Succé för Gnesta Planket!

Jag hade mobilen ställd på väckning strax efter fem i lördags morse eftersom jag gillar och ta det lite fint med uppvaknandet. Måste få i mig mina koppar kaffe och läsa morgontidningen utan stress. Jag åker ju kommunalt så för att komma i tid till Gnesta var jag tvungen att ta pendeln som gick strax efter sju eftersom nästa tåg med förbindelse till Gnesta skulle gå först strax efter nio och vara framme först vid kvart i elva. Jag var alltså framme redan kvart över åtta vilket gjorde att jag kunde promenera runt i Gnesta drygt en timme innan jag drog mig mot planket.

Det kändes mycke hedrande för mig att som inbjuden fotograf få hänga mina bilder längs ”Gnesta main street” och där då tillsammans med Krister Klaréus, Micke Borg och Mats Adsten till höger om mig plus fotografer från Sörmlands Nyheter till vänster om mig.

Krille jobbar på med sin hängning.

Pelle på Gnesta Färghus som för en dag upplåtit sina husväggar till oss.

Det fanns också en öppen del av Gnesta Planket som ganska raskt fylldes med bilder.

Micke Borg visade bilder han tagit det senaste året med sin Yashica-C från 1958.

Några lite annorlunda besökare dök också upp hos Mats Adsten.

Micke Berg med sällskap tittade också förbi.han skyllde sin lite sena ankomst på att hans damsällskap  längs vägen ut till Gnesta  skulle titta in på varenda loppis dom passerade.

DN fotografen Lars Epstein stannade också till en stund vid min bildvägg.

Krille kollar in Affes fina bildvägg.

Läkten på godsmagasinet gjorde att det blev lite knepigt att hänga ramade bilder.

Alla var klara i god tid före planköppningen klockan elva.

Ibland är det bra med ett par extra händer.

Det blev en fin dag i Gnesta och vädret blev ju också bara bättre och bättre ju längre dagen framled. Gnesta publiken strömmade till i stora skaror, och många trevliga samtal fick man med bildintresserade människor i alla åldrar. Jag fick svara på många frågor både om mina självporträtt och landskapsbilder, mest frågor om min kopieringsteknik och tänket bakom bilderna.

Kroppen fick sig en ordentlig genomkörare och jag var rätt mör efter mitt 8-timmars arbetspass. En tolv-tretton stycken av oss tog ett läskande litet eftersnack på  Gnesta Strand och jag fick känslan av att alla var ganska nöjda med dagen. Skönt var det sedan att sätta sig i Mats Adstens bil för transport till stan och slippa ta pendeln. 

/Bernt

Vi kanske ses vid Gnesta Planket på lördag!

Som jag nämt tidigare har jag blivit inbjuden att delta med några bilder på fotoutställningen Gnesta Planket 2011 nu på lördag den 30 juli mellan kl 11 och 16.. Det var väldigt länge sedan jag deltog i en fotoutställning, om jag inte minns helt fel så var det senast 1965/66 någongång. Så det känns naturligtvis lite spännande.

Fotoutställningen Gnesta-Planket 2011 kommer att vara på Gamla Godsmagasinet och på Färghuset i Gnesta. Båda platserna ligger inom 2-3 minuters gångväg från Gnesta station och max 10 sekunders gångväg från huvudgatan.

Övriga utställare:

Cathrine Winberg
Hasse Linden
Jessica Storbjörk
Lars Epstein
Malin Jochumsen
Matti Merilaid
Micke Berg
Simon Johansson
Mattia Marchi
Mirja Koffman
Per-Erik Åström
Hans Jonsson
Roger Hållquist
Mats Adsten
Affe Johansson
Krister Kleréus
Micke Borg
Bengt Björkbom

/Bernt

Snabbresa i tid och verklighet till Ljungdalsfjällen tur och retur.

