#4380. Rapport från pressläktaren under Daimond League Stockholms Stadion

Vår corre Maria tjänstgjorde som värdinna på pressläktaren under friidrottstävlingarna på Stadion i söndags. Oturligt nog var det dåligt väder under tävlingarna.

Turligt nog upphörde regnet när huvudtävlingarna kom igång. Arbetet på pressläktaren tar upp mesta tiden men korta stunder kan vår corre ta bilder med sin mobil.

Naturligtvis är det gott om kändisar från TV och friidrott på pressläktaren. Här kommer några bilder och du kan gissa vem det är:

Kändisar i pressområdet vid Diamond League galan på Stadion anno 2023-07-02

Bilder från tävlingarna som Maria tog med sin iPhone 12 Pro Max. Typiska autoinställningar, som mobilen ställde in, var: 1/100 s, bl 2.4, ISO 32, brännvidd 22m@35mm. Det är märkligt att det över huvudtaget fungerar, men här kommer aktion bilder:

Några aktion bilder, tagna med iPhone 12,  från pressläktare vid Diamond League galan på Stadion anno 2023-07-02

 Om du känner till namnet på fotografen i regnkappa så vore det intressant att följa hans bilder på nätet. Han är med på innerplanen i nästan alla Diamond League tävlingar de senaste tio åren och alla VM och OS. Han måste jobba med någon stor internationell agentur typ Reuter eller Getty.

#1064. ”The snappers on the local paper”?? –dä va juniorplåtis dä!!

Kodak Tri-X?? –har det spelat någon roll i utvecklingen av modern reportage fotografi?? Generellt?? –nja, men i alla fall för juniorplåtis på Östgöten!!

Kan verkligen en svart-vit film som Tri-X ha spelat en avgörande roll i utvecklingen?? –av reportage fotografi?? Detta kan man ju alltid diskutera?? –och som fyr under brasan kan man använda den här artikeln.

Vad säger du om citatet: ” The urgency of its images made Tri-X the first choice of reportage photographers, from great artists like Cartier-Bresson and McCullin down to the snappers on the local paper.” Det är enda gången en juniorplåts har nämnts I samma mening som H C-B!!

Eftersom jag var “snapper” på Östgöten, en ”sosse” lokaltidning i Linköping, i slutet på femtiotalet så kan jag intyga att Tri-X var filmen som fyllde lådan med film på redaktionen?? Vi soppade i tank med D-76 och plåtade med Rolleiflex och Hasselblad 1000F. Juniorplåtis stod för framkallningen av ”bonnrullarna” från lokalredaktörerna?? –å de var inte alltid så exakt exponerade?? Lindrigt sagt var det för väl att toleransen för felexponering var så god hos Tri-X?? Likafullt var det i det närmaste omöjligt att kopiera filmerna. Nu kan det ha berott på att jag inte var någon väl utbildad kopist.

När man blev utkallad som ”snapper” var det alltid Tri-X man satte i kameran och man överframkallade vid dåligt väder till något man trodde var 800 ASA??

Så här kunde det se ut i tidningen??

Dagstidningar på den här tiden trycktes från plast klichéer?? Därav den hopplösa kvaliteten.

#8. Beröm för dåligt uppträdande!!!!?

Med anledning av uppmärksamheten kring en pseudo händelse i New York vill jag berätta om en liknande händelse för mycket, mycket länge sedan.

Jag var freelance fotograf på Östgöten i slutet på 50-talet och blev kallad till min första tjänsteresa i livet (jag var 15 år). Reportern och jag körde till Alvastra kloster söder om Vadstena. Det skulle bli utomhusgudstjänst i ruinen. Reportern beordrade mig att gå runt och plåta ur alla vinklar, kanske skulle vi va på ettan nästa dag om jag skötte mig. Jag gick runt och letade efter bäst möjliga bild med Rollieiflexen. Bakom det provisoriska altaret fanns en mur och jag gick bakom den och höll kameran upp och ned, överhuvudet!!, som var brukligt på den tiden när man inte nådde upp. Jag klättrade inte upp på muren, även om det var fullt möjligt.

Snabbt tillbaka till redaktionen i Linköping, soppa rullen i en tank med D-72. Fixa, skölja men inte torka, för det var bråttom. Filmen lades blöt på en glasskiva och in i förstoringsapparaten.  Pappersframkallning och 1 minut fix. Skölj bilden i utspädd blåsprit (en typisk doft på en tidnings fotoavdelning på den tiden) och in i torken. Iväg med bilderna till redaktionssekreterare Stig Dannevall och sen va det lugnt  -  ett tag.

Alvastra kloster 1958. Rolleiflex, Planar 75 mm f3,5. Bl.8, 1/125 sek. Tri-X.

Nästa dag började ryktet gå på redaktionen. Den lille fotografen hade stört gudstjänsten i klosterruinen!!?? Prästen hade klagat hos chefredaktören—huua-huua. Lilla jag blev rädd, men den betydligt mycket äldre förstefotografen sa att dä va lugnt. Du hamnade ju förstasidan! Jag blev inkallad till redaktionssekreteraren, en man jag såg ytterst sällan. Nu har jag satt min sista potatis här tänkte jag. Väl inne, till min överraskning, KLAPP på axeln:

--Bra bild du tog till förstasidan, jobba på i den andan!! Du blir en bra pressfotograf. Bry dig inte om va prästerna säger, det tar jag hand om.

Sensmoral: alla vet vad som gäller – pengar!! Vad man säger officiellt är ett spel för gallerierna.

P.S. Man kan hitta mycket på nätet. Officianten på bilden är Kaplan Herman Hedberg, fader Herman, som enligt sägen begravdes i Johan III för stora utbyteskista. http://lilajag.blogspot.com/2008/04/med-kunglig-glans.html

D.S.