CARLZONZ BILDER II
Visst längtar man tillbaka lite till Tri-X, D76 och silverbromiden ibland…
”För mig har fotografin alltid varit den plats där drömmen och verkligheten stämt möte. Det började i mörkrummet, Att genom ljusslussen få träda in i detta rum, förtrollat redan genom sitt metaforiska namn, kändes för mitt tonåriga jag som att få tillträde till en okänd underjord. Efter att i blindo trevat mig fram till förstoringsapparaten dröjde det en stund innan ögonen anpassat sig till det svagt röda glödlampsljuset. Alla omvärldens ljud dämpades och jag blev varse en stickande, sövande lukt av kemikalier. Axlarna spändes i koncentration inför den framkallningsakt, den pånyttfödelse av verklighetens alla glömda ögonblick, som strax skulle äga rum. När den beslöjade bilden växte fram i framkallningsskålen visste jag att den lika lätt som den uppenbarat sig kunde gå förlorad och jag kände mig som skapelsens herre”.
© Marie Lundquist/ Ur hennes bok ”Drömmen om verkligheten”.
Luntmakargatan 73, Stockholm 1968. Leica M2 21 mm Tri-X
D76.
Morgonens fikabok!
Efter lite jagande har jag slutligen fått tag i fotografen Thomas H Johnssons och författaren Jonas Bergh bok ”En blues från Landskrona”. Boken kom ut 2007.
Thomas H Johnsson och Jonas Bergh har också tidigare i år kommit med en uppföljare som heter ”Mer blues från Landskrona”.
En blues från Landskrona på Outoffocusmag.
Starka bilder man minns.
Christer Strömholms Tarragona hunden från
1958. Kanske en av hans mest omdiskuterade bilder. I mitten av
60-talet väckte den bla ett enormt ramaskri i fotografkretsar när den
publicerades i fotografernas förbundstidning. Det kanske inte är en bild man
hänger upp på väggen i vardagsrummet direkt, men när jag då och då tänker på Christer
Strömholm och hans bilder så dyker ”spanienhunden” upp som en hälsning från mästaren.
Christer Strömholm (1918-2002) behöver nog ingen närmare presentation och mycket har skrivits om honom och hans bilder genom åren, en av våra stora dokumentärfotografer. Jag stötte på Christer Strömholm första gången när han hade en bildvisningskväll på Danderyds Fotoklubb där jag var medlem ett antal år i början på 60-talet. Andra gången var på en föreläsningskurs om bild som ABF anordnade med ett antal inbjudna fotografer inom press, mode, reklam och dokumentärfotografi. Den gången Christer Strömholm var föreläsare skulle kurdeltagarna ta med sig egna bilder för bedömning. Vad han sa om mina bilder kommer jag inte ihåg. Men något positivt måste det ha varit för året efter slutade jag min anställning på det tryckeri jag arbetat på som litograf i nästan tio år och sökte och kom in på Fotoskolan. Det här var hösten 1966. Höstterminen 1967 på Fotoskolan fick jag också den stora äran att arbeta som kopist åt Christer Strömholm i hans labb som han då hade på Drottninggatan. Sista gången jag träffade Christer Strömholm var på Kulturhuset 1996 på utställningen "Indicier", utställningen han hade tillsammans med två andra storheter, Anders Petersen och Kenneth Gustavsson.
Annars då…
Affe frågade i mitt förra inlägg om jag provat pancake optiken till hans Samsung NX10 som jag fått låna av honom ett tag. Tog ett självporträtt i går (konstigt va) när höstsolen sken in i vardagsrummet. Affe tyckte också att det finns lite analogkänsla i Samsungens filer, alltså inte så mycket direktskärpning i kamerans programvara. Där är jag faktiskt beredd att hålla med honom.
100 % crop.
/Bernt
Ellens igen och jag har en sak att bekänna.
I går var det så då dax för ett ytterligare nytt klassmöte på Ellens Bageri på Hornsgatspuckeln. Vädret var strålande här i vår huvudstad så jag bestämde mig för att promenera från Vasastan upp till Söder höjder. Jag gillar att promenera på stan i lagom takt, hela tiden så upptäcker man nya saker beroende på ljus å väder. Jag brukar ta pauser här och där och tjuvlyssnar då också gärna på andras prat.
Jag passerade försiktigt en hel del poliser som stog post nere vid Riksdagshuset där jag också stötte ihop med den här mannen som säkert många känner igen.
På vägen upp från Slussen hittade jag också det här lilla konstverket, det finns flera att se utefter Hornsgatspuckeln.
Vi var väl en tio-tolv stycken i klassen och vi fick också den här gången besök av söderbon Micke Berg som hade med sig en bunt av sina bilder, några nyare Epson printar plus en del mörkrumsframställda fiberbilder.
Micke visade också en jätteprint som han gjort från en 4 MB fil från sin gamla S20 kamera.
