#1478. Vi måste tro på tekniken?? –eller hur??

Det finns något förtröstansfullt i den här bilden?? Man tror ofta att vi seniorer lever helt utanför?? –sociala medier och modern kommunikation?? Helt fel??

När seniorplåtis var liten och skulle spara 10 kr?? Jo, det var möjligt på den tiden. Då gick man till posten?? –jo den fanns då och man kunde spara pengar där!! Tanten bakom disken tog till och med emot mynt?? Redan tidigare hade mor hjälp seniorplåtis att få en gråbrun liten bok, med vackert mönster på varje sida?? Vid överlämnade av 10 enkronor?? –hände något märkligt?? Tanten klistrade in ett litet gummerat märke?? –stort som ett frimärke??  --i min bok och tryckte en stämpel över märket?? –med dagens datum?? Tanten summerade för hand?? –och skrev in hur mycket jag sparat totalt.

Senioren på den här bilden har upplevt detta?? –en gång i tiden. Numera lever hon i den värld där telefonen sköter alla transaktioner?? Posten finns inte och bankerna vill inte ha några kontanter?? De vill bara ha elektroniska transaktioner.

Lund anno 2015-05-07

#86. Gubbväldet!! –när blir vi av med det?? –skarpa kvinnor jag mött!!

Gubbväldet är kvävande tjockt!! –kanske inte överallt, men på alltför många håll?? Foto är inte värst!! –ty många duktiga kvinnliga  fotografer!! --är verksamma idag och de vinner mark!! Men i övriga samhället har jag träffat på alltför många gubbar!! --som för länge sedan har passerat sin kompetensnivå!!

Inom universiteten i vårt land, är det bara knappt 25% kvinnliga professorer!! --och det är ju något fel i systemet??  --ty 50% av doktoranderna är kvinnor!! Inom de tekniska yrkena, kanske foto delvis hör hit, får man ofta höra att kvinnor inte är tekniskt lagda?? Ingen myt kan vara mer korkat inrotad, och då särskilt bland betonghäcksgubbar!!

Jag skall berätta en liten sann historia där jag själv var involverad. Jag hade hållit föredrag hos en av de världsledande forskargrupperna inom studier av atomers rörelse på ytor. Jag skulle bli förevisad deras senaste utrustning, som fyllde ett rum stort som en skolsal. Det var superhögvaccum och stålblanka muttrar stora som min hand. En liten späd tjej, med en skiftnyckel i bakfickan, förklarade den komplicerade maskinen (hårdvaran) för mig och i detalj visade hur den fungerade (mjukvaran). Hon visade resultat med videobilder där atomerna hoppade omkring. Jag försökte hänga med, jag hade 30 år i branschen och var dock professor i atomhopp, så gott jag kunde. Jag ställde slutligen, som det skulle visa sig, en korkad fråga. Från vilket företag har ni köpt den här maskinen?? Varvid den lilla tjejen svarade: --jag har byggt den!! Då kände jag mig verkligen dum!! –samtidigt som jag skulle velat ha haft samtliga svenska gubbar närvarande. Jag borde ha vetat att min fråga var dum, ty en av de skarpaste tekniker jag träffat, var en kvinnlig professor på MIT, rådgivare åt presidenter, fortfarande aktiv och anställd, åttio år ung!! Jag kan också påpeka att den nya chefen på synkrotronanläggningen i Lund, MAX lab vid Lunds universitet, är en kvinna.

Jag kan också bevisa att vissa män för länge sedan passerat sin kompetensnivå, med den här bilden!!

Allinge, Bornholm 1960. Hasselblad 1000F 80/2,8