#130. Ensam på en strand!! --på Korsika??

Day off! Tog en snårig, brant stig ned mot det blå Medelhavet!! --från rummet med det svala marmorgolvet!! Den fina frukosten, serverad i restaurangen, en trappa ned, smakade fortfarande gott. Det är en bergig kust på nordvästra sidan av Korsika, men ändå delvis uppodlad. Getter springer kring vilt bland stengärdesgårdarna. Husen är enkla, med få fönster och byggda i grå sten. Konstigt nog ser man lite folk, utom i de små städerna, där barerna är välbesökta, --av gubbar.

Solen var redan varm!! --och smekte min nacke!! --när jag försiktigt gick ned längs den igenväxta vägen, bred nog för en kärra dragen av en åsna. Väl nere i havsnivå, fick jag korsa över några ägor, och jag var rädd jag skulle väcka någon hund eller tupp, men det var tyst och fönsterluckorna var redan stängda för att hålla värmen ute. Sandstranden var flera hundra meter lång och slutade i båda ändar med klippor. Havet rullade in med små vågor, solen värmde och stranden var helt tom??  Det var underligt öde på något sätt, inga barn som lekte, bara sand, vatten och sol!! –å jag.

Jag hade inte behövt några badbyxor!! –men vem vågar bada naken på en strand i katolskt land?? –inte ja i alla fall. Vattnet var välgörande svalt, efter den dammiga vandringen bland åkerlappar. Efter en dåsig stund i den varma sanden längtade jag efter glass!! Tog en runda bland husen vid stranden.  Det var verkligen dött!! –baren, med en dekorativ målning av en galant dam på dörren, var tyst och stängd. Det fanns en stor kiosk med glassreklam, kunde jag se på håll, och när jag kom fram så var den inte oväntat stängt!! Den kanske skulle öppna senare, för en kö höll på att bildas!!

Korsika, 2000.

En surrealistisk känsla smög sig på mig!! –drömde jag?? Nä, det var verklighet, jag kunde höra bruset från havet!! En tom strand på Korsika, med en åsna, som står och väntar på att glasskiosken skall öppna!! Det blev för mycket!! --jag packade ihop och vandrade en bredare byväg upp till det lilla hotellet, som låg på toppen av den lilla staden. Jag satte mig på altanen och tittade ut över ett soldisigt hav. Jag hällde upp en rejäl whisky, utan vatten, för att komma tillbaka till verkligheten!! --och då hörde jag sorlet från restaurangen med dagens lunch.