CARLZONZ BILDER II
En enkel DOF (Depth Of Field) fotografering och bearbetning.
B.Sedan öppnar man upp alla filer i photoshoppen och ”Stackar”
dom, alltså går in under Files>Skript>Load Files into Stack. Då får man
alla filer snyggt i ett dokument och i separata lager. Skall man inte justera bilderna i ACR:en som jag gjorde i det här fallet kan man direkt exportera bilderna från Bridge till PS och få dom stackade samtidigt.
C.Därefter markerar man alla lager. Går in under Edit>Auto Align Layers för att finjustera passningen mellan lagren. Välj Auto som projection i Auto Align fönstret.
D. Sen är det dags att plocka med hjälp av maskning dom skarpa delarna från varje lager. Lugn bara, photoshoppen gör allt arbete genom några knapptryckningar. Gå in under Edit>Auto Blend Layers och i Blendfönstret välj Stack Images kryssa också i Seamless Tones and Colors.
E. Så här blev resultatet med alla masker. Bearbetningen
tar naturligtvis en stund. Blendningen fungerar i de flesta fall rätt bra men ibland måste man gå in och efterjustera lite här och där.
Bakom kulisserna kan det se ut så här.
Noterat i pressen!
Missbruket med bidraget gynnar nämligen regeringen eftersom all el från en ny renoverad kraftstation räknas som NY förnybar el. Detta gör att det ser ut som om det pågår en KRAFTIG utbyggnad av förnybar energi i landet…Tjena, tjena, är det ett land eller skämt man lever i!!!...och vilka tror ni det är som får betala för trixandet...
Trevlig onsdagskväll!
/Bernt
Höga ISOn, HCB och den svarta insatsstyrkan...
Det blev lite snack om höga ISO sist på Ellenträffen. Jag
har tidigare till 99% kört med ISO 400 när jag fotograferat digitalt och klarat
mig ganska bra med det. Kanske mest för att mina digitala ”amatör” maskiner
ballar ut lite på högre. Nu sen ett par veckor har jag en ”nygammal” DSLR-maskin
som man kan pressa upp till 3200, en Canon 50D. Nu vet jag ju inte om jag
kommer att få så mycket nytta av alla dessa ISO:n, när jag går runt här i stan och
”znapsar” så har jag ingen lust att släpa på den tunga DSLR:en utan då har jag (för
det mesta) bara med mig min lilla LX3:a inställd på ISO 200 för färg och ISO
400 för svartvitt. När jag fotar med ”storkameran” blir det en helt annan typ
av bilder, mera tänk och planering liksom.
Tillbaka till höga ISO:n. När jag var nere på Rajala före
helgen för att hämta en sak så höll en naturfotograf på med stora
färgutskrifter där i 50x70 format tagna med en fullformatare och med ISO 12500
och uppåt och dom såg mycket bra ut. Inte mera brus på dom än vad jag får på
ISO 3200. Man undrar hur mycket mera ISO det kommer att pressas in i framtiden
på nya kameramodeller, kanske dax för 50000 till hösten?
Här en bild jag tagit med min 50D och med ISO 3200.
Brusreduceringen för höga ISO avstängd i kameran. Fungerar bra i svartvitt
tycker jag. Färg lite mera tveksamt, men med ett hyggligt
brusreduceringsprogram kan man nog få ett hyggligt resultat där också. Fast jag
tycker det är rätt snyggt med lite brus ibland på motiv där det passar. Och som
vanligt ett självporträtt, det får ni stå ut med. Bilden ovan den skärpta versionen.
Crop 100 % ISO 3200 från kortet
Crop 100 % ISO 3200 efter min vanliga skärpning för print. Klart brusigt så klart, men en A3 print är inga problem.
Måste naturligtvis bli den lilla kameraväskvänliga boken om Henri Cartier-Bresson som inhandlades i shoppen på vårt Nationalmuseum sist.
Många av hans mest kända bilder finns med.
En hel del om hans yngre dagar och hans tankar om fotografi också .
”The
Leica Man”
“The feel of holding it, pressed against my forehead, its swing as I weigh up my view from one side or the other, makes me feel like the referee in the game unfolding before me, whose climax I am about to capture in a hundredth of a second”. - Henri Cartier-Bresson.
Som sagt, kameraväskvänligt format 125x180 mm. 160 sidor från Thames&Hudson. Finns säkert billigare på nätet än det jag betalade, 98 svenska kronor.
