Första gången för mig på Twang.

Så kom jag för första gången iväg till vårt nya Ellens, Twang på Katarina Bangata på Söder. Twang tycker jag var ett väl så bra ställe som vårt tidigare Ellens, trevlig personal och mysig lokal. Lite mörkt var det i hörnan vi satt men det beror nog lite på årstiden också. På bilden Bengan B, Alf J och till höger Mats A. Alf hade med sig några gamla fina nummer av Camera International med många fina  svartvita bilder i fantastiskt fint tryck som man inte ser numera.

Affe J hade med sig en kartong med många fina printar. Lite tråkigt som sagt var det att vintermörkret gjorde det lite svårt att se kvalitén på Affes storformatsbilder. Thomas till höger pratar X-100 med Bengan (utanför bild).  Krille K som satt bredvid mig hade med sig två små fina och spännande böcker, en om Penti Sammallahti och en av Jason Eskenazi (Wonderland). Lite brus och kamerasnack blev det naturligtvis också eftersom jag tidigare i bloggen skrivit att jag eventuellt skulle skaffa mig en lite bättre kompakt i stället för min nuvarande LX3:a.

Jag fick också tillfälle att visa upp min nya bok ”Femtio Bloggbilder” för de närvarande experterna och fick faktiskt in ett halvdussin beställningar vilket naturligtvis gjorde mig hemskt glad. Jag gör lika dant den här gången som gjorde vid min förra fotobok levererar den till självkostnadspris som fram till den 13 februari är 400kr. Boken är på 56 sidor och formatet är 18x18 cm printad på Blurbs fina ProLine Perl Photo papper från deras ProLine serie (190 gram). Bilderna i boken är dom som jag hade med på mitt 50x70 cm kollage som jag visade på Reclaim Photography i höstas.

Nu har jag lagt upp alla bokens bilder i ett album på Facebook. Kommer att radera dom efter den 13 februari.

 .

Åsså en bonusbild!

För tillfället har jag ingen skanner så då får man ta till digitalkameran i stället. Negativet på en matt glasskiva med belysning underifrån med en vanlig kontorslampa. Jag har heller inte något ordentligt makro även fast sigma kallar den glugg jag har för makro. Konstnärinnan, journalisten och feministen Gunilla Rudling fotograferad hösten 1968 med min gamla Nikon F och 105:an.

Hade gott!

/Bernt

Panasonic LX3 vs GX1 vs Sony NEX-5N och en “hungrig” ung fotograf.

Jag gillar verkligen min lilla Panasonic LX3:a som följt mig ett antal år nu och fungerat klanderfritt hela tiden. Lätt att ha med sig i fickan eller innanför jackan, mycket bra bildstabilisering. Det ända jag är lite missnöjd med är bruset ibland blir lite påträngande om man kliver över 400 ISO då man fotograferar när det är lite taskiga ljusförhållande.

Häromdagen var jag hos en fotohandlare och kände lite på Panasonics nya lilla GX1:a med 4/3 sensor och jag har också dammsugit nätet och läst en hel del olika tester. När det gäller min fotografering numera så kan man väl säga att 75 – 80 procent är bloggbilder och resterande lite mer planerade och där har jag min ”storkamera” som just nu är en Canon 50D som räcker bra till det mesta för mig. När det gäller andra kamera har flera jag känner skaffat sig Sonys Nex-5N och också lovordat den men jag tycker att den är lite för klumpig med sin stora kitzoom om man jämför den med GX1:an och dess mindre kompakta zoom. Inget är bestämt ännu och det är inte heller någon brådska för mig…

Bonusbild!

Min bonusbild i förra inlägget var ju från min analoga tid så idag fyller jag ut med en till från samma period i mitt liv. Den här bilden på mig är också tagen i den studio jag hade under ett par år under senare hälften av 60-talet. Som ni ser är min klädsel också rätt tidstrendig, rätt mycket Sgt. Pepper och  "Flower Power” över den. Jag och den tjej som jag hade mitt företag tillsammans då hade också fantastisk 5-rums lägenhet i samma fastighet som studion. Till lägenheten hörde också en pigbostad på 2 små rum. Vi hade låg hyra med rivningskontrakt och allt var omodernt så vintertid gick fotogenkaminerna för fullt.

/Bernt

Kontraster i tid och rum…eller vilken årstid tror ni jag gillar bäst?

Sitter inne i värmen och försöker organisera lite av förra årets bilder och väntar på våren och värmen. Man kan nog säga utan att överdriva att min kropp och allt som hör till den inte haft det så lätt det senaste halvåret. Höfter och leder gör sig påminda, skaver, knakar och knäpper.  Och inte mår dom bättre när det är minusgrader ute. Och nu har dom varnat för en riktigt kylig helg också.

.

Sitter du här och pratar med dig själv nu igen Carlzon!

Kvinnan jag lever ihop med jobbar inom vården och har ett par tre gånger i veckan tidiga pass vilket betyder att hon vissa dagar måste gå upp strax efter fyra. Och till skillnad från mig behöver hon åtta timmar i bingen för att klara av sitt hårda och krävande arbete. En annan kan ju softa omkring och förskjuta dygnets timmar lite som jag har lust. Mycket egen tid blir det för läsande, bildarbete, teve å filmtittande på platten och då och då händer det alltså att jag sitter och pratar med mig själv.  Eller rättare sagt kommenterar det som händer på skärmen framför mig. Sånt får man leva med numera… :o))

.

