Vardagen är väl bara en transportsträcka till helgen...

Så är det kanske för många som fortfarande är i produktionen. Men för mig är det ingen större skillnad längre på vardag och helg. Lite naturligt är det eftersom jag lever ihop med en annan människa som fortfarande är i arbetslivet.

Min fru arbetar inom vården och har gjort det ett femtontal år. Slitigt arbete som dessutom är alldeles för dåligt betalt tycker jag. Nästan alla vårdinrättningar har numera tunga sparkrav att leva upp till och de flesta har därför också anställningsstopp. Det betyder att det på min frus nuvarande arbetsplats är ytterst få fast anställda och att de flesta därför bara har timanställning vilket är en extrem ekonomisk osäkerhet för den behovsanställda personalen eftersom dom kan bli uppsagda på dagen.

Samtidigt kan man läsa i pressen att vår regering lånar pengar för att genomföra skattesänkningar som dessutom är ineffektiva och orättvisa. Till exempel betalar jag nu som pensionär högre skatt än en som arbetar med samma inkomst. Det tycker jag är djupt orättvist.

Farmor Vivianna och Elliot igen.

När man känner så här och tungsinnet pockar på får man försöka glädja sig lite åt vardagshändelserna i stället. Att ha blivit farfar är en sån till exempel. Så här är en bild till på farmor och det nya barnbarnet.

Brödåkrabilder.

Två ”vardagsbilder” från mina Skånebesök. Där man ibland får höra sanningar av de stora pojkarna med det lågmälda tillalet.

Årets medelålder.

Vi går nu in i årets medelålder och det var ett bra tag sen nu jag gick in i min. För ett par tre år sedan tog jag en del självporträtt för en amerikansk illustratör/tecknare vid namn Patrick Harden som jag fått kontakt med via deviantart.com. Han hade där sett mina självporträtt och ville göra ett porträtt av mig men utgå från en bild som jag tog bara för honom. Så då gjorde jag det och skickade över ett tiotal bilder till honom. Efter en månad kom det en utskrift i 40 x 50 + en CD-skiva med posten.

Här är hans porträtt av mig ”step by step”.

Från en annan bild samma bildserie har jag gjort denna ”fotopainting”.

Annars då...

Läste de flesta svaren på artikeln om konstnärslönerna här på fs.

Man blir faktiskt lite mörkrädd av några av svaren där...

Hualigen!

Trevlig fortsättning på veckan!

/Bernt

"Farsan" pimplar, kanske en kommande ny Zlatan. Plus lite om Moderna och ett länktips.

Från slutet av 50-talet och fram till andra halvan av 60-talet hyrde mina föräldrar en fiskestuga på ön Marö i närheten av Kapellskär i Roslagen. ”Farsan” höll då under en längre period på med ett stort byggprojekt på Marö där han åt en av sina uppdragsgivare höll han på att bygga upp ett stort timmerhus som nerplockat hade forslats dit från Dalarna. Jag var där vid flera tillfällen när jag gick på Fotoskolan och hjälpte till med bygget för att få lite extra slantar på fickan. Studiepenningen och studielånet kunde man knappt klara sig på även på den tiden.
”Farsan” var från början bergsprängare men drabbades när jag var liten (8-9 år) av silikos eller stendammslunga som det också kallas och var ganska sjuk och vårdades på sanatorium under långa perioder. Men stor (198 cm) och stark som han var så lyckades han bli ganska frisk igen. Han startade senare ett villaserviceföretag och utförde arbeten mest åt villaägare i Danderyd och Djursholm. Det drev han framgångsrikt under många år. Men hans tidigare sjukdomsbesvär gjorde att hans kropp till slut sa ifrån och han dog alldeles för ung bara 56 år gammal den 10 december 1969.