Bengan hade med sig en liten fin fotobok med bilder av fotopionjären
André Kertész om vilken Henri Cartier Bresson sagt: ”Whatever we have done,
Kertész did it first”. Här finns ett litet urval av André Kertész bilder.
Bengan passade också på att ta lite porträtt med sin Praktina på eleverna.
Torbjörn kollar in en av Micke Borgs gamla fina fiberkopior från åttiotalet.
Jag hade också med mig två böcker, New Yorkers as seen by Magnum Photographers och The Polaroid Book.
Magister Björkbom visade också upp ett prov på vår nya skoluniform.
Lite sansat politikprat blev det så klart också så här
direkt efter valet av anhängare från både rött och blått. Den trevliga eftermiddagen
avslutades sedan hos Gert på Svenska Kort som vanligt. Inte så mycket
Richo-snack från Gert den här gången, mest analogt. Några köpte film och framkallning till sina ljusmaskiner.
Nästa träff blir den 6 oktober, titta gärna in om ni är i stan!
Bekännelsen då.
På fönsterbrädan i mitt arbetsrum har jag en liten skulptur liggande av konstnärinnan Anna Hesselgrens från hennes projekt ”StillAlive- Människan som platsen”. Hennes projekt är en vandringsföreteelse från stad till stad, från plats till plats. Ni kan läsa om hennes rullande projekt här.
Men jag ville inte bara visa en raktavbild på skulptuen som illustration till dikten och för att tillföra något lite extra plockade jag därför ut skulpturen i vardagsrummet och brände av ett par rutor. Som jag sen mixade ihop i photoshoppen.
/Bernt
Högt i tak!
Det är helt klart tycker jag
att känslor och attityder påverkar oss i vårt skapande och i våra prestationer.
Men vi påverkas också av i vilken kultur vi lever och verkar i. Och att det
blir betydligt lättare i en positiv kultur där det är högt i tak. Och i en
kultur där det är högt i tak vågar/får alla också göra sin röst hörd. Gör din
röst hörd på söndag!
Fikatidning.
I morse plockade jag till fikat
fram ett gammalt nummer av Black & White som bland annat har ett långt fint
reportage om Elliott Erwitt och hans bilder och skapande. Många av bilderna ur
hans bok ”Personal Best”. Ni kan höra Elliott Erwitt berätta om sina ”Personal Best” bilder
här!
JA TACK
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isiga tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.
/Sonja Åkesson, ur diktsamlingen Hästens öga från 1977.
OBS! Om du inte som tusentals
andra redan läst den här bloggen så gör det innan du går och
röstar nu på söndag. En till orsak varför jag på söndag kommer jag att rösta för en
förändring.
/Bernt
Kortrapport från sjukstugan.
Man får tacka för all den
uppmuntran som jag fick efter min lilla
incident som jag skrev om i mitt förra inlägg. Efter tre dagars vila utan
förlustelser, utsvävningar plus kameravila så mår högerhanden riktigt bra igen. Svullnaden
har gått ner betydligt men jag har fortfarande en del smärta i tummen och
pekfingerfästet.
SVT-play tips!
”En bild av konstnären David Hockney”. k-special i fredags handlade om en av mina favoritkonstnärer, den engelske konstnären David Hockney. Filmen finns tillgänglig t.o.m. den 10 oktober.
Under 70 och 80-talet arbetade David Hockney också en hel del med fotografi som jag har berättat lite om i ett tidigare blogginlägg.
Bonusbilder!
Annars då…
Jag var nere i city en sväng i förrgår och gick då bla förbi valstugorna framför Kulturhuset. Vist känns det märkligt och mycket olustigt när ett parti (SD) måste ha avspärrning och polisbeskydd för att kunna diskutera sin politik med allmänheten. En annan märklig sak är att M och KD inte vill redovisa vilka privatpersoner som ger dom pengastöd. Skäms dom kanske?
Vad ni än tycker, gå och rösta!
/Bernt
En måndag kan börja sämre...
Strax efter klockan tio vaknade plötsligt min mobil
ilsket till liv.
-Tjena de e Micke Berg, jag
kommer förbi med bilden om tio minuter.
-Jag har inte hunnit klä på mig
ännu!
-Du kan ju sträcka ut en hand genom fönstret och ta emot bilden.
Nu han jag faktiskt klä på mig
på fem röda och stapplade lite sömndrucken ut på Dalagatan där Micke efter
någon minut kom cyklande på sin gula racerhoj. Efter lite snack tog jag emot A3
bilden. Micke försvann igen som en raket uppför Dalagatan och jag gick in igen.
Jag plockade fram ”Jaguarbilden” ur sitt papprör och fortsatte mitt
kaffedrickande en stund medans jag tittade på hans fina ”yuppiebild” från 1990.
Den kommer att passa fint ihop med en tidigare Micke bild som jag har, den
dansande tjejen på Gärdet från 1974.
Bonusbild!
Skåne hösten 2008.
En liten uppmuntrande video att titta på för alla pixel peepers.
/Bernt