Bonusbild!

Bilden den här gången blir en liten tidsresa. Som jag berättat tidigare någongång hade jag en tecknar och fotostudio tillsammans med en modetecknerska på Luntmakargatan 73 här i stan några år i slutet på 60-talet. Den här bilden på oss och hennes lillebror tog jag där den 23 februari 1968. Hon flyttade 1969 till New York där hon fått jobb på en utav dom större modetidningarna. Jag började 1970 jobba som grafisk formgivare tillsammans med några killar på en reklambyrå på Gamla Brogatan. Sen har det rullat på...

Trevlig helg!

/Bernt

Långt innan datorer och Photoshop…åsså lagom till fikat kom UPS med ett litet paket!

Jag har ju tidigare arbetat som grafisk formgivare och illustratör och då också rätt mycket med airbrush och det från mitten på 70-talet och fram till 90-talets början då datorerna tog över helt. För några månader sedan fick jag en förfrågan om att göra ett ”sprutjobb” åt en gammal kompis. Så nu har jag varit nere i källaren och letat fram flyttkartongen med mina gamla verktyg igen. Så här ser min samling av airbrush sprutor ut.

Min lilla tysta fina Jun-Air kompressor. Tidigare hade jag också en större modell med stor lufttank.

En hel del fackböcker har jag också i min bokhylla.

.
Fikaboken!

Och dagens fikabok blev naturligtvis min egen ”Femtio Bloggbilder” som UPS levererade till mig på förmiddagen.

.

Foto: Christer Smedberg.

Trevlig Helg!
/Bernt

“Don't cry because it’s over, smile because it happened”.

Jag har gjort klar min lilla fotodagbok ”Femtio Bloggbilder” och slangat över den till Blurb för print. Redan när jag gjorde bildkollaget som jag deltog med i Reclaim Photography i november förra året hade jag en bok i tankarna. Det blev en bok i det mindre formatet den här gången 18x18 cm (56 sidor). Så nu väntar jag med spänning på det första provexemplaret, och jag valde den här gången trots det lite högre priset deras finaste papper ur ProLine serien.

.

I lördags eftermiddag strömmade folket in i vår lägenhet för att gratta 70-åringen. Totalt var det 13 pers som sjöng och hurrade för mig och hustrun hade som vanligt fixat massor av fint käk till gästerna. Det blev en mycket trevlig eftermiddag och kväll med många intressanta samtal om barnuppfostran, lärarutbildning, friskolor, skattesmitare, semesterplaner,TV-serier, datorer, skidskytte och lite om foto och rävar såklart. Den smaskiga frukttårtan från Konditori Ritorno.
.

Fikaboken! (repris).

Jens S Jensens ”Hammarkullen” från 1974. En berättelse om livet i en nybyggd betongförort norr om Göteborg.
”Jag började det här arbetet i mars 1973. Jag åkte till en början ut till Hammarkullen ett par gånger i veckan. I september 1973 bosatte jag mig själv i Hammarkullen; inte för att försöka bli Hammarkullebo – jag kunde flytta tillbaka till stan när jag ville – utan för att försöka leva mer i vardagen; vara där dygnet om. Det var först då jag egentligen började komma igång. När jag själv drabbades av miljön. Jag kände mig väldigt isolerad i min lägenhet och började söka kontakt på ett helt annat sätt; för att jag själv kände mig ensam”.- Jens S. Jensen.

Jensen gjorde också en uppföljare på Hammarkullen som heter “Ljuva drömmar – Hammarkullen åtta år senare”.  Jensen har där spårat och åter sökt upp det gamla tonårsgänget och det tjugotal familjer som han lärde känna 1973. I ord och bilder berättar de om hur de lever nu och om vad som hänt dem under åren.
Varför finns det så många Anders Petersen kopior men så få Jens S Jensen…?

.

Är det fler än jag som funderar hur det skall gå för vårt land…
Vi har under bra många år nu levt i ett välfärdsexpriment som övergått till ett individualismens korståg. Och i dag är det många som inte ens vet vilken klass de tillhör. Genom hustrun känner jag till flera underbetalda människor som sliter hårt inom vårdsektorn som i senaste valen röstade på högeralliansen bara för att det är ”classy, och då anses/känner man sig rik”. Det svenska samhället har blivit som ett ”Jätte Blocket”, allt som vi tillsammans har byggt upp säljs ut till reapriser och våra skattepengar försvinner utomlands. Och vilka är det som får vara med och betala förlusterna i slutändan…

.
Bonusbilder!

Visst skall det bli skönt när man får slänga av sig vinterkläderna. Slussen 2009-07-17 kl.17:17.

Till slut en en liten fråga?
Kan någon ge mig ett bildexempel på följande:  Ett postindustriellt konceptfotografi med visuell retorik (som ibland kan vara svårt att upptäcka om man inte kan avkoda det).
/Bernt