Ibland går jag ut på stadens gator som en vanlig människa.

.

Nytt i bokhögen!

”GRÖNALUNDSAFFISCHERNA!” Under 1970-, 80- och 90-talet var det konstnären/illustratören Nils Sture Jansson som satte färg på Grönalund artisternas nunor. De karaktäristiska bilderna var lätta att känna igen och så populära att många rev ned dem från stolpar och plank för att hänga på väggen hemma.

 Idag är det samlarobjekt, men för dem som inte får tag på en äkta Nils Sture Jansson har författarna Jonas Jansson och Andreas Theve samlat 200 av hans mest minnesvärda affischer i boken. Bland de utvalda finns the Searchers, Sweet, Zarah Leander, Uriah Heep, Alice Cooper, Little Richard, ABBA, Sven-Bertil Taube, Harpo, Kiss, Manfred Mann, Cornelis Vreeswijk, Anita Lindblom, The Boppers, Lena Philipsson och the Beach Boys. Mer info HÄR!

.

Annars då…

Då och då slinker jag in hos Myrorna här i Vasastan. Mest när jag letar efter en ram till någon presentbild som jag skall ge bort. Häromdagen hittade jag en ram med ovanstående bild för 35 spänn och den kunde jag ju inte låta bli att köpa. Fotografen okänd men bilden är tagen i San Diego CA i oktober 2003.

.

Jag har under en vecka haft besvär med lätt hudavlossning runt ögonen. Det har kliat som fan och huden har kännts som grovt sandpappar och när man kliat så har det blivit som ett lättare snöfall. Men nu verkar det som om det äntligen är över och livet känns därmed lite lättare...

/Bernt

.

Lite om livet och bestyren när man är torpare och en spaning på lite Christer kort.

Det har blivit en hel del bilder och skrivande om vårt gamla soldattorp i min blogg det senaste året och inte så mycket om fotoprylar bildbearbetning och seriös/skapande fotografi. Men det kommer jag nog igen med senare i höst när torpsäsongen är över.

Hustrun arbetar i vårdsektorn och har delar av året på timanställning vilket gör att hon har lite oregelbundna arbetstider. Men så fort hon har haft några dagar ledigt har vi åkt upp till vårt gamla soldattorp utanför Örbyhus i norra Uppland. Om vi åker upp på vardagar går resan smidigt och utan större problem då pendeln från Karlberg passar med Upptåget i Upplands Väsby som passar tidsmässigt med den buss i Örbyhus som vi måste ta sista biten fram till torpet.

Om man däremot åker upp dagtid på helger är det lite mer problematiskt eftersom anslutningsbussen i Örbyhus bara går varannan timme och UL-biljettens övergång bara gäller i 90 minuter. Sist vi åkte upp missade vi övergången i Örbyhus med 2 minuter och fick betala nya fullprisbiljetter för 10 minutersresan fram till torpet. Man lär så länge man lever.  

Det har målats och fixat lite som vanligt men också blivit en hel del liggande på sofflocket. Det märks att hösten närmar sig med stormsteg. Det är tur att man har en kvinna i sin närhet som inte är rädd för höjder. Själv får jag nästan svindel när jag sätter på mig tjocka strumpor. Tegelpannorna på torptaket är hårt slitna och vi funderar starkt på att lägga nytt nästa år.

.

Annars då…

Har som sagt varit på Fotografiska gallerixet och spanat in lite Christer kort. Många gamla klassiker var det så klart men också en hel del nytt. Tycker nog att de klassiska bilderna där CHR varit med och påverkat vid urvalet och framställningen fortfarande håller bäst (men det kan ju också bero på att hans äldre mera kända bilder sitter inpräntade i hjärnbarken) även fast det var intressant att se en del nytt från det stora Strömholmska arkivet. Sen är jag ganska säker på att CHR inte skulle ha godkänt en del för visning. En del av de stora uppblåsta printarna på utställningen höll väl inte riktigt den kvalité man förväntat sig heller. Men utställningen är mycket snyggt presenterad och ett måste om man är intresserad av svensk fotografi.

Många har redan skrivit utförligt om Christer Strömholms livsverk och om utställningen så den biten hoppar jag över. Här några länkar.

Svenska Dagbladet

Expressen

Dagens Nyheter

.

Fikaboken!

Christer Strömholms ”Post Scriptum”. Så här skriver bla fotografibloggen.se om boken:

"Den hittills största monografin över Christer Strömholm och hans liv. En Bok som bjuder på över 260 bilder, omsorgsfullt utvalda av sonen och fotografen Joakim Strömholm. Här finns de välkända motiven, här finns polaroiderna, porträtten och bilder som aldrig tidigare har visats. En snyggt förpackad bildskatt och äntligen med ett riktigt bra tryck. Ett måste i varje bokhylla (och på varje soffbord), oavsett om man föredrar pocketböcker, tegelstensromaner, kioskdeckare eller fotoböcker".

Och eftersom jag en gång i tiden på det sena 60-talet fick jag den stora äran att under en period arbeta som en av ”Strömholms slavar” i hans lilla labb på Drottninggatan var inköpet av boken inget svårt val för mig.

.

Trevlig Helg!

/Bernt