#4461. Den plåtisen har du nog inte hört talas om??

Har du sett bilder av Peter Stackpole så har du gjort din läxa inom fotografins historia?? Han anställdes som en av fyra fotografer på tidskriften Life i USA när den startade 1936.

De tre andra var inga duvungar: Margaret Bourke-White, Alfred Eisenstaed och Thomas McAvoy?? Peter var en erfaren fotograf när han anställdes. Han hade arbetat för tidningar i Kalifornien och var medlem i den prestigefylla klubben f64 med bl a Ansel Adams och Edvard Weston. Under WWII jobbade han tillsammans med legendaren Gene Smith vid slaget mot Japan på Saipan ön 1944.

Jag tror att Peter aldrig blev så synlig i Sverige för efter kriget jobbade han på Life kontoret i Hollywood för att skildra skådespelarnas festande?? De bilderna blev nog mest synliga i USA. På den tiden var vi nog inte så styrda av LA som vi är idag??

Peter kom ut med en bok ”Life in Hollywood , 1936-1952. Jag råkade få syn på den boken på nätet och den kostade bara 88 kr. Han var uppenbart en Leica användare, men vem va inte det på en tiden??

Jämfört med sina kollegor på Life är hans bilder inte så spännande längre:

Life fotografen Peter Stackpole var huvudsakligen verksam i Hollywood

#41. Rune Hassner dokumentären!!?? –den fotografiska mångsysslaren!! –mästaren!!

Han tog en av mina absoluta favoritbilder!! –alla kategorier!!, --Rune Hassner, en av de Tio!! –legendarerna!! Han gick bort för tidigt, men han hann med mycket inom fotografi. Han var reporten, filmaren, fotoläraren, och fotohistorikern.

Men det är inte för hans alla betydelsefulla insatser för svensk fotografi!! --som jag skall ta upp honom här i min betydelselösa blogg, --utan för att han tagit en bild som gjort stort intryck på mig??

Den är tagen i Monrovia, Liberia 1963. Ni kan se bilden på min dator ovan, eller ni kan gå in på hemsidan:

http://www.fib.se/fib_1/hassner2.html

där det finns en bra kopia på nätet. Om ni googlar Rune så finns bilden också bland bilder!! Den var utställd i den sista fantastiska utställningen av de Tio, som har gått på turné i Sverige och utomlands. Den finns också i boken, som gavs ut samband med utställningen.

Bilden visar en liten färgad pojke, som står framför ett vrålåk, å han har ett litet hjul han leker med. Ni måste se den!! När jag såg denna bild första gången, slog det mig hur avslöjande denna bild är för hela världens situation. Den totala snedvridningen av resurser!! --mellan fattiga och rika!! Å du?? --det har inte blivit bättre sedan den dagen Rune tog bilden!!, --snarare mycket värre.

Det säga att bilden publicerats första gången i tidningen Vi, troligen 1963 eller 64??! Jag har inte lyckats hitta den?? Är det någon som vet!! --i vilket nummer av Vi, som den finns!! --så skulle jag va jätteglad om jag fick veta det. Det skulle va så kul att läsa artikeln.

Några böcker som Rune Hassner publicerat som fotograf.

Rune var en utmärkt resefotograf!! --och han har illustrerat flera böcker, --och de flesta kan köpas antikvariskt. Min absoluta!! --favo är Jambo!!!! --där Olle Strandberg och Rune reser med Land Rover genom Afrika!!, --från norr till söder. Det va äventyr dä!!!!!!!, --släng er i väggen!!!, --ja ni vet vilka?? Den ä så j—a kul å läsa, alla fotointresserade borde läsa den!! Rune berättar på sidan 230 vilka kameror han hade med sig: En Bladare med 85mm och 250mm gluggar; en Rolleiflex; --å kom igen nu grabbar!!!! –håll i er!! --inga leicor här inte!! -- utan en Canon (häphäp) med en Serenar 1,5/50mm och en Serenar 1,5/80mm, som han påpekar var det mest skarptecknande objektiv, som existerar!! Jag undrar om man hade sponsorer!! --redan på den här tiden????? Han berättar att alla kamerorna hade klarat det fuktiga och varma klimatet!! Det hade inte uppstått några bubblor i linskittet!!

