#707. Garanterat manipulerad!! –ungdomarna leder in i framtiden??

Manipulerade bilder, vill vi inte ha?? Men är det hela sanningen?? Vi ”gamlingar” ser bilder som dokument!! –sanningen och inget annat. Ungdomen ser något annat!! –något roligt, en vision??

Det är bäst att jag håller fram min ståndpunkt, absolut ingen manipulation av reportage bilder!! Naturbilder ser jag som dokumentära illustrationer och de skall inte manipuleras, vi har sett alvarliga avvikelser från detta, tyvärr!! Även amatörbilder av typen gatufotografi ser jag som dokumentär fotografi av urban miljö!! –att manipulera dessa vore oärligt??

Om vi i stället skall se fotografi som en konstart?? –så kan jag tänka mig att förändringar i bilden kan vara ok, även reklamfotografi tycker jag att förändringar är ok?? I dessa bildformer vet vi redan manipulation är legio!!

När jag senast besökte några av våra barnbarn så var den vanligaste leksaken ”paddor”?? –ja, vi gav dem dessa kraftfulla datorer?? –för vi tror att det är ett oundvikligt  verktyg i framtiden. De spelade mest spel på dessa datorplattor, men eftersom dessa ”paddor” också är kameror så tog de bilder och lekte med dessa. De övertalade mig att installera en ”app” (vad det nu är??) kallad ”HD Kamera”. Det visade sig vara en programvara för att fotografera med. Till kameradelen hörande en enkel ”foto-shop”, med den kunde man verkligen förändra bilden man tagit! De tog en bild av mig och, ja, här är den!

Jag vill framhålla att jag inte är mexikan, och jag har aldrig rökt. Jag bär ytterst sällan slips eller fluga så bilden är inte dokumentär!!

Ungdomarna verkar vara mer öppna för att använda bildmanipulation!! –än jag är.

#208. Avslöjande!! –manipulerade pressbilder igen!! –ung fotograf utnyttjad??

Ung pressfotograf utnyttjad!! –manipulerad bild publicerad i tidningen!!  Internationella stjärnor inblandade!! Efter lång tid blev det avslöjat!! Djuplodande gammal murvel tog fram fakta–sportchef klippte ihop bilder utan fotografens kännedom!!

Den unge fotgrafen fick i uppdrag att fotografera den internationella tävlingen i Tinnerbäcksbadet 1959. Läktarna var packade med intresserade åskådare. Han hade Rolleiflexen och det gamla, men nyladdade, Braun blixtaggregatet med sig för att ta kvällsbilder. Det tyska simhopparna gjorde spännande hopp från 3-meterssvikten och landade i det svala vattnet i utomhusbassängen. Juniorplåtis brände av en 7-8 bilder och gick hem och framkallade. Det var inte tid att torka filmen!! --utan det blev våtkopiering?? Filmen lades blöt på en glasskiva som sattes in i kopieringsapparaten. Efter kort sköljning doppades bilderna i blåsprit för att torka snabbare på glansplåten.  

Jag lade som vanligt bilderna på sportchef Klings skrivbord. Kling blev senare redaktionssekreterare på Örebro Kuriren. Nästa dag när jag skulle kolla vilken bild som kom in?? --så blev jag förvånad. Kling hade klippt ihop tre bilder!! --värsta Photo Shop jobbet!! Fast dä va nog sax??

Jag tyckte det var en kul ide och blev glad att han använt flera bilder. Jag minns inte om jag fick arvode för tre bilder??

Hur annorlunda såg man inte på den här tiden?? --på fotografens arbete. Ingen frågade om beskärningar eller montage?? Inte behöll man fotografens format och beskärning. Jag hade lämnat ifrån mig bilder som såg ut så här!!

Å så blev man totalt manipulerad av sportchefen!! Men det var kul på den tiden i alla fall. Idag är det nog mycket tuffare!!

#16. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 2.

