#277. ”Gene” W Smith använde halvformat!! –vad är rätt format för digitalt??

Händer något nytt eller blir det vid det gamla?? Måste man hålla fast vid 24x36 mm?? -- för att det var ett filmformat på tjugotalet måste det inte vara rätt format för digitala kameror!!  

Gene använde Olympus Pen F halvformat kamera (18x24 mm) under en period för mycket länge sedan, och det finns en annons med honom som visas här. Pan F kamerorna är mycket vackra i sin mjuka design.  Är det något mindre formatet m4/3 (17,3x13 mm) eller det något större APS-C (25.1×16.7 mm) det rätta i dagens digitala kameror.

Det vi ser som om fullformat (24x36 mm) kameror idag är för stora och tunga. Väljer konstruktörerna att ta bort spegelhusen kan de göra kameran mycket mindre. Bilden kan läsas ut elektroniskt från sensorn direkt och läggas upp på en liten skärm i en sökare. Skalar man ned sensorns storlek så kan man bygga objektiv med minde skarptecknande bildyta. Allt leder till mindre och lättare kameror. De blir också billigare att producera.

Men måste man inte ha stora sensorer för produktion av stora bilder? Det är riktigt att så är fallet, och skall man göra stora reklambilder måste man ha många pixel per höjd hos sensorn. Nästan alla sensorer av hög kvalitet idag håller ungefär samma upplösning, 100 linjepar/mm. För de allra flesta ändamål, som t ex nyhetsfotografi, räcker de mindre sensorerna för stora bilder i tidskrifter eller böcker. Vi bortser då från att man inte kan beskära bilden för mycket.

De mindre kamerorna kommer nu snabbt utan speglar och med kort avstånd mellan objektivfäste och sensor. De senaste modellerna är: Olympus E-P3, Fujifilm X-Pro1, Panasonic GX1, Sony NEX-7, Samsung NX 200, och Nikon V1. Det remarkabla är att den stora aktören Canon inte kommit in på det här området ännu.

Just nu verkar det som om de flesta fotograferna vill ha två sätt att se bilden. Dels på större skärm på baksidan av kameran och/eller med nära ögonkontakt med kameran i en optisk sökare. Några nostalgiker vill även kunna se bilden genom ett hål utan objektivet. Det viktigaste är att man ska se bilden genom objektivet och att man kan ställa skärpan manuellt. Naturligtvis är det bra om man har något manuellt fokuseringshjälp. Autofokus skall vara snabb och följande.

De flesta modeller klarar större delen av dessa krav och de flesta tillverkarna filar på detaljerna och försöker vara unika. En viktig faktor tror jag är om kameran är enkel att hantera, och detta har nog inte någon tillverkare fattat ännu.

Till glädje för alla är att när nya modeller kommer ut så blir äldre modeller billigare. Om vi ser två generationer tillbaka så kan man t ex köpa Olympus E-PL1 för under 2000 kr. Den modellen är den näst mest sålda kameran i segmentet. Den är dessutom mycket användbar.

Billig gammal modell!

Om man kollar upp en generation gamla modeller så börjar t ex Panasonic G3 säljas ut och det är en mycket bra kamera även för filmning.

Den som är motståndare till slit och slängkulturen kan glädjas åt att nästan alla kameror i det här segmentet kan använda gamla objektiv från 1930 och framåt med hjälp av adapter. Kors i taket. Vilka prylar i samhället kan ståta med sådan återanvändning?  

De här kamerorna är riktiga systemkameror. Många ser dem dock som speciellt bra för gatufotografi. Man kan ha dem med i fickan när man är ute på stan. Ser man nått som väcker ens nyfikenhet så är det bara att trycka av!

Lund 2012. Kamera: enl ovan E-PL1 + Pan 14/2,5

Jag har bara tre små önskemål när det gäller den här typen av kamera.
•    Lätt
•    Fokushjälp = peeking eller förstoring
•    Ett absolut tyst läge

Ut å plåta!