#351. Han kallades Elvis?? –för han hade så sne nos!!

Det är ju inte säkert att man sjunger lika bra!! --som Elvis bara för att man har lite sne dragning i nosen?? Lika fullt så har vår nya vännen fått namnet Elvis!! Nu visade det sig att han hade temperament??

Elvis kommer!!

Vidderna låg stilla!! –det gungade lite när han kom släntrandes mot oss. Han tyckte nog vi verkade intressanta för han tvekade inte att komma helt upp till oss!! Titta vilken sne nos han har!! --ropade någon!! Javisst, dä ä ju Elvis som kommer dragande?? Var har du gitarren?? Inte ett ljud från vår nya vän!! Vi tog fram taktpinnen och såg om vi kunde slå igång honom!!

Taktpinnen fram!!

Om jag skall dra en truddelutt så får ni bjuda på lite käk först!! Han borde ju veta att det inte gick för sig?? --för då kom ”sysselmannen” och delade ut böter!!

Lite käk först!!

Jag drar ingen låt, men jag kan göra lite krumbukter om ni vill!! –inte precis som Elvis men i alla fall!!

Jag når nästan tån!!

#308. Isbjörnen kan simma långt?? –hur långt?? --eller elda kamera??

Den Artiska vinter havsisen har minskat konstant de senaste 40 åren. Just nu är praktiskt taget hela Svalbard isfritt. Det betyder att isbjörnarna måste simma allt längre sträckor för att hitta sälar på isen!!

National Snow & Ice Data Center visar från mätdata att havsisen i Arktis har minskat konstant de senaste 40 åren. Detta leder till att isbjörnarna tvingas att rör sig över allt större områden för att finna föda på iskanterna, där sälar lever.

Studier av isbjörnar med radiosändare har visat att en isbjörnshona simmat rekordlångt, 69 mil, under nio dagar i Beaufort sundet. Honan förlorade 22 % av sin vikt och ungen dog på vägen. Det här är, enligt forskarna, orsakat av att allt mindre is finns i områden där honorna föder upp sina ungar.

Dagens iskarta över Svalbard visar att all landområden som möter Golfströmmen är isfria och iskanten för fast is ligger fortfarande uppe vid 82 breddgraden, precis som i september.

Uppe i Svalbard så är isbjörnen ständigt på jakt efter säl. Han anfaller från is eller från vattenytan. Det är lättare att gömma sig i vattnet och slå till över kanten. Så det är bara att hoppa i.

Det är fint väder eller dåligt väder!! Bara att hoppa i.

När man väl slagit bytet så gäller det att få upp det på isen och börja spisa. Ibland dyker det upp en rival och vill dela maten. Men vanligen är det två-årsungen som vill ha en stor bit.

Det är lite dimmigt, så därför tog jag honom. Nä jag vill äta först. Dra inte!

Efter att man ätit en bit så gäller det att ge sig ut på ny jakt. Där ute på isen ligger det nog en säl till!!

Nu tar vi den här också!

Vi landkrabbor som lever på en båt vi får göra upp eld på land å grilla några korvar och dricka några öl. Det är inte lätt att hitta drivved till brasan så man får elda upp vad man kan hitta. Ibland får man offra en Canon 1Ds II. De blir ju ändå omoderna!!

Hej å hå, elda på!!

Den fotografiska sensmoralen i den här bloggen är att när man i vildmarken så skall man inte bara plåta när solen skiner. Det blir inte ärligt!! –ty vädret är kass många stunder och då blir plåtandet en utmaning!!

#296. Video från iskanten i norr!! –foto eller video vad skall man kunna??

Nästan alla kameror kan spela in video idag!! –vad skall man behärska?? Det är svårt att använda båda teknikerna vid samma uppdrag!! Framtidens nyhetsfotografer måste kunna det!! Hur är det med amatörerna??

Inför förra årets resa till Svalbard skaffade assistent Ninni och jag en Panasonic GH2 med objektiven 14-140 och 100-300 mm. Med hjälp av smidig omställning till 1920x1080 pixels ”crop” direkt på sensorn fick man alltså brännvidderna allt från 28 mm till 1500 mm. Detta med närmast proffs liknande inspelningsmöjligheter. Assistent Ninni fick ta hand om videoinspelningarna, hon tar de svåra jobben, och jag tog hand om stillfoto med Canon 1D III och en 100-400 mm glugg.

