CARLZONZ BILDER II
Det blev en fyrtiotummare...
Jag skrev ju tidigare om att vi skulle skaffa en ny TV. Igår var vi nere i city och inhandlade vår nya platt-TV på OnOff, det blev till slut en 40 tummare som sedan forslades hem i taxi till Dalagatan. Så småningom skall vi hänga upp den på väggen också så fästen för det köptes samtidigt. Ljudet i platteve apparater är ju inget man skriver hem till mamma om direkt så det måste åtgärdas när det kommer in lite mera slantar. Jag är novis på det här med ljud men har sett att Yamaha har en sak som heter ljudprojektor YSP-1100 som man kan fästa på väggen under TV:n. Tar gärna emot tips där...
I torsdags när jag var nere på stan kom det en regnskur så då passade jag på att smita in in på Kulturhuset en stund och titta på två fina utställningar.
Lennart Nilssons "Någonstans i Stockholm" som visar Stockholmsbilder från 40-talet och frammåt. Ganska mycket folk var det som studerade hans bilder från vardagslivet och människor på gatan, välbekanta platser och okända miljöer. Det var mitt andra besök på hans utställning. Vi som har varit med ett tag känner ju till hans äldre reportagebilder men för många unga är nog den sidan av hans fotograferande rätt okänd.
Lite ödsligare var det på Gunnar Smolianskys utställning "En bild i taget".
Gunnar Smoliansky är en av vår tids mest betydelsefulla svenska fotografer. Under mer än fem decennier har han funnit sina motiv i Stockholm och kanske i första hand på Södermalm där han sedan många år har sin arbetsplats.
På håll såg det ut att vara ett närmast oändligt antal bilder - placeringen och ramstorlekarna ger intrycket av något enhetligt och utbytbart. Men det visar sig vara precis tvärtom och som betraktare får man ställa om sig inför varje nytt fotografi - en bild i taget, alltså. Det tog en bra stund att vandra längs väggarna och in i hans bilder.
Härliga tider - strålande tider...i varje fall för vissa!
Det känns fint att veta att ens skattepengar går till nyttiga saker i samhället, speciellt de som går till vårdsektorn.
Idag vill jag gratulera läkarna/ägarna på Maria Beroendecentrum AB som bedriver privat missbruksvård här i stan och som Stockholms läns landsting betalar med våra skattepengar.
Läkarna/ägarna har gett sig själva en fin aktieutdelning på 57 miljoner, vilket gav 6 miljoner vardera till de fem huvudägarna. Därefter tog de ut ytterligare 21 miljoner i vinst vilket gav ytterligare 2 miljoner var till huvudägarna. De fem huvudägarna plockade alltså förra året ut 8 miljoner var i vinst.
En av ägarna motiverar att det stora vinstuttaget beror på att organisationen slimmats och att medarbetarna är engagerade i sitt arbete.
Tjena, tjena...
Nu återgår jag till OS!
Bernt
Face to face...
Jag håller just nu på arkivera en massa bilder och organisera lite på mina fyra hårddiskar, någon har sagt att det finns bara två typer av hårddiskar...nya och fulla.
Här några kamerasjälporträttbilder som gått till arkivet idag. Alla utom en från 2000-talet, Dialbilden från 1973.
"Är du dig själv då är du unik, för det finns bara du som är du i hela världen, är du dig själv då är du i världsklass i ditt sätt att leva, vara och agera.
Om vi tänker, gör och agerar som alla andra får vi ett resultat som alla andra. Då är vi "normala", som att vara en bit av alla andra men inte sig själv".
Jag önskar alla en trevlig helg...och idag börjar OS på riktigt !
Bernt
Inte för alla...
Tvärs över gatan där jag bor håller dom på och bygger nya hyres och bostadsrätter, och det är ju bra i dessa bostadsbristtider. Totalt skall det bli 450 lägenheter i Sabbatsbergsområdet.
Kommer det då bli möjligt för de med mindre pengar i plånboken att få bo centralt...knappast! En trerummare i det här huset (det första) kommer att ha en månadshyra på ca 13 000 kr, och värden kräver att hyresgästen skall ha en årsinkomst brutto på ca 470 000.
Inte för alla direkt, och absolut inte för vårdpersonalen på det närliggande sjukhuset.
En gammal fin serietidning i min bokhylla.
Robert Crumb är en amerikansk geniförklarad serietecknare som var en av de ledande skaparna av de så kallade underground-serierna på 1960-talet.
