Dax att skaffa ny gasspis...

Den oljebaserade stadsgasen i Stockholm kommer att  bytas ut nästa år till ny mera miljövänlig natur och biogas, och det är ju bra. Men det betyder också att vår gamla Ankarsrum 50-tals spis måste bytas ut mot en ny modernare. Lite vemodigt känns det eftersom vi försökt behålla så mycket som möjligt av det gamla stuket i vår lägenhet.

 Så idag vandrade min fru och jag ner på stan till en affär och tittade på gasspisar, och där fanns det mycket att välja på i olika prislägen från ca 5000 kr och uppåt.

Vi fastnade för den här snygga rostfria skönheten som kommer att levereras och monteras i mitten på december till en kostnad av 10 220 kr, lite rabatt fick vi också.

"Konst sponsras inte. Konst söker sanning. Konstnärerna sponsrar marknaden med sina liv." /M Berg.

 Det var allt just nu!

Tack Affe!

Jag har länge tänkt och funderat på något nytt projekt att arbeta med här i stan och så dyker då intressegruppen "Slussenbilder" upp som en blixt från klar himmel. Passar utmärkt för mina promenader på stan, lagom avstånd att gå från Vasastan också.

Risken är väl att det kommer att bli trångt där när alla slussenintresserade fotosidanfotografer skall samsas där och slåss om de bästa vinklarna. Bilden här är väl kanske på gränsen för att få kallas Slussenbild då jag nästan är nere på Skeppsbron.

Slussenbilder

Väl mött på Slussen folks!

Vårt Shang Ri La

Så här års brukar försäkringen på vår fjällstuga i norra Härjedalen rassla ner i brevinkastet. Besked om nya fastighetsskatten fick vi också för en tid sedan. Nu är vår stuga som tur är ganska lågt taxerad eftersom den inte har några moderna bekvämligheter, vatten får vi hämta i vår egen bäck och utedasset fungerar fint vid behov. Det finns inte heller någon körbar väg fram till huset.  
I går gjorde jag ordning lite bilder som skall arkiveras tillsammans med försäkringsbrevet när det kommer. Här kommer några av dom...

...och jag längtar redan nu till nästa sommar då vi för 31:a året i rad kan dra upp till fjälls och vårt eget Shang Ri La.

-När man fotograferar tror jag det är viktigt att man försöker behålla den barnsliga förmågan att ständigt förundra sig. Att närma sig det mesta som om det vore aldrig förut skådat. Från Kurt Bergengrens bok Fotografera är nödvändigt.

På minuten
Läste en liten notis i gårdagens DN om att några engelska forskare kommit fram till att man är som mest kreativ klockan 22.04 och minst kreativ klockan 16.33.

Bara så att ni vet...

4 timmar och 53 minuter

Så länge har jag just nu lyckats fördriva min tid på internet i stället för att ta tag i allt det där som jag borde göra.
Ganska typiskt mig.
Helst skulle jag vilja vara någon annan stans.
Någonstans där det är lagom varmt och där man sitta på en uteservering med en öl och spana på livet.
Södra italien kanske eller varför inte Grekland.

Som avslutning några bilder från Skånearkivet.

""Jag tror faktiskt att det finns saker som ingen skulle se om inte jag fotograferade det." –Diane Arbus.

 Det var allt just nu!

Somliga dagar (och nätter) bara försvinner...

Inatt har jag snurrat runt lite i Photoshops Camera Raw och gjort ett par bilder. Som ni ser har jag kramat på rätt ordentligt.

Så här var mina inställningar:
1. Drog recovery till 100
2. Drog fill till 100
3. Ökade black för lite mera kontrast
4. Drog contrast till 100
5. Drog clarity till 100
6. Drog vibrance till 100
7. Drog ner saturation så att bilden bara blev svagt färgad
8. Gick tillbaka och justerade exposure och black tills jag blev nöjd med resultatet.
9. I slutändan skärpte jag dom lite med LucisArt.
(Förebilderna obehandlade direkt från kortet)

Så här på slutet måste jag bara citera några meningar ur Kurt Bergengrens bok "Fotografera är nödvändigt" från 1988 som jag just börjat läsa. Den här texten skrev han 1960.

Det viktiga är vad du har att säga och hur du säger det.
Bilder som saknar väsentligt innehåll och bilder med estetiska brister får räknas till spillet i en bildtids väldiga produktion. Det som avgör om en bild håller kvar blicken och fastnar i minnet är och förblir – att väsentligt innehåll fått en skärpt form.
Om en bild med enbart artistiskt presentation är dålig så beror det kanske på att formen är intressantare ån motivet men att formen inte är tillräckligt intressant att räcka som motiv för bilden.
Till svagheten hos en dokumentärbild hör kanske att formen är slapp men kanske också att formen är för väloljad. Med slagkraftig komposition eller spirituell knorr tror en del fotografer att de kan dölja att deras kunskap i ämnet är ringa eller att känslan fattas hos dem.
Men plötsligt träffas vi av en bild som kan förstås på ett ögonblick och tål att betraktas i evighet. Det är då vi anar fotografins rika möjligheter till mänsklig kommunikation.

Vill jag då illustrera Kurt Bergengrens text ovan med en egen bild? Njaa det låter jag nog bli. I stället visar jag en av Christer Strömholms mest kända bilder från utställningen Dödsbilder (1965). den var också omslagsbild till hans bok Poste Restante från 1967.


Trevlig helg!