#122. Den förbjudna segergesten!! –eller cyklistens segerglädje!! –i gamla tider??

Glädje!! –segerglädje!! –hur skall man visa det?? Att spontant sträcka armarna i vädret!! --är väl det vanligaste sättet att visa sin lycka?? Men i Sverige kan det vara mer komplicerat än så!! –det är förbjudet att cykla utan att ha minst en hand på styret!! Vad skall då den segerglada cyklisten göra?? –jo sträcka upp bara en hand i vädret??

På den gamla goda tiden?? --då man gjorde som påbjöds!! Det vill säga någon gång mitten på förra århundradet!! Kunde det faktiskt hända att en cyklist, som vann ett lopp blev diskad!! Så för det mesta tog man det säkra före det osäkra och sträckte upp bara en hand!!

Spurten i juniorklassen, C-klassen, i Vallonloppet 1961. Hasselblad 1000F, 80/2,8.

Segrare Jan-Olof Karlsson och tvåan Leif Söderberg sträcker båda upp en hand i glädjen över dubbelseger. De var träningskompisar och goda vänner, så än i dag. Idrott är karaktärsdanande!! –båda grabbarna blev framgångsrika affärsmän!!

Det var inte tal om att skicka upp båda händerna!! --många gånger kom inte kardan upp i vädret alls?? --som här där Owe Adamson slår Paul Munther  i en spurt från Kumlaloppet 1960. Owe var en av Sveriges mest framgångsrika cyklister och fyrfaldig svensk mästare. Han var en fruktad spurtare och kanske t o m var lite ”blassé” över att slå Paul?? Jag tror dock inte det var så!! --ty Paul var också en eminent spurtare och under en period ett år på sextiotalet vann han allt. Knäckte Fåglum flera gånger!! Owe Adamson har en son och sonson, som blev mycket framgångsrika tävlingscyklister. Sonen Anders hör vi ju på TV, som mycket sakkunnig kommentator på Eurosport.

Kumlaloppet 1960. Owe Adamson slår Paul Munther i en spurt. Hasselblad 1000F, 80/2,8

Det var en liten trivial historia från landet i norr?? Kolla vad som händer på VM i Köpenhamn i september, där åker säkert händerna i luften!!