Pensionist javisst...

Lite om hur det är (känns) att vara pensionist i Sverige idag.
Det verkar som att vi skall behöva skämmas och dessutom känna oss osolidariska för att vi tar ut vår pension före 67 års ålder numera, samhället (politikerna) vill helst att vi skall skall arbeta tills vi faller ihop i en liten hög av utmattning så där frammåt 67-års dagen och det för att vi orsakar bekymmer för den yngre generationen eftersom dom då tvingas ta ansvar för vårt uppehälle.
Jag skämms inte ett dugg varje månad när jag får min lilla pension, en del politiker kallar det t.o.m pensionsbidrag, Men hallå...det är slantar som staten har fått låna av mig under mitt yrkesliv och dessutom till djävligt låg ränta.
Jag skämms inte ett dugg för mina numera långsamma lättjefyllda och oansvariga dagar.
Jag skämms inte ett dugg när jag tar en tupplur på eftermiddagen.
Jag skämms inte ett dugg när jag kollar på en DVD-film kl. 04.00 och sen kanske sover till kl. 11.00.
Jag skämms inte ett dugg för att jag åker billigare på SL.

Mina vänner Chris och Hannibal (ännu inte pensionärer) hänger med i cybervärlden. Båda tidigare Australienfarare i perioder som nu landat i gamla Sverige.

Att vara vid havet när solen går ner kan få den mest hårdhudade människa att mjukna upp, och solnedgångar bör alla fotografera någongång i sitt liv. Den här är tagen söder om Landskronavarvet 2007.


Så börjar en ny dag i "lättjans" tecken..
Jag vill ha min vår och jag vill ha den nu!