Ni som läser min blogg kommer kanske ihåg att jag några gånger skrivit om att vi sålt vår fjällstuga i Ljungdalsfjällen. Den 1 augusti kommer den nya ägaren att flytta in så i helgen gjorde vi snabbresa upp för att plocka hem de personliga prylar vi vill behålla. Alla möbler som skåp, bord, stolar och sängar och sånt har vi sålt till den nya ägaren.

Som jag också berättat tidigare har varken hustrun eller jag körkort, efter lite rundfrågning i släkten så ställde min systerdotter Jannica upp på att köra oss upp till stugan i Ljungdalen. Ska man åka långt vill man ju åka bekvämt så vi hyrde en så gott som ny Volvo V70 kombi på OKQ8 i Mörby Centrum. Här får Jannica instruktioner av mackkillen innan avfärd.

Vi körde sedan efter Google maps förslag E4 och väg 84 och enligt Google skulle det vara 593 km och ta 7 tim 54 min. Vår utmärkta chaufför Jannica körde oss upp på ca 8 timmar och då hade vi också en paus och matrast på Kramsta i Järvsö på ca 1 timma. Vi hade också bokat upp ett släp som vi sedan hakade på i Sveg.

När min systerdotter Jannica var ung (8-10 år) var hon vid ett flertal tillfällen tillsammans med mina föräldrar i Ljungdalen. Så under resan fick jag en hel del berättelser om hennes minnen och upplevelser både av Ljungdalsfjällen och av mina föräldrar. På vägen över Flatruet (Flatruetvägen som går mellan Mittådalen och Ljungdalen  ligger 975 meter över havet och klassas som Sveriges högst belägna allmänna landsväg.) tog vi ett kort stopp på högsta punkten. Kallt (ca 12 grader) och blåsigt var det.

Någon stans i stenhögen som byggts upp av förbipasserande turister på Flatruets topp finns en sten med min dotter Malin och hennes man Claes namn. Dom förlovade sig där för fjorton år sedan.

Jannica ringer hem till familjen och berättar att vi kommit fram helskinnade till Viksjövallen. Som vanligt kändes det lite märkligt att komma upp till den stora tystnaden, det fantastiska vyerna och inte minst ljuset.

Lite orolig var jag eftersom SMHI kartorna förutspådde regn i Härjedalsfjällen under måndagen. Men där hade vi lite tur det var bara lite strilande duggregn under förmiddagen. Vi körda igång vid 9-tiden med städningen och packningen och var klara helt slutkörda vid 23:30. Ett ganska rejält arbetspass med andra ord. Nio sopsäckar och åtta fulla flyttkartonger blev det.

Det är ca 850-900 meter från stugan upp till parkeringen där vi hade släpet, och hela vägen svagt uppför vilket lätt suger musten ur en. 10 gånger fram och tillbaka med cyckelkärran blev det genom terrängen.

Under måndagen tog vi också en tur ner till Ljungdalen för att äta en bit plus handla lite och samtidigt ta farväl av Majlis på Ljungdalens Hemslöjd. Majlis man Sten här jag känt sedan början på 50-talet när jag var i Ljungdalen med mina föräldrar. När jag sedan började åka till Ljungdalen med min familj i mitten på 70-talet drev Majlis och Sten ICA-butiken i byn. Sten är som jag pensionär numera. Hustrun min håller på med konsthantverk då och då och har sålt sina saker genom hemslöjdens butik i Ljungdalen.

Klockan 9:42 i tisdags morse tog vi farväl av vår fjällstuga där vi tillbringat de senaste trettiofem somrarna. Det kändes naturligtvis lite vemodigt men ändå inte så farligt eftersom vi kände att stugan inte var vår längre. Plus att vi också redan förälskat oss i det nya 1750-tals torp vi skaffat.

Här kommer Jannica och hustrun med den sista packningen strax innan avfärden från Viksjövallen.

Hemresan gick utan problem. Strax efter klockan nitton var vi framme och lastade av prylarna vid vårt nyinköpta torp i närheten av Örbyhus, och fem minuter före stängningsdax på Thule Rental depån i Solna återlämnade vi släpet.