Pågrund av den globala uppvärmningen så blev det en mycket nordlig resa upp till 82 breddgraden där vinterisen fanns kvar. Kaptenen hade aldrig varit så långt norr ut. Här uppe är det drivis och tidvis tät sådan. Trots att det blir ganska lugnt vatten i isen så är det en hel del dyningar och drivis. Det betyder att allting rör sig. Det betyder att filminspelning, även med stativ, blir svårt, kameran blir inte helt stilla. Ljudet störs också av båtens motor. Ibland kan man få komma ned i gummibåt och här kan man inte ta med stativ. En gummibåt med 6 fotografer kommer att rör sig i vågorna och fotograferna sitter inte still. Så vid dessa inspelningar av film blir det skakigt.

Vi har nu satt ihop assistent Ninnis video och lagt ut den på YouTube.

Den ligger där med full upplösning och när man spelar in en video i den upplösningen så kan man plocka ut en stillbild ur videon och spara den. Vi använde Adobe Preimiere Pro CS5. Här är tre bilder direkt ut ur videon utan att ändra någonting, utom att ta ned dem från 1920x1080 till 1024x576.

Tre bilder direkt ut ur videon.

Det betyder att om du skall ha bilder till en blogg så kan du lika gärna spela in det hela på video.

#276. Isbjörnar med ”fighting spirit”!! –det gäller att nypa till!!

Det är mycket ovanligt att se isbjörnen slåss! Den är isviddernas ensamma vandrare, som undviker konfrontation. Det enda man slåss om är honor. Men man måste öva sig! –då och då!

Svalbard är den enda platsen på jorden där det finns goda chanser att se isbjörnar i riktigt vilt tillstånd. Norr Kanada kring Churchill, ger också goda möjligheter för isbjörnsfotografering. Här är dock björnarna nära staden och  man åker i stora bussar ut till isbjörnarna. Söder om finns dock en plats där honorna föder ungar och i mars kan man fotografera när de kommer ut ur lyan. Norra Alaska utgör också en möjlighet för isbjörnsstudier. Norra Grönland är oerhört vackert men svårtillgängligt, så att fotografera isbjörn här är svårt. Norra Ryssland är likaledes besvärligt att nå för fotografering av isbjörn.

Bara vid ett tillfälle har jag sett två isbjörnar fightas med varandra. Det var ute i drivisen nordost om Svalbard. Två ungbjörnar nafsade och bultade till varandra på ett närmast vänskapligt maner. Här nedan ser du en serie bilder av just den här träningsmatchen.

Kamera: Canon 1D III, EF 100-400/4,5-5,6 L IS

#269. Snacka om trångboddhet!! –då har du inte sett det här!!

Trångboddhet är ju en relativ fråga?? Vi människor vill ju ha komfortutrymme. Andra djur föredrar att stå tätt för att få skydd. Så är det en del djur som måste ha snålt med yta!! –ty det finns inget stort utrymme!!

När hundratusentals par av Spetsbergsgrisslor skall slå bo så vill de vara skyddade från andra rovdjur. De väljer då en klipphylla som är nära vattnet. Varför?? –jo när ungarna skall lämna boet så skall de kunna hopp rakt ned i havet eller när havet. Om de inte kommer nära havet så finns fjällräven där och slickar sig om munnen.

Fjällräv i Svalbard.

Alkefjäll i Hinlopen på ostsidan av Spetsbergen är en idealisk plats för grisslorna. Massor med mat och branta klippor.

Ut å hämta mat.

Trångboddheten på klipporna är formidabel. Den minsta boytan jag hittade var den här, och man undrar hur man föder upp en unge här?

Några kvadratdecimeter?

När det finns flera hundra tusen invånare får man räkna med att det blir en hel del grannar även på de små ytorna.

Ungar och vuxna får plats.

Parkänslan är viktig när man skall leta efter mat hela dagarna. En puss när man möts är viktig.

Klippkantsmys.

Städivern på hyllorna lämnar dock en hel del i övrigt att önska. Vi vet ju att ungar stökar till det, men de här har dessutom målat i rött.

Ungar skitar ned.

En del slagsmål går inte att undvika om det är så här trångt. Sämjan är dock förvånansvärt god mellan grannarna på samma hylla.

Kan man få landa här?

Landskapet vid Alkefjäll är vackert men mycket otillgängligt. Man måste åka båt hit. Å andra sidan är det bråddjupt direkt utanför klippan så stora båtar som M/S Stockholm kan gå så nära att man kan lägga handen på klippan.

Alkefjäll med grönska och snö.