UNDER FOCUS
#2590. Vad är en flanör?? –å va ä en fotoflanör??
Flanören är en tanklös, lat och mållös strosare?? –å en med mycket fritid och är en urban exploratör?? Baudelaire beskrev att flanörens mål var att bygga ett hus i folkmängdens hjärta?? –och känna sig hemma överallt??
Flanören är prinsen som gläds över sitt inkognito. Walter Benjamin tolkade Baudelaire så att flanören var amatördetektiv och utredare av staden. För Benjamin var flanörens död kapitalismens triumf?? –vilket ju skulle tyda på att idag finns det ingen flanör. Men där måste va ett fel, för idag finns det många flanörer som exempelvis seniorplåtis.
Baudelaire manade att flanören hade en viktig roll i att förstå, delta i och porträttera staden och vara trottoarens botanist. Det gällde att balansera mellan rollen som flanör och dandy??
På engelska lär det finnas en synonym till flanör som ”boulevardier”, efter den tidskrift som fanns i Paris i slutet av 1920-talet. Numera är det också en cocktail från den tiden, vi kommer till det i en senare blogg??
Susan Sontag uttryckte i sin essaysamling ”On Photography” att kameran var flanörens redskap numera och då kunde stadens landskap dokumenteras. Sontag skrev:
Adept of the joys of watching, connoisseur of empathy, the flâneur finds the world "picturesque."
Sedan mer än sex år anser sig seniorplåtis vara en fotoflanör?? --med sina bloggar på fotosidan.se?? Nu har Hasselblads strategichef, Ming Thein, tagit upp en definition på vad som gör en fotoflanör?? Han påpekar att fotoflanören inte är en turist, som skryter med närvaro här och där i världen?? –utan en fotograf som vandrar utan mål och plan men med ett öppet sinne för förändringar och spontanitet?? Han påpekar också att man inte skall försöka härma några andra fotografers stil?? –försök inte likna Henri Cartier-Bresson eller Martin Parr?? –å bli inte en slav under den nya kameran?? –utan använd vilken kamera som helst till ditt verktyg.
Nästan helt i denna anda plåtar seniorplåtis som en fotoflanör:
Lund anno 2018-07-19
#1801. Gatufoto?? –utdrag från det vardagliga??
Behövs det en definition av Gatufoto?? –jag tror inte det?? Det skulle bara skapa gränser?? –som kan utgöra hinder?? Låt var och en plåta som den vill??
Bara det ger bilder som visar?? –ett ”utdrag från det vardagliga”!! Det är inte seniorplåtis som myntat den tanken?? Det är Ming Thein som skriver det i sin blogg HÄR.
Det är inte utan att jag kan hålla med om det, det orsakar nästan inga begränsningar?? –för gatufoto. Jag fördrar att man är ute och fotoflanerar.
Lund anno 2016-03-18
#1541. Ut med ”gatufotografi”?? –in med ”fotorapport av livet?? –eller nått bättre??
Vad är gatufoto?? –det diskuteras på FS ibland?? De flesta opponerar sig mot att sticka upp kameran i ansiktet på ovetande människor?? –speciellt då de utsatta i vår hårda samhälle??
Är det dags att definiera om de gamla traditionerna (=”lagarna”) i ett dokumentärt fotografiskt område?? Seniorplåtis kom att börja fundera över detta när han läste en artikel av Ming Thein. Kort uttryckt så tycker Ming att vi har en mossig definition av gatufotografi?? –mer historiskt bunden och för dogmatisk??
Han frågar, måste det vara så här: (fritt översatt av Google)
Det är värt att komma ihåg att en bild återspeglar fotografen lika mycket som ämnet. Tänk på bilden som en social kommentar: inte som de flesta dogmatikerna anser som "bra" street photographyr: aggressiva invasioner av personligt utrymme, fascination med hemlösa och missgynnade, fånga människor i föga smickrande situationer (ofta felaktigt tolkade som "det avgörande ögonblicket"). I allmänhet är gatubilderna slarviga fotografier utan disciplin (lutande, oskarpa, oavsiktlig rörelseoskärpa, felaktiga exponeringar, etc.).
Ofta har man skapat en tradition av något som var en nödvändighet på den tiden då t ex H C-B var verksam inom social dokumentation av samhället. Vi måste inte bära det arbetssättet vidare till vår tid??
Ming skriver:
Svart och vitt film fanns förr eftersom färgfilmer var mycket dyr eller svår att få tag i. Kornig film var vanlig eftersom snabba slutartider krävdes för att frysa rörelser. Rörelseoskärpa var vanlig eftersom "snabba" filmer var inte alltid tillräckligt snabba. Vidvinkel användes ofta för att göra att fotograferande blev enklare med stort skärpedjup. Jag tror att du förstår. Det finns inga legitima skäl för det mesta av detta i dag med tanke på de moderna digitala kamerorna.
Ming framhåller att gatufoto i stället borde vara en fotografisk rapport av livet.
Seniorplåtis håller med Ming i mycket av det han skriver?? –speciellt tycker jag den aggressiva avslöjande gatufotografin bör användas med stark urskiljning!! Meningsfull dokumentär fotografi skall naturligtvis förekomma och bör uppmuntras?? För detta tror jag det krävs utbildning och kanske inte skall bedrivas bara av ”amatörer”??
Ming framhåller att rapporten av livet bör vara personlig och ske under utveckling av en egen fotografisk stil?? Först då kan den bli bra?? –så att varje bild har ett innehåll med en tanke bakom och med formkänsla??
Där fick man något att bita i??
Seniorplåtis funderade på om gatufoto skulle kunna kallas urbanfoto?? Å andra sidan tror jag att jag fortsätter att fotoflanera?? –med ganska små ambitioner och helst med foto med lite humor!!
Det kanske måste bli mer dokumentär färgfoto?? –å man skall nog inte fastna i den ”out of date” monokroma världen?? –så ofta??
Flärd och arbete. Lund anno 2015-07-11. Foto i Tri-X stil.