#380. När bomben hängde över huvudet?? –eller kaffe på fiket??

Fick just en sagolikt god!! –nybakat varm!! --matbulle av assistent Ninni. Kom att tänka på atombomben?? –och att det var inte bättre förr!! Nä det var ett rent helvete?? –man trodde att man skulle dö snart!!

Det är lätt att bli gnällig när man blir äldre!! –men det är ganska bra idag?? Så var det inte på den gamla goda efterkrigstiden?? –eller det kalla krigets era!! Under 1962 hade Sovjetunionen börjat sätta upp raketramper på Kuba, de hade räckvidd till städerna på USA:s västkust. JF Kennedy var ny president och sattes på prov genast. Det finns en bild av dåtidens president tagen av den underfundige fotografen Garry Winogrand, som speglar en modern värld. Garry skrev själv vid den här tiden hur det kändes att vara ung:

He wrote that the mass media “all deal in illusions and fantasies. I can only conclude that we have lost ourselves and that the bomb may finish the job permanently, and it just doesn’t matter, we have not loved life.”

Så kändes det när man gick där på Örebros Tekniska Gymnasium och höll ett timslångt föredrag om psykoanalysens fader, Sigmund Freud. Inte blev livet lättare för det?? –man tyckte det var för jävligt att man skulle få en atombomb mitt i huvet, nu när man gick och lärde sig kemi.

Den 24 oktober 1962 satt jag på det gamla insuttna kaffet på Drottninggatan!! –som så ofta. Bruna stolar, mest gubbar på kvällen. TVn står på och jag har fått in kaffe med Skogaholmslimpa och prickig korv. Det är Aktuellt och dramatisk öppning av nyheterna: den ryska premiärministern Chrusjtjov har just meddelat!! –flera gubbar omkring mig reste sig i stolarna och stirrade på dumburken!! –att han beordrat de ryska båtarna, med raketramper, på väg mot Kuba att vända!! Jag återfick tron på livet!! –högg in på prickigkorvmackan, som aldrig smakat bättre, å kände en underlig positiv känsla. Jag önskar idag att jag tagit med kameran på det fiket. Det var en historisk händelse!! –aldrig har vi varit så nära att totalt atomkrig med påföljande atomvinter!!

Nästa dag stod man där i rök och damm på kemilabbet och lärde sig något från den kunnige lektor ”Jonte”. En hedersman som hade stambord på krogen, mitt emot stora hotellet.