Kom i säng vid 23-tiden och vaknade först strax efter 9-tiden i går morse. Det märks och kostar på när man inte är någon rask ungdom längre…

/Bernt

Sommartider hej hej….

Det har hänt en hel del stora saker för mig de sista veckorna vilket gjort att bloggandet inte varit högprioriterat direkt. Sålt och köpt fritidshus bland annat. Pengar har fladdrat mellan olika konton, försäkringar och elavtal har sagt upp och nya har tecknats. Resor har gjorts och skall göras.

Sista turen till Bäckstugan i Ljungdalen.

Som jag berättat tidigare har vi sålt vår fjällstuga på Viksjövallen i Ljungdalen. Det blev slutligen till ett par från tyskland som blev överförtjusta i vår ”lite” spartanska vildmarksstuga.

Nu i helgen kommer vi att åka upp för att lämna över nycklarna och hämta våra sista personliga saker. Det blir en snabb tredagarsresa. En dag upp, plus en dag för packning och sen en dag hem. Slit och släp med andra ord. Vi har fixat bil och chaufför för resan, varken min fru eller jag har körkort och därför har vi ingen bil så klart.

Nytt fritidshus från 1750-talet

Vi sålde ju vår fjällstuga för att i stället skaffa oss något torpliknande ställe på lite närmare håll, max två timmar resa från Stockholm. Och efter ett par månaders letande hittade vi till slut ett gammalt torp i Tierpstrakten som vi var iväg och tittade på för två veckor sedan och som vi nu köpt. I förrgår tog vi pendeln från Karlberg plus Upptåget upp till mäklaren i Tierp och skrev på köpekontraktet. ”Cash is king” så allt gick fort och smärtfritt.

Smärtfritt gick däremot inte resan med Upptåget som blev stående nästan en timme på spåret ca 100 meter från Örbyhus station på grund av en nerdragen kontaktledning. Mycket stön och stånk från passagerarna blev det när ventilationen slutade fungera och luften började bli dålig. Så småningom tuffade tåget in sakta in till Örbyhus station där vi fick vänta på nästa tåg för vidare färd mot Tierp. Hemresan gick alldeles utmärkt.

Annars då…

Lördagen den 30 juli kommer jag att vara med på fotoutställningen Gnesta Planket tillsammans med 17 andra fotografer.

 PS. För att synas lite bättre är bilderna i dagens blogg lite trendigt färgbehandlade.

/Bernt

Ny e-postadress!

Nu i månadsskiftet byter jag bredband och TV-leverantör från comhem till bredbandsbolaget. Och varför det då? Jo bredbandet (+telefoni) är numera gratis i det hus jag bor i och dessutom trådlöst.  Det skall bli spännande att se om jag utan hjälp klarar av att få igång HD-boxen på torsdag…

Nya e-posten blir: carlzon.design at bredband.net

Slutet på en dröm…och kanske början på en ny?

Som jag berättat tidigare har vi bestämt oss för att sälja vår fjällstuga i Härjedalen för att i stället skaffa oss något torpliknande inom en 2-timmarsradie från Stockholm. På eftermiddagen i går blev stugan såld till ett överlyckligt tyskt par.

Min far byggde fjällstugan efter egen ritning 1968 och med virke från trakten, tråkigt nog så avled han sedan redan på hösten 1969 endast 56 år gammal. I slutet på 70-talet köpte jag och min syster stugan av min mor och 1985 köpte jag/vi ut min syster. 1986 byggde jag gäststugan.

Det känns naturligtvis lite vemodigt att sälja efter trettiofem somrar på plats. Men det har de senaste åren också känts alldeles för mycket ”slit å släp” för komma på plats (vi har ingen bil). Och lite jobbigt också att gå den långa vägen (7,5 km) ner till byn (Ljungdalen) när det är dags att proviantera,  man blir ju inte yngre direkt.

/Bernt