När ”farsan” dog så kastade min mor alla bilder på ”farsan” och alla fotoalbum vi hade hemma, varför fick jag aldrig någon förklaring till (och jag frågade inte heller) men jag har senare förstått att deras förhållande inte var det bästa på slutet. Jag hade redan flyttat hemmifrån då och börjat skapa mitt eget liv.

Bilden år från 58/59 någongång och är en avfotograferad ganska dålig laserkopia.

Benis och Bacon.

Den här bilden är "något" nyare än ovanstående, tagen i juni i år. Det är ett av mina barnbarn, Bejamin. Han ligger här och slappar på en av min sons hundar (Bacon), och kanske drömmer han om att bli en ny Zlatan i framtiden.

Åter till verkligheten.

Den här helgen är det också sista chansen att se fotoutställningen ”Åter till verkligheten” på Moderna. Är ni i stan så rekommenderar jag absolut ett besök.

Dali på Moderna.

Och varför inte samtidigt smita in på den stora Dali utställningen som öppnar idag..

Bilden: "Homage to Galatea", fotoillustration som jag gjorde 2005.

Länktips.

Har ni lite tid över tycker jag att ni kan tillbringa en stund på den här sidan.

PHOTOGRAPHY NOW ”just a click away”!

Det var allt just nu!

/Bernt

Tvåhundratusen visningar...

I går vid nittonochfemton tiden fick jag min 200000:de visning på min blogg sedan jag la in räkneverket i februari 2008. Och vad betyder det då? Kanske inte så mycket. Jag brukar bara ha 250-300 visningar på mina blogginlägg. Men på bloggen den 10 november förra året fick jag min ”all time high” var det gäller visningar,. 2326 stycken. Det blir nog svårslaget.

Kanske är det jag skriver om är ointressant för de flesta. Men jag har en trogen skara på 50-60 st som återkommer regelbundet och det känns fint och räcker bra för mig.

Eftersom det är torsdag i dag så är det dammsugning av lägenheten som gäller för mig. Jag undrar vad Paul Ankas svenska Hollywood fru Anna tycker om det.

Ha en bra torsdag!

/Bernt

Jag blev aldrig någon reklam och modefotograf men det var Bert Stern.

När jag slutade på Fotoskolan 1968 var jag inriktad på att bli reklam och modefotograf, reportagefoto var liksom inte min grej då och jag hade också redan tillsammans med tecknare skaffat mig en foto/reklamstudio på Luntmakargatan 73 här i Stockholm.

Fotografering med B-ljus i studion februari 1968, ett halvår senare köpte jag ett Balcar blixtaggregat med två Pro-lampor. Bilderna från en kontaktkarta.

Tidstypisk design och typografi hade vi på vår logotyp för ”Luntis 73” också.

Vårt sammarbete varade bara i två år. Nu blev jag aldrig någon framstående studiofotograf utan i stället började jag efter några år arbeta mest som Grafisk Formgivare och Illustratör.

Och det har ju gott bra det också i fyrtio år...

Bert Stern

En av mina stora förebilder inom reklam och modefotografi på det sena 60-talet var den amerikanske fotografen Bert Stern som var ”superhet” då och hade vad vi idag skulle kalla ”rockstjärnestatus”

Bert Stern är en av de legendariska fotograferna inom samtida reklam och modefotografi.

I slutet av 1960-talet drev han en studio, inte helt olik Andy ”Warhol's Factory”, studion hade över 40 anställda och dom skapade där otaliga prisvinnande annonser, redaktionellt material och annonsbilder för olika magasin, filmer, och porträtt. Hans namn är starkt förknippat med den gyllene tidsåldern för reklam, och många av hans bilder är idag klassiker.

Här några bildexempel ur ett häfte om Bert Stern från min bokhylla.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Pyramidbilden för Smirnoff vodka är en av Bert Sterns mest berömda bilder. Man kan undra över hur mycket beställare fick betala för den. Stern var i Egypten i fjorton dagar för Smirnoff uppdraget och tog över 60 rullar film med sin nyinskaffade Hasselbladare. Bland annat upptäckte han att det inte fanns några gula citroner i Egypten så då beställde han citroner från Italien, som fick flygas in.

