#77. Så nära helvetet!!?? – en katolsk präst roar sig?? –eller campa i svavelväteoset?? –Solfatara??

Tokstollar campar i svavelväteoset!! Ja, --det är sant!! --det finns en campingplats?? --som är så nära helvetet man kan komma på det här jordklotet!! Man kan ju tycka att man har nog av luftföroreningar?? --i den stad man bor i. Men en del galningar får inte nog?? --som jag och assistent Ninni!!

Jag och Ninni har alltid varit beundrare av vulkaner?? Var denna perversa läggning kommer från är svårt att förklara!! Kanske är det näradöden äventyret?? --kanske är det viljan att känna närheten till naturen?? ---eller är det känslan att vara så liten!! --och obetydlig?? --mätt med måttet hos vår jord och dess naturliga krafter!! Eller är det för att kolla skillnaden mellan himmel och helvete??

Det senare är kanske inte så utopiskt som man tror?? När vi campade!! -- i calderan av vulkanen i Solfatara, nära Neapel, en gång i tiden!! Så kände man på natten hur marken dallrade?? --och underlaget?? –den tunna jordskorpan!! --under tältet kändes ihåligt!!!  På kvällen kunde man vandra runt i svavelväte-gaserna!! --och avliva eventuella små kroppsinnevånare (lössen)!!  En kväll mötte vi ett gäng glada gossar!! --iförda prästkragar!!

Solfatara 1969. Leica M2 Summicron 35/2

De sprang runt kring de rykande kraterhålen!! --där lervällingen bubblade och skvätte runt. De skrattade?? --och pratade högljutt?? Det var tydligt att de gladdes år den rykande miljön?? --och kanske kommenterade de närheten och likheten med helvetet??

Solfatara 1969. Leica M2 Summicron 35/2

Det var varmt och skönt i kratern, golvvärme i tältet var här en självklarhet!! --och man behövde in betala extra för det!! Det blev antagligen för varmt under kapporna hos prästerna!! --efter ett stund fylld med skratt gav de upp!! --och de var nog inte så besvikna?? --över att de inte fick stanna i helveteskratern. Vi stannade en natt till!! --för det här är ett intressant område?? –man kan studera de små ortorombiska svavelkristallerna?? --som växer i  fumarolhålen?? --i kratern.

36. På avgrundens kant?? –vem där?? Danskar och vi!! –eller orten utan vatten??

Vid ett besök vid avgrundens kant?? –var de enda närvarande två danskar!! –å så assistent Ninni och jag!! Ett stritt fall av små svarta partiklar slog ner på oