#3532. Bara ett nummer idag??

Den här gluggen har du nog inte sett tidigare?? –om du inte är en Canon nörd?? Den är ovanlig?? –24 exemplar är kända idag?? –enligt kännaren Peter i Melbourne.

Objektivet tillverkades i ett år (dec 1951-nov 1952) och innebar en förändring i konstruktionen av en modell som började tillverkas 1945.

Serenar f::3.5 50mm  

Canon var vid den här tiden en modern liten industri?? Ledningen hade fått nya idéer från en amerikan som flyttat till Japan och jobbade med ledningen av en bilfabrik. Han var fotointresserad och fick kontakt med ledningen hos Canon. Han tipsade ledningen om införande av tre vägledande idéer, som i framtiden skulle bli allmängiltigt för det Japanska ekonomiska undret?? Alla anställda i en industri skulle behandlas som ”familjen”. Vinsten i bolaget delades upp i tre potter, en till utveckling, en till de anställda och en till ledning och aktieägare. Produktkontrollen lades direkt under styrelsen.

En anställd vid tillverkningen fick ett identitetsnummer som stämplades in i objektivets underkant.

Undrar vad hans namn va anställde nr 542

#3338. Nä, mästaren använde inte den här kameran i Pittsburgh??

När W. Eugene Smith fotograferade livet i Pittsburgh 1956-58 använde han nästan 20 Canon och Leica kameror?? –men bara Canon gluggar. Han hade mest Tri-X och Plus-X.

Troliga Leica kameror var de senare ”skruvmodellerna” som Leica IIIf och IIIg. Leica M3 hade just kommit ut och det är väl troligt att han använde dem?? När det gäller Canon kameror så är det mer komplicerat?? Han kan inte ha använt den här kameran:

Svart Canon P med Canon 50/1.8 kom ut 1959

Canon svar på Leica M3 var Canon 7 och den kom ut först 1961. Så de troliga modellerna som Gene kunde använda om han ville ha nya kameror var Canon VT eller Canon L1. Båda kom ut 1956 och en uppsättning var fullt sannolik med den här kameran:

Canon L1 med Canon 25mm f:3,5 kom ut redan 1956

L1 var den första modellen som kunde levereras i svart från Canon. Eugene använde alla brännvidder av Canon från 21mm till 135mm. Du kan läsa kortfattat om hans arbetade i Pittsburgh här:

Berättelse om Pittsburgh arbetet 1956-58

Det är självklart att Smith var min idol i slutet av 50-talet?? --när jag var juniorfotograf på tidningen Östgöten i Linköping. Det var en upplevelse att läsa 1959 Photography Annual och lusläsa teknikkommentaren till varje bild?? Då väcktes drömmar.

#3309. Unbox farligt gods från Japan?? --transporterat av FedEx??

Seniorplåtis beställde ett Canon objektiv från Japan?? –som skulle komma på tre dagar?? Men tji?? –det fastnade Belgien som farligt gods!! Va det en bomb?? –eller virus?? –eller gift??

Nä det logiska vore väl om det var radioaktivt?? –sådana objektiv hade man ju hört talas om?? Men objektivet som annonserades på eBay såg ut så här:

Canon Lens 50 mm 1:1.8 med skruvfattning, Typ 7 från 1959

Men på fjärde dagen dök det upp ett paket med FedEx utanför vår dörr. Hur farligt kan det vara att packa upp ”hazardous material”?? –skulle man tillkalla bombpartrullen?? –ja kolla här på vår YouTube video vad som hände:

Du kan också hitta videon på vår YouTube kanal.

Vi skall berätta mer om detta objektiv i kommande bloggar??

#3282. Så mycket å läsa?? –om gamla kameror?? --å så lite tid över??

Om man är född nyfiken?? –så tror jag att det alltid kommer att vara så att man vill lära sig mera?? –när man kommer till ett nytt område?? –eller hittar en sak?? –som en gammal kamera??

Om man vill lära sig något så finns numera ”internet” och det måste medges finns det många källor att kolla upp och studera?? Men det är ofta mycket mer givande att läsa en bok i ämnet?? –skriven av någon som säkert kan mer än man själv?? Å som säkert lagt ner många år av studier av ämnet?? –och sedan slipat ned kunskapen till en begriplig text??

Seniorplåtis har ju de senaste två åren snöat in på gamla kameror?? –det började med Leica från 20- och 30-talen?? Sedan dök det upp en Canon P från 1959 på ett auktionshus i Lysekil?? Dum som man är greps man av intresset att se en kamera som användes av några pressfotografer i slutet av 50-talet??