Myter om Henri Cartier-Bresson

 Vi skall skärskåda myterna om en av de främsta dokumentaristerna, fotografen Henri Cartier-Bresson (HCB). Han är en legend, som beskrivit efterkrigstiden vardagsliv i världen på det mest beundransvärda sätt. Hans förmåga att fånga ögonblicket i en formfulländad bildkomposition är få förunnade. På ett tidigt stadium, redan i en av sina första böcker, ”The Decisive Moment” utgiven 1952, framhåller han att hans bilder komponeras i kamerasökaren och hela negativet kopieras obeskuret. Med andra ord HCB delförstorar aldrig ett negativ. I en artikel i Sydsvenskan av Professor (då bildredaktör) Per Lindström (21 februari 1999) framhålls också att HCB skrivit att han alltid använder svartvit film och aldrig använder teleobjektiv eller blixtljus. I en artikel i Sydsvenskan den 27 februari 1999 av Lars-Göran Oredsson påpekas också att HCB strävar efter bilder av en omanipulerad verklighet, just genom att omge bilden med en svart kant, antydande att hela negativet utnyttjats vid kopieringen. Detta ser man ofta vid utställningar av HCB, senast vid utställningen, år 2000, i Louisianas konstmuseum i Danmark. För att förstärka detta ytterligare kopieras negativet så att frammatningshålen i filmen kommer med (se den förstorade delen till höger i bilden nedan). Hur många unga fotografer efterhärmade inte detta och filade upp ramen i förstoringsapparaten så att man kunde se det?

Uppslag i franska PHOTO No 349, maj 1998. Förstoring till höger.

Vi skall skärskåda en av HCBs mest välkända bilder ”Behind the  Saint-Lazare station”, 1932. Den finns publicerad i Professor Lindströms artikel i Sydsvenskan och i ett otal antal artiklar både före och senare, bl a i FOTO. Den finns t ex i en monografi utgiven av Aperture (ISBN 0-89381-000-2) på sidan 39. Bilden visar en man som hoppar från en stege, som ligger i en vattenpöl. Bilden är mycket välkomponerad. Bilden har ofta en svart kant och man får anta att HCB, eller bildbyrån Magnum, har godkänt publiceringen. I en stort uppslagen presentation av HCB i franska PHOTO No 349, maj 1998 publiceras bilden på sidan 77. Här visas också frammatningshålen i filmen vänsterkant (se bilden ovan).

Originalnegativet publicerat i franska PHOTO No 349, maj 1998, sidan 105

På sidan 105 i samma nummer av tidskriften visas en bild på negativet, när det hålls över ett ljusbord. Negativet har nummer 39 på filmen och är i sin vänsterkant suddigt oexponerat, som om något kommit i vägen på nära håll. Det betyder att den exponerade bildytan är smalare än normalt och säkert inte 24x35 mm, som hos ett normalt småbildnegativ. Om hela negativet kopierats så skulle en stor del av bilden vara diffust svart i hela vänsterkanten. I stället har HCB valt att kopiera (någon annan gjorde lab-jobbet) ungefär häften av negativets yta och behållit proportionerna (1,49 = 36/24) och har till och med kopierat in!!!!!!!! en svart ram med perforerade hål. Detta är en klar avvikelse från HCBs egen uttalade filosofi. Kanske kan man därmed ifrågasätta hans dokumentära trovärdighet??!!

Hur är det med myten att han bara använder normalobjektiv vid fotograferandet??? Jag tror inte HCB har skrivit det själv någonstans. En del bilder antyder att HCB använt längre brännvidder ibland. I hans bok Amerika finns en bild på sidan 60 av ett idrottsstadium och dess parkering. Det är sannolikt att denna bilden är tagen med ett 90 eller 135 mm objektiv. I boken ”The Decisive Moment” finns på sidan 96 en bild från en flodstrand i Indien, den är ganska säkert tagen med teleobjektiv.

De här framtagna tveksamheterna i HCBs dokumentära ärlighet förringar på inget sätt hans konstnärliga dignitet i bildskapande. Han är fortfarande en av de bästa bildskaparna inom dokumentär fotokonst och hans inflytande på dagens dokumentärfotografi är oomtvistad. Mytbildningen av och om honom och hans omgivning är onödig – han är mästaren lika fullt!! Eller också uppstår lätt myter om man är en mästare.

I morgon skall vi ta upp frågan om inte bilden bara är en kommentar, precis som texten.