.5 ISO 200. Min gamla LX3 hänger med fortfarande men det skall bli spännande att se Panasonics nya Lumix LX-100 den har nämligen en Micro Four Thirds-sensor med samme storlek på 17,3 x 13,0 mm som i tillverkarens systemkameror. Något större och lite tyngre blir den + kanske lite dyr, runt 9.500.

.

Hade gott!

/Bernt

Ibland är det bråttom + ett film noir tips!

Ofta när jag sommartid är uppe på vårt torp i norra Uppland sitter jag på vår uteplats och läser eller lyssnar på radion och då nästan alltid P1. Min lilla kamera brukar också vara med och ligga bredvid kaffekoppen. Så var det inte när jag tog ovanstående fjärilsbild. När fjärilen kom flygande lät den som en liten fågel/trollslända när den dök upp, först tog den en liten runda innan den slog sig ner i rabatten. Jag rusade in och hämtade kameran och som tur var fjärilen lite säsongsslutslö och satt kvar på Krolliljan. Autoskärpan for lite fram och tillbaka innan den hittade rätt men jag fick en 4-5 hyggliga bilder innan den fladdrade iväg.

Vid senare googlande har jag kommit fram till att det måste vara en Aspfjäril som är en bland dom största dagflygande fjärilsarter vi har i Sverige. Ovansidan av vingarna har den en svartbrun grundfärg som går över till en blå nyans längre ner. Där i mellan har den vita fält och orange och svarta prickar. Undersidans färger är klart lysande orange med vita stora fält med en svartblå kantlinje. Den är ganska vanlig i fuktiga lövskogar eller barrblandskogar med inslag av asp. Vingspann från 69 till 90 mm, fast jag tyckte den som besökte oss var minst 100 – 115 mm. Den flyger under en kort period som infaller från den sista veckan i Juni till mitten av Juli. Aspfjärilen förekommer i södra och mellersta Sverige upp till Umeåtrakten.

.

Filmtips!

Häromdagen kollade jag på Orson Welles film noir rulle Touch of Evil (En Djävulsk Fälla) från 1958. Orson Welles som kanske mest är känd för den historiska radiosändningen Världarnas Krig (1938) som skakade om hela den amerikanska befolkningen och kultfilmen Citizen Kane (1941) som av många betraktas som en av världens bästa filmer.

Touch of Evil som jag tycker håller nästan samma klass som Citizen Kane är en mångbottnad thriller av mästerregissören. Berömd bland annat för sin långa inledningssekvens som är filmad under en enda tagning. Enormt imponerande med dåtidens teknik. Snygg ljussättning och fantastisk foto. En trolig inspiration till moderna filmmakare som Brian DePalma och Martin Scorsese. Intrigen är extremt finurlig, fylld av viktiga detaljer och dialogen är vass som ett rakblad. Ett gott stycke filmhistoria, som håller än idag...Rekommenderas!!!!

.

Ha en bra och “lyxig” vecka!

/Bernt

Oxveckornas tid.

Den tid vi är i slutet på nu brukar enligt muntlig tradition kallas oxveckor, det mesta i livet är grått, tungt och trögt. Så känns det just nu för mig i alla fall är kanske bäst att tillägga. Det är tiden då Roy Andersson kan dra ut på stan och filma on location...överallt. Blykepsen på med andra ord. Jag har haft oxveckor en längre tid nu men går enligt dom som har koll på mig och min kropp mot ljusare tider. Torsdagens provtagningar på St Göran var i det stora hela ok. Alla värden var bra, lite för lite daglig motion såklart men det visste jag ju redan. Snart vänder det mot ljusare tider...mot våren!

.

Medans jag väntar på ljuset och våren.

Arbetsrummet som jag skrev om tidigare börjar nu bli färdigrenoverat och jag håller på och hänger lite kort på väggarna. Några av mina egna kommer det att bli men en hel del andra bitar också.

.

Många utställningar och mycket skriverier om fotografi just nu.

Det var ett tag sedan nu jag var ute på stan och kollade på utställningar men jag har i stället läst en hel del och 0ckså snurrat runt på nätet ganska mycket. Det känns fint för alla oss som är fotointresserade med alla utställningar i landet från norr till söder. Jag kan man väl säga är allätare när det gäller fotografer, det ända jag ibland har lite svårt för är de navelskådande gallerifotograferna och deras ofta jättestora bilder. Men som sagt fotografit har en bra tid nu. På bilden Ove Alströms fina porträtt av jazzgiganten Sonny Rollins.

.

Sextiosju, sextiosju...

Till slut då lite bilder ur Fotografisk Årsbok 66/67. Sextiotalet som var en fin tid  för den dukumentär fotografiska bilden och den tid också då jag var mest aktiv.

Yngve Baum

Christer Strömholm

Rein Välme

Jürgen Heinemann

Wolf Krabel

Anita Lönn

Gunnar Smoliansky

Stig Nyström

.

Bonusbild!

Från mitt fönster 14 januari och man kan hoppas att de var den dan då vintern kom och gick.

/Bernt

Livet går mot ljusare tider och lite om William Klein

Snart är vi klara med mitt röjningen och upprustningen (målningen) av mitt arbetsrum. Trots att jag slängt en hel del av mina gamla prylar har jag fortfarande en hel del som jag vill ha kvar. Det känns en hel del att röja i sitt liv och avsluta en del saker, man samlar ju på sig en hel del som absolut inte har nått värde för andra. Till våren kommer jag nog också att göra mig av med det mesta av mina analoga kamerabitar eftersom jag numera är fast i digitalträsket.+

Under lådstädningen hittade jag bla en ask med lite gamla diabilder från fotoklubbstiden runt 1960-61. Bland annat då det här självporträttet tillsammans med "bladaren" med en 50 mm som jag hade då.

Självporträttet var ett Kodachromedia som jag tejpade fast på en glasskiva och fotograferade av i vardagsrumsfönstret med Nex 5:an och en gammal Canon FD 50mm macro glugg.

Såg här såg det ut innan förra röjningen hösten 2007.

Och så här kommer det förhoppningsvis att se ut en bra bit in i framtiden. Lite tavlor skall upp på de gråa väggarna också och mest kommer det att bli svartvita fotografier.

.

William Klein på Foam Fotografiemuseum

På Foam Fotografiemuseum i Amsterdam visas fram till den 12 mars retrospektiv utställning av fotografen William Klein. En utställning som jag gärna skulle besöka. Jag minns speciellt hans tidiga gatumodebilder från Rom och hans Moskva bilder. Foam ger också ut en tidning om fotografi och häromdan damp det ner ett nummer i brevlådan och den här gången var det ett specialnummer om Klein. En utställning för Moderna eller Fotografiska?

Det finns en radda info på nätet om och med William Klein både bilder och filmer de är bara att söka!

Här en liten fin film på 10 min.

.

Hade gott därute!

/Bernt

Sista helgen i Brödåkra.

Sista helgen i Brödåkra för den här gången och på tisdag bär det av mot huvudstaden igen. Som vanligt har det varit fina och stilla dagar i lathetens tecken. Man behöver inte vara nyttig jämt.

Och ett par självporträtt i Christers tvag och sköljrum har också blivit som vanligt.

.

Trevlig helg!

/Bernt