#2820. Cykelhistorik??

Äntligen har de spännande endagstävlingarna i cykelsport startat?? –de så kallade monumenten kommer nu slag i slag?? För att få perspektiv på hur stora de här tävlingarna varit i mer än 100 år?? –kolla The Guardian??

De har en historisk bildkavalkad?? –som är underbar att se för en cykel nörd??

Seniorplåtis har försökt att följa med i cykelsporten sedan slutet av 50-talet –i början som fotograf och sportskribent?? Här kommer några gamla bilder i repris:

Burserydaren Karl-Ivar Andersson vinner Linköpingsloppet i slutet av 50-talet

På den tiden gick man ”man ur huse” för att se sport. Idag sitter du kvar i soffan.

Cykelsport är tuff?? –en koditionsidrott på gränsen av vad kroppen kan klara av?? Bara riktigt hårdtränande kroppar klara det. Du skulle ha sett Gösta Fåglum Pettersson när han var på topp?

Fåglum och Sune Wennlöf i kamp uppför Övralidsbacken i Östergötland 1963

Samma år var seniorplåtis freelance reporter vid SM i Uppsala. I störtregn vann Einar Björklund överraskande 18-milen före Jupp Ripfel och Lennart Emanuelsson.

Einar Björklund snuvar spurtarna på SM-titel i Uppsala 1963

Om du kan din gamla cykelhistoria i Sverige så kan du hitta alla cykel habituéerna på pressläktaren??

#1146. Gamla cykelbilder?? --med elitcyklisten Steve Tell från sextiotalet??

Han har varit ute och cyklat?? --Micke Berg, fotografen!! –med gamle elitcyklisten Steve Tell.  Det får mig att undra?? –varför glömmer vi bort våra  sportstjärnor??

Har du tänkt på det?? –vad vore våra superstars utan medtävlarna?? –de som inte alltid vinner?? –utan kommer trea eller fyra eller …..?? De vore naturligtvis inte superstars?? Vad vore Fåglumbröderna utan Jupp Ripfel, Sune Wennlöf, Curt Söderlund, Einar Björklund, Paul Munther, Lennart Emanuelsson, Stig Blom, Steve Tell …….?? –från 1960-talet. Vi är några som fortfarande minns?? –men snart hittar ingen dom inte ens på nätet??

Där blev jag glad när Micke Berg skrev i sin blogg att han skulle va med i en inspelning av en film med Steve Tell.

Steve Tell var elitcyklist för femtio år sedan!! –han tog 4 poäng till Stora grabbars märke, –hoppade av cykeln och blev Stor grabb med motorcykel i stället!! Jag såg Steve på många tävlingar?? –då jag plåtade och skrev om cykeltävlingar för Corren i Linköping.

Här kommer några bilder från den tiden:

Steve Tell vinner C-klassen i Vallonloppet i Finspång 1962, före Leif Söderberg CK Hymer.

Stig Sjölund vinner B-klassen i Västerås före Steve. Mannen i skjortan är Steves far. Året var 1962.

Steve får spö av Jan-Olof Karlsson (numera Bynelius) CK Hymer i B-klassen i Eskilstuna 1962. Benny Torstensson blev trea.

Östgötaloppet 1967. Steve (t h) är loss med Einar Björklund och några fler.

I spurten är snabbe Einar Björklund, som vann 18-mila SM i Uppsla 1963, för svår för Steve.

Stafett-SM i Göteborg 1967. Steve var loss med Sune Wennlöf, Jupp Ripfel och Stig Blom på sista sträck. Steve blev slagen i spurten av alla tre, i nämnd ordning.

Steve är en mycket glad och trevlig tävlingskamrat och var vida omtyckt av sina kompisar på tävlingscykeln. Hymercyklisterna,  från Linköping, hade många trevliga tävlingar med Steve och hans klubbkompisar i Hammarby.

#300. Cykelsport!! –bilder med spurtaren Sune Wennlöf??

Nu skall vi plocka fram några bilder ur det förgångna igen!! –cykelbilder som fallit i glömska!! En bland de tio snabbaste cyklisterna i vårt sävliga land är Örebroaren Sune Wennlöf!! Han knöt upp svansen på de flesta i en spurt.

Första gången jag såg Sune, då hette han Petterson i efternamn, var när han vann B-klassen i Linköpingsloppet 1961.Han besegrade Lennart Emauelsson från Värnamo CK, också han fruktad spurtare, som Sune kom att ha många duster med under åren.

Sune blev aldrig svensk mästare på 18 mil, det var alltid någon annan spurtare som stod i vägen, vanligen Jupp Ripfel. Men Sune blev två tre gånger. Han blev dock något ännu finare, Nordisk Mästare på 18-milen 1967. I Åbo slog han i spurten Leif Mårtensen och Erik Fåglum. Mårtensen var ingen dålig skalp, för han blev sedermera amatörvärldsmästare 1969 i Berno, och 2:a som proffs i världsmästerskapen i Leicester 1970.