#30. Gene’s bilder av Pittsburgh 1955?? –en källa att inspireras ur!! –för ung och gammal!!

W. Eugene Smith’s reportage av staden Pittsburgh 1955, kan tjäna som djup källa!! --till inspiration!!?? --för såväl gammal som ung??, --fotograf. Jag behöver väl inte säga?? --att ”Gene”, som han kallades, enligt min åsikt är en av de främsta, om inte den främste!!, --av alla reportagefotograferna skildrande vår västerländska kultur. I krig som fred, var hans bilder lika avslöjande och berörande. Det fanns ett lugn i hans skildring av människans tillvaro, även när situationen var svår. Hans bildkompositioner är mjuka!! --i formen, och fokuserar betraktaren till innehållet!! --och öppnar till mångfacetterad!! --tolkning av bilden. Tonen är mycket ofta vemodig och varm.

Gene måste ha varit en stark personlighet, som visste vad han ville med sina bilder. Han var ofta i konflikt med tidskrifterna och dess representanter. Han avskedades 1938!! --av Newsweek för han använt en miniatyrkamera?? --man skulle använda stora kameror!! Efter att ha fotograferat järnindustristaden Pittsburgh, en längre tid, skulle han publicera bilderna i Life. Han blev dock inte nöjd med layouten av sidorna!!  --varför han stoppade publiceringen!! Vem hade vågat göra det idag?? --om Life levat.

Reportaget publicerades först 1959 i årsskriften Photography Annual, och han fick helt bestämma upplägget av varje sida!!

Så här kan varje lärling?? --å det är vi alla!!  --i reportage fotografi, lära se hur man kan göra!! Jag har studerat bilderna i mer än femtio år!! Här blir jag för alltid lika förundrad!! Bilderna är underbara, och så fulla av form och innehåll. Enligt min mening överglänser här Gene varje annans fotografs arbeten. Bilderna är mycket mörkt kopierade och kanske speglar detta Gene och hans hårda liv. Han skadades svårt i kriget mot Japan!! Där skildrade han krigets helvete!! --på ett sätt som ingen annan fotograf gjort. Han blev aldrig helt frisk från krigets skador.

Om du vill läsa om W. Eugene Smith kan jag rekommendera Aperture Monography (ISBN:0-89381-554-9). Men också den lilla boken av Photofile (ISBN: 0-500-41073-9). Eller kolla Amazon. Du kan också besöka University of Arizona, Tucson, där hans samlade verk finns för studier.

Jag vill avsluta med, att jag själv?? --har påverkats av Gene’s bilder under en lång tid!! Man kan aldrig nå upp till hans nivå!! --men den här bilden kanske?? har ett uns av känsla i den riktningen??

Linköping 1959. Hasselblad 1000F, Carl Zeiss Tessar 2.8/80mm

#15. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 1.

På 1850-talet skapade de resande fotograferna stor förundran och nyfikenhet med sina bilder från fjärran länder. Bilderna massproducerades med den så kallade albumen-metoden, uppfunnen 1850 av en fransman. I den kopieringmetoden användes albumen, vilket gjorde att många hönsägg fick stryka med, 60000/dygn. Bilderna av monument som t ex pyramiderna (Francis Frith, 1858. Sid 105 i The History of Photography, B. Newhall, (ISBN 0-436-30508-9)) blev kända för var man. Bilderna kunde köpas och var den tidens föregångare till våra vykort.