När den väl varit på reparation hos Jonas i Analoga kameror i Stockholm så ville man ju skaffa en bok om den tidens Canon kameror?? Å det finns böcker att köpa på nätet?? –här är en:

Boken Canon Rangefinder Cameras 1933-68

Så nu gäller det att få tid att läsa om utvecklingen av Canon kameror i det förgångna.

#103. Ska du på fotoresa?? Jag tror ”halvformatare” typ Panasonic GH2!! –kommer att utmana APS-C kameror!!

Resa med stora och tunga kameror är en pina!! –speciellt i tider av terrorism och super security!! Längre interkontinentala resor blir extra svåra att planera!! --när man måste använda flera flygbolag!! --och flera mellanlandningar med byte av plan!!

Fotograferande av landskap, natur och djur i svårtillgängliga platser kräver att man har en variation av objektiv från 16 mm till 800 mm.  Detta är nästan omöjligt att få plats med i en kameraväska, som får komma med in i kabinen!! –eller är det så?? Vanligtvis är gränsen 10 kg och yttermåtten ganska begränsade till normal ryggsäck. Kolla med flygbolagen du skall resa med. Om man skall checka in kamerautrustningen så måste man ha den försäkrad, stölder av stora och dyra utrustningar är mycket vanligt, speciellt som man inte får låsa väskorna.

Jämförelse mellan Canon Eos 550D och Panasonic GH2. Med ungefär samma ”field of view”.

Om du till exempel tar med en Canon EOS 600D (570 g) och ett EF 100-400/4,5-5,6 L IS (1360 g) så täcker du ett bra crop-område motsvarande ett objektiv med brännvidden 160-640 mm vid full-frame. I stort sett samma område täcker du med Panasonic GH2 och dess zoom 100-300/4,0-5,6. Här talar vi om vikten (392+520 g). Vi vinner halva vikten bara på den här kombinationen!! Väljer vi till 14-140 mm zoomen (512 g)så täcker vi hela brännvidsbehovet!! --på den totala vikten under 1,5 kg.

Orsaken till att Canon gluggarna (även Nikon) är så tunga är naturligtvis historiska?? --därför att dom är konstruerade för full formatet och att de är mycket gediget byggda, och många är vädertäta.

Men hur klarar sig dessa halvformatare?? --när det kommer till hanterbarhet, bildkvalitet och upplösning?? Autofokus, som är av kontrast-typ, är mycket snabb och jämförbar med de stora giganternas billigaste systemkameror!! Olympus gör redan ett system som är lika snabb som de bästa. Panasonic GH2 har en halvformat-sensor med en Nyquist gräns av 96 linjepar per mm. Den lilla zoomen har en upplösning i centrum som klarar den gränsen!! --på alla brännvidder och full öppning!! I hörnen är upplösningen omkring 84 linjepar per mm och det är mycket bra. Den långa zoomen har jag inte testat upplösningen för, men jag förväntar mig att den ligger mycket när dessa värden, sett från vad jag plåtat det senaste halvåret.     

Vi tar ett praktiskt och svårt exempel!! Igår tog jag bilder på fri hand med 100-300 gluggen från Panasonic. Det var en liten grå flugsnapparunge som var i vägen. Han satt inne i en gran och det var ganska mörkt. Det blev 1/500 sek och 5,6 med 300mm (=600). ISO 2500.

Grå flugsnappare, yngling, Riddarhyttan i förrgår.

Vi gör lite brusborttagning i LR3 (ingen skärpning) och sätter över bilden i Ps där vi gör den printklar för 40x60 cm (170 dpi dvs ingen förändring av filstorlek) och sätter in skärpning för print!! Sen skär vi ut en bit ur den bilden, som motvarar hur den skulle se ut i tryck om du klickar på bilden hos dig. Va tycker du?? Titta på bilden på avståndet ungefär 1,5 m.

Detalj av 40x60 cm utskrift, av bilden ovan.

Man kan jobba hårdare på brusreduceringen här (iso 2500 är lite högt för den här sensorn), men den här bilden skulle mycket väl vara ok för utställning.

Jag vill inte ha sagt att Canons APS-C kameror är dåliga de är mycket bra!! --och klarar utan tvekan kraven man ställer för de flesta publiceringsändamål. Men de lider av två problem?? –vikten och storleken!!