36. På avgrundens kant?? –vem där?? Danskar och vi!! –eller orten utan vatten??

Vid ett besök vid avgrundens kant?? –var de enda närvarande två danskar!! –å så assistent Ninni och jag!! Ett stritt fall av små svarta partiklar slog ner på oss?? –ett krossa-glas-aktigt ljud slafsade till bredvid oss ibland!! Var hade vi hamnat??

Den snabba båten närmade sig den sockertopps liknande svarta ön??. En stor roddbåt kom ut från land?? --och hämtade de som skulle av. Vinden var lätt, sval, roddaren brunbränd och muskulär, --lite äldre. När vi kom iland gick vi ned till den svarta stranden!!, --ingen lämplig badstrand, utan ganska vassa!! –obsidian-liknande stenar. Vi åt medhavd matsäck och drack upp det sista vattnet!! Vi hade beställt rum på ett ”Locanda San Domenico”, ett av två!! i den lilla orten vid foten av vulkanen Stromboli. Efter viss möda hittade vi stället, som var ett vitt lågt hus med tre rum för hyra. Vi tänkte!! --va fint nu får vi en dusch!! –men när man vred om kranen hände inget??!!! Jo, en kackerlacka sprang över golvet!! Inget vatten i kranen!!! –inget vatten i toan??? Ut å fråga??? –var ä vattnet?? –sätt på huvudkranen!! Ja, den är på en vattenbåt!! –vattnet är slut i hela byn!! Båten kommer om några dagar!! Flaskvatten då?? –jo men det är inte öppet i affären, --dä va helgdag!!

Fram mot kvällen startade vi vandringen upp till kratern!! --som ligger på 917 m höjd!!, --i gott mod. Det gick sakta, dä va brant!! –utan vatten, men som tur vad var det snart kvällning!! --och temperaturen sjönk!! Halvägs upp propsade assisten Ninni på paus!! --för hon bar ju på kikaren och Minoltan SR-7.

Halv vägs upp på Stromboli 1971. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm

När vi närmar oss toppen!! --ryker, fräser och luktar det av svaveloxider!! Det blir mer och mer partiklar i luften!! –ju närmare de två kratrarna vi kommer. Väl uppe vid kraterkanten finner vi?? --till vår förvåning!! --två personer där!! Vi säger hallo!! Efter en stund inser jag att de talar danska!! --ett språk jag behärskar! –till viss del. Mycke riktigt två Köpenhamnare!! –nån som sa världen va lite?

Camera ready at Stromboli 1971. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm

Ju mörkare det blev ju mer synliggjordes lavaeruptionerna genom gasmolnen!! Fantastiska fontäner!! av lysande smält lava!! --kastades upp mot skyn!! Eldens alla färger lyste!

Eruption på Stromboli 1971. Minolta SR-7, Rokkor-PF f/1,4, 58mm

Kaskaden av lava inleddes med en dov smäll!!, --en metalliskt väsande när lavan rusade  fram i röret!!, --följt av en jättekaskad åt alla håll!! --och sedan ett glasliknade ned fall av stora, krasande, lava-bomber!! Mindre än femtio!! meter från oss, slog de glödande lava klumparna ned!! --stora som koskitar!! De såg faktiskt så ut, fast varma!! Hela tiden föll ett ”regn” av små-små partiklar ned på oss. Vi blev täckta av svart lava damm!!

Lavanedfall kring kratern. Minolta SR-7, Rokkor-PF f/1,4, 58mm

Det var dags att lämna det farliga området. Det var kolmörkt! --och de dumma danskarna!! –ja du vet var danskarna kallar oss??, --det samma!! Jojo, de hade ingen ficklampa med sig!!, det hade vi!! Assistent Ninni är en expert på att förutse problem!! Så vi lovade att danskarna fick gå efter oss de nästa 1000 m ned. Väl nere fanns det fortfarande inget vatten!! –på locandan. Dä va bara å slagga törstig, å trött va man.

Nästa morgon fanns det vatten å köpa på locandan. Gissa om vi drack!! Å sen va det dags för ett dopp, vid vulkanens fot. Kort efter vi kom hem small det ordentligt och byn hotades av lava!!

Bob vid Stromboli. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm