#393. Kristallgrotta?? –jag går aldrig in där igen?? –skulle tagit barnens lilla gruvtåg!!

Kristallgrottan på Kunskapskanalen är ett sevärt naturunder, just nu!! --men har du cellskräck!! --som jag!! –kanske du skall avstå!! Jag fick min cellskräck i gruvan Copper Queen Mine i Arizona??

Jag var en galen mineralsamlare på 70-talet. Man letar mineral upp på jordytan, huvudsakligen i varphögar, om man är klok!! Jag var galen nog att ge mig in och ned i gruvor. Mina vänner hade kontakter i Bisbee i sydöstra hörnet av Arizona. Här ligger en av värden största, nu nedlagd, gruva. Helt i klass med vår Falu koppargruva. Copper Queen Mine hade sin storhetstid under första världskriget, då Arizona kallades ”The Copper Sate”, med registreringsskyltarna på bilen helt i koppar.

Copper Queen Mine 1979.

Den här gruvan har producerat inte bara koppar och guld utan också fantastiskt vackra mineral, som cuprite, azurite, malakite. Det finns även unika kopparmineral, som bara finns här, t ex paramelaconite, vars atomstruktur jag bestämt med röntgendiffraktion. Jag hade fått lov att komma ned i gurvan med gruvingenjören tillsammans med två andra mineralsamlare. Vi skulle ned i områden i gruvan som inte fick besökas av turister.

Omklädning till nedstigning i Copper Queen Mine.

Det bar ned i totalmörka, fuktiga och leriga gångar, med flera vertikala orter!! --som man fick hoppa över. Jag insåg snabbt att det här var livsfarliga passager och pannlampan gav inte mycket ljus. Vi kröp in i gångar!! --som var så trånga att vi knappt kom in. Det från lumpen så viktiga begreppet ”ålning medelst hasning”!! – blev nu för fösta gången en realitet!! Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, svetten lackade och skräcken kröp upp längs ryggraden. Vi kom in i små grottor med kristaller växande på väggarna!! Precis som i filmen på TV nu!!

Vi kom upp i solen!! –otroligt nog alla fyra!! –föst då släppte skräcken!! Men jag fattar inte idag att jag gjorde detta för en bit sten??

Malakit omgiven av kuprit.

Jag skulle ha tagit det lilla turisttåget, som går än idag, det gjorde assistent Ninni och barnen!!

Efter cellskräcksupplevelsen, jag fick se mina barn igen!!