Varje beundrare av den tidens reseberättelser med bilder var säkert helt övertygade att bilderna var sanna och dess innehåll fick en rent dokumentär betydelse. Detta stärkte myten om fotografiets dokumentära karaktär. Fotografiets dokumentära roll stärktes långt senare av bilder från krigsskådeplatser runt om i världen. Vi behöver bara tänka på moderna krigsbilder, som Robert Capas bilder från landstigningen, dagen D, eller Vietnam bilderna då polismästaren avrättar en man på öppen gata.  Bilder av denna karaktär har en så stark påverkan på betraktaren att det autentiska inslaget inte ifrågasätts. I senare tid händer det dock att man framför tvivel på t ex Robert Capas bild av en skjuten frihetskämpe i spanska inbördeskriget.

Bildskapandet, inte bara begränsat till fotografi, har i alla tider inkluderat mer eller mindre manipulerad information. Portätten av stormän och kungar har sannolikt målats av konstnärerna så att anletsdrag och kläder förskönats. Karl XII likfärd som man kan se på Göteborgs konstmuseum är i sin karaktär starkt dokumentär, med jägaren som betraktar bårens färd längs bergssidan. Landskapet har alpliknande karaktär och man undrar om det var en autentisk situation. Även fotografi manipulerades redan från början och på 1850-talet finns flera sådana bilder. Oscar G. Rejlander (född i Sverige) som i sin ”kompositionsfotografi” kopierade många negativ i samma kopia. Hans mest berömda bild från 1857, The two ways of life, tillverkades med 30 negativ. Se bilden i boken The Keepers of light, W Crawford sidan 55 (ISBN 87100-158-6).

Kravet på den dokumentära bilden kan uttryckas så att fotografen registrerar en händelse eller miljö så att informationen är entydig och sann. Betraktaren skall inte vilseledas. Annars glider bilden över i ett konstnärligt objekt där åskådaren lämnas fri till egna tolkningar. Kan vi lita på att fotografen är helt ärlig i alla situationer? Kan vi lita på att det inte läggs till något i situationen eller att bilden beskärs så att något från innehållet bortförts för betraktaren. Naturligtvis kan vi inte lita på någon bildskapare, medvetet eller omedvetet manipuleras den tredimensionella verkligheten i den tvådimensionella bilden inte bara rent fysiskt. Idag behöver vi bara peka på Photoshop och dess möjligheter.

I morgon skall vi börja med att granska myter om Henri Cartier-Bresson.

#7. Mästarfotografen Lars Tunbjörk – värd att studera

Varje intresserad fotograf gör en viktig insats i ett demokratiskt samhälle. Den som har foto som hobby kanske plåtar en vitsippa i trädgården och visar familj och vänner, och få dem att tycka det är vackert och väl värt att bevara. Därmed befrämjas vården av vår natur. Den lite mer avancerade amatör-plåtaren visar sina bilder i bloggar och klubbar, och gör då en viktig dokumentation av vårt samhälle och vår natur. De professionella informatörerna och reporterfotograferna är en viktig del av samhället, både ur synpunkten kritisk granskning och som information. Dessa framstående fotografer kan tjäna sitt leverbröd på att fotografera och deltaga i ett informationsflöde. Alla dessa fotografer bör respekteras i sitt arbete ty de existerar yrkesmässigt för att vi köper deras kunskap. Sedan kommer mästarna i sitt hantverk, och som jag ser det mästarnas mästare fotografen Lars Tunbjörk. Hans bok Landet utom sig, klassas av Martin Parr som en av de internationellt viktigaste fotoböckerna, och jag tycker den är banbrytande. Skildringen av folket i det lilla avlånga landet är varmt, humoristiskt, avslöjande och kritiskt behandlat i bilder.

Boken är så informationsrik att den borde användas som lärobok i SO på gymnasiet och i högstadiet. Den borde vara obligatorisk i utbildningen av invandrare i det svenska samhället. Boken skildrar ett folk som av resten av världen anses leva lyckliga, därför tycker jag att varje sida borde etsas i platina och sändas ut i rymden för att visa hur den hårlösa apan levde på den koldioxidrika planeten.

Riddarhyttan, 2007. Fujifilm, FinePix F-30.