Bland Sunes många segrar skall vi nämna några som jag såg och fotograferade. Sexdagars hade etappmål i Örebro 1967 och Sune lyckades vinna denna etappen mitt i centrum av hemstaden.

Sune Wennlöf vinner 5:e etappen i Sexdagars 1967, före Thomas Fåglum.

Gissa om den segern var populär bland örebroarna??

Sune lagerkransad inför hemma publiken.

Det här året var mycket framgångsrikt för Sune. Han visade att han kunde slå sin store antagonist Jupp Ripfel i en spurt vid Stafett-SM i Göteborg. Det var stor publiktillströmning i Slottsskogen, där tävlingarna hölls. Sune, som tävlade för Centrum, slog Jupp i en mycket backig spurt.

Sune Wennlöf besegrar Jupp Ripfel vid Stafett-SM i Göteborg 1967.

Sune hade en typisk spurt fysionomi, kraftigt byggd och mycket explosiv. Han kunde dock gå loss från klungan och komma i mål själv. Det visade han när han vann den sista etappen av etapploppet Skagern-Köpenhamn 1967. Vem skulle inte vilja komma i mål ensam på H C Andersens Boulevard vid Rådhuspladsen i Köpenhamn?? I hällande regn och kallt väder kom Sune in själv på upploppet efter att ha hängt av alla.

Sune Wennlöf vinner den sista etappen i Skagern-Köpenhamn 1967.

Sunes prestation i det här loppet blev inte mindre av att han faktiskt vurpade!! --tidigare i etappen. Man ser att skon och byxan är sönderskavd när han får lagerkransen av borgmästaren.

Lagerkransad av borgmästaren i Köpenhamn.

Sune Wennlöf blev Stor Grabb nr 48 året 1967.

#279. Fåglum i Övralidsbacken!! --svenska cyklisters alper

Har vi några branta vägar i Sverige? Javisst!! –eller vad sägs om 15%!! Kan man cykla uppför en sådan backe på tävling. Fåglum kan i alla fall!! –men så vann han ju Giro Italia också!!

Bland tävlingscyklister fanns det några backar man nämnde med respekt på sextiotalet. En var Klevaliden vid Huskvarna, där man hade sexdagarscyklister passera då och då . Den var 1330 m och steg 130 m, d v s den har 10% stigning. Hökensåsbacken utanför Tidaholm var fruktad och där kördes på den tiden Hökensåsloppet. Solleröloppet, som kördes på midsommaren varje år, har en fruktad lutning, det så kallade Gesundaberget.

Kronan på verket är dock Övralidsbacken i Östergötland, nära Motala och Vättern. Den ståtar med en skylt som säger att den har en 15% lutning i en kilometer. Det är grejer det för den cyklist som vill ha en utmaning. Många lopp har passerat uppför den här backen under årens lopp, bl a sexdagars. Den 14 juni 1964 passerade etapploppet Östgötland Runt backen i brännande sol. Det var en grusväg uppför backen på den tiden, nu är det asfalt.

Juniorplåtis hade nu avancerat till juniorredaktör på Östgöta Correspondenten. Sportredaktionen använde mig som cykelreporter. Jag följde det här loppet, som bestod av 3 etapper, i pressbilen och hade min Leica M2 med mig. På den tiden beskrev man loppet i detalj, man struntade i deltagarnas privatliv, och på måndagen hade jag 114 spaltcentimeter referat i ÖC om vad som hände under de tre etapperna.

Foto från pressbilden. Rune Thulin håller på att köra upp klungan efter punktering.

Höjdpunkten var Övralidsbacken. Fram till backen var klungan samlad och Fåglum tog genast kommandot. I det sliriga gruset drog han ifrån och det var bara Sune Wennlöf , Centrum Örebro, som klarande att följa.

Östergötland Runt 1964. Uppför Övralidsbacken drar Fåglum loss i lösgruset.

Sune Wennlöf hakar på.

Lägg märke till Fåglums styre. Han har växelspaken monterad i dess slut. Han var bland de första att ha det i Sverige. Strax efter kommer Fåglum brodern Erik som också var stark.

Erik Fåglum klarar att stå upp och trycka på utan att det släpper i gruset.

Den mer än 20 sekunder avhängda klungan stretat upp i gruset.

Hela klungan kom upp till toppen utan att någon fick kliva av och gå upp. Bröderna Fåglum samlades upp på toppen och fick med sig Sune Wennlöf.

Sture, Erik och Gösta Fåglum grillar Sune Wennlöf efter Övralidsbacken.

Sune Wennlöf fick ge sig efter en omfattande grillning av bröderna. De körde ifrån klungan med 5 minuter och Sune fick släppa efter Borensberg. Bröderna kunde inte ha med sig Sune till mål för han var en av Nordens snabbaste spurtare. Han blev Nordisk mästare 1967 i Åbo. Bröderna sopade rent under de tre etapperna. Erik vann första och sista etappen. Gösta vann tempoetappen och hela tävlingen.