Aprilväder...
Vi fick ett litet vårbakslag i går, snöblask och fulvär.
Insatsstyrkan...
Nu är påsken över så nu är mitt sikte inställt på den 15 maj. Då skall dom här kamraterna få komma ut på grönbete ett tag också. Man skulle också kunnat kalla dom för "Black Army" men det går bara inte...Heja Djurgår'n!
/Bernt
Full fart hela helgen med bland annat nerslag i Högdalen en familjeträff och kulturdrogning på stan med Christer.
Helgen började med med att jag skulle träffa min skånevän Christer som är på Stockholmsbesök över helgen för att träffa släkten. Vi mötte upp hos vår gemensamme kamrat Hannibal som bor i Högdalen för att hos honom klämma några pilsner och ljuga lite. Många historier och skratt blev det under kvällen plus lite tubtittande och lite allmänt snack om tillståndet i landet.
Hannibal bor högt i sitt hus (8 tr) så man en fin utsikt över området, för mig som bor marknära på nb inne i stan känns åtta trappor upp lite märkligt.
Påskafton med familjen…
Det har blivit en tradition att min svärfar Jocke hälsar på oss på påskafton och i år kom också min son och hans famil.j så det blev släktens äldste och yngste på plats hos oss i förrgår.
Min fru hade gjort ett fint påskbord med massa godsaker.
Yngsta barnbarnet Elliot drygt 8 månader är såklart farmors nya favorit.
Mino är en av min sons hundar och han är en snäll gammal dobbermanfarbror (14) som nu var hos oss för sista gången. I veckan som kommer skall han resa vidare till ”dog heaven”, hans kropp är lite för trött och sliten.
Lite kulturdrogning med Christer…
I går på Påskdagen mötte jag upp Christer igen för lite kulturdrogning. Och som vanligt så stämde vi träff vid Sverigehuset nere vid Kungsan. Promenadtid ner hemmifrån ungefär tjugo minuter. När Christer fortfarande bodde kvar i Stockholm så brukade vi på helgerna göra konstrundor på stan. Vi har rätt många intressen gemensamt så det brukade inte vara några större problem med urvalet.
Christer har träffat en ny dambekant där nere i Skåne som inte vet någonting om Stockholm så han började med att ta lite ”turistbilder” för att visa upp hemmavid.
Vi hade siktat in oss på Rubens och van Dyck på Nationalmuseum som steg ett och eventuellt en sväng upp till Moderna om tiden räckte till.
Man blir lika impad varje gång man kommer till den stora trappan upp till utställningshallarna på vårt egna Nationalmuseum. Att vi skall behöva slanta för att utställningar där tycker jag däremot helt fel.
Timmarna gick fort på Ruben & van Dykesutställningen, många av verken måste närskådas. Vi tog en snabb vända i samlingarna också. Tack vare lilla LX3:an blev det inget trubbel med vakterna.
Till slut då...
Gubbarna som arbetar med den nya spårvangslinjen från Norrmalmstorg har som synes inte ledigt under påsken.
Här bär det iväg hemmåt mot Vasastan igen.
Många bilder blev det den här gången och det får väl jag tacka promenadkamraten Christer lite för!
/Bernt
Låta verktygen vila på tråkfredagen...
När jag var tonåring under senare hälften av femtiotalet
var långfredagen en dag som alla tyckte var lång och tråkig. Affärer och nöjeslokaler var stängda och på
radion spelades bara psalmer och klassisk musik. Numera är det andra tider som tur är och
långfredagen är som vilken dag som helst…i varje fall för mig.
Bilden: Mitt favoritverktyg.
Glad Påsk!
/Bernt
Snabbesök på Ellens plus lite annat…
I vanliga fall brukar jag promenera upp till Söder och Ellenträffarna men i går var jag lite sent ute så det blev tuben från Odenplan. Så här ser det ut på Odenplan just nu där dom håller på med arbetet för den nya Citybanan, pendeltågsbanan som skall ta en sväng förbi oss i Vasastan på väg söderut.
Efter kioskbesöket tog jag tuben till Slussen för att därifrån promenera upp till Ellens. På vägen dit upptäckte jag ett litet offentligt konstverk som missat alla de gånger jag gått upp till Hornsgatspuckeln.
/Bernt