Robert Crumb om Zap Comix # 0:
"It was Rick Griffin who thought of calling this one number 'Zero'. We were then in the process of putting together Zap Comix #2, that is, me, Rick Griffin, Victor Moscoso and Clay Wilson, in the summer of '68. I was 25 years old, going on 26. Zap Comix #1 had been out, in print, since February of that year. I had finished drawing number "Zero" before #1, but the original artwork, all 24 pages, had been absconded, and I didn't see it again until ten years later, when I had it in my hands briefly before it was again absconded. Fortunately, I had made xerox copies of all the artwork and it was from these xeroxes that all subsequent printings of this artwork originated, except the cover. I wasn't happy with the cover, and redrew it, using basically the same idea and logo with modifications.
Obviously this cover was very LSD-inspired. At the time I drew it, late summer or early fall of 1967, I was taking LSD fairly frequently. Not as frequently as some people, but, say once every six weeks or so—often enough to be convinced that psychedelic drugs were a short-cut to enlightenment. I would not listen to anyone who said differently, because I knew! I'd taken the trips! I'd been there! These days, I'm not so sure. The verdict's not in. One thing is obvious here: this cover is a reflection of the times; it's 1967; a young cartoonist is jacked up out of his mind on drugs and thinking it's great stuff."
-Robert Crumb
Robert Crumb.com
Crumb Newsletter
Om Robert Crumb (Wikipedia)
Keep on truckin´
Bernt
Ett par Stockholms snapshots...
Idag promenerade jag ner på stan för titta på lite olika TV-maskiner inför ett eventuellt inköp. Jag besökte alla de stora giganterna, Elgiganten, Siba och OnOff. Och jag tror att jag hittat den maskin jag vill ha, en Samsung 46 tummare för ca 16000 pix. Sen gäller det bara att förankra det hos min livspartner också...
Hötorgscity
Hötorgscity är ett populärt uttryck för ett affärs- och kontorshuscentrum på Nedre Norrmalm i Stockholms innerstad som begränsas av Hötorget i norr, Sveavägen i öst, Sergels torg i söder och Slöjdgatan i väst. Området, som är en del av Klarakvarteren, bebyggdes mellan 1953 och 1966.
När jag var femton år (1957) började jag arbeta som litograflärling på ett tryckeri på Holländargatan lite norrut från Hötorgcity. Då fanns fortfarande stora delar av gamla Hötorget och Klarakvarteren kvar. Så jag har varit med om att se hur hela det här området vuxit fram en gång i tiden.
Stockholms stadsbibliotek
Stockholms stadsbibliotek ligger vid korsningen Sveavägen och Odengatan i Vasastaden. Numera ingår namnet Asplundhuset i adressen, efter arkitekten Gunnar Asplund, som även planerade parken i bibliotekets närhet.
Sommaren 2006 utlyste Stockholms stadsbyggnadskontor en tävling för ett förslag till tillbyggnad av Stadsbiblioteket. Den 16 november 2007 offentliggjordes att förslaget Delphinium av Heike Hanada hade vunnit tävlingen. Men de ingrepp i Gunnar Asplunds arkitektur och i Observatorielunden, som det vinnande förslaget kräver, har lett till en omfattande debatt angående en alternativ placering för ett nytt, expanderat stadsbibliotek.
Som kuriosa måste jag också nämna att arkitekten Gunnar Asplund är släkt på långt håll med min fru, och det känns ju inte helt fel.
Delphinium av Heike Hanada. Stadsbiblioteket till vänster och Läkarhuset vid Odenplan till höger.
Hade gott!
Bernt
Det gäller att jobba på hela tiden...
Då menar jag alltså i det förhållande man har med en annan människa, man eller kvinna.
Har ni någongång tänkt på om ni skulle vilja/orka vara gift med er själv!
Jag själv har snart varit tillsammans med samma kvinna i fyrtio år, och om jag skall vara ärlig så skulle jag nog inte klara av att var tillsammans med en människa som är som jag är. Men jag jobbar på med mig själv hela tiden, och då och då får jag faktiskt lite plusvärden.
Bilden har ingenting med ovanstående att göra.
En annan sak jag funderat över är varför mina jeans alltid först går sönder på knäna. Jag kryper inte på knä nuförtiden, utan jag är numera den typen som när jag böjer mig ner för att knyta skorna frågar mig själv om jag kan passa på att göra något mer när jag ändå är därnere.
Snott från Micke Bergs blogg (10 augusti 2008):
Du bestämmer själv om du tycker att du är värd att bli älskad.
Det verkar vara så, att många tycker, att dom inte är värda att bli älskade. Sådana människor får det svårt. Vem rår på en människa som inte ens själv tycker den är värd kärlek?
Haba tjaba!
Bernt