Han fick idén till bilden när han satt på en bar och tittade genom ett glas fyllt med vatten och upptäckte att glaset fungerade som en lins som projicerade en upp och nervänd bild.

När han sedan förklarde sin idé med pyramiden för beställaren och sen sa att han måste åka till Egypten för att ta bilden sa dom:

-Varför bygger du inte bara upp en pyramid i studion? Och då svarade han att han inte kunde, dessutom kommer folk att komma ihåg annonsen/bilden lång tid framöver när dom får höra att jag åkte ända till Egypten för att ta den. Skulle dom däremot få reda på att jag fejkat bilden i studion så kommer den att vara bortglömd när nästa nummret av magasinet kommer ut. Och han fick rätt där. Blyg var han inte direkt.   

Photo © Bert Stern.

Hans mest kända verk idag är utan tvekan ”The Last Sitting”, en samling på över 2500 bilder tagna av Marilyn Monroe för modemagasinet Vogue under tre dagar, sex veckor före hennes död. Stern publicerade senare (1992) en bok med titeln”Marilyn Monroe: The Last Sitting” (1992). Där berättar han hur förtrollad han blev av henne i början och att fotograferingen nästan utvecklades till ett intimt möte. Det var först efter den andra dagens fotografering han då förstod att Marilyn Monroe var djupt deprimerad vilket senare troligen bidrog till hennes (påstådda) sjävmord.

När dom gick igenom bilderna efter fotograferingen kryssade Marilyn Monroe alla bilder som hon refuserade med en spritpenna. I dag är dom bilderna mer eftertraktade än dom som hon godkände.

Bonusbilder

Några bilder till från konstutställningen på Kistamässan.

Många av de utställande konstnärerna sålde kort på sina verk. Av Birgitta Mångsen köpte jag några stycken för kommande julkortsutskick.

När det gäller keramiken på mässan så gillade jag Ylva Storms verk starkt. Hon driver också egen keramikverkstad där hon bränner sina verk i vedeldade ungnar där spåren av elden ger hennes keramik ett mycket speciellt slutresultat.

Åsså lite gnäll på slutet...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Privata bibliotek. Snart kommer en våg av privatiseringar av bibliotek att genomföras och som vanligt är motiveringen att det är bra men konkurens för att få bättre bibliotek och bättre service för kunderna? (låntagarna).

En kommunalgubbe sa så här på frågan om man skall göra vinst på att driva bibliotek:

- Det är ingen större skillnad på att göra vinst på bibliotek än att företag gör vinst på att asfaltera vägar åt komunen.

Du sköna nya värld...

Det var allt! (Några av bilderna är klickbara).

/Bernt

Grafik vs reproduktioner, lite måndagsfunderingar.

På konstmässan som jag besökte i går visades en hel del digitala utskrifter och som ibland till och med också kallades för ”grafik”, det ställer jag mig lite frågande till.

Kanske är jag lite gammalmodig i mitt tänkande där men jag tycker att grafik är något helt annat än digitala bläckutskrifter.

Utskrifter på grafikpapper av inskannade akvareller som jag såg till exempel kan naturligtvis se ut som litografier vid första anblicken. Jag såg också en del som digitaliserat sin akryl och oljemålningar och printat dom i nummrerade upplagor där priserna låg lika högt som äkta grafiska blad..

Jag skulle i stället vilja kalla dessa verk (utskrifter) för reproduktioner och ingenting annat.

Bara lite måndagstankar från mig...

Här kan ni läsa lite om hur man framställer bilder i litografiskt tryck !

Digitalt fuskkonst från mig. Bör klickas upp för bästa återgivning!

Originalfilen från LX3:an såg ut så här innan jag började bearbeta den.

Det var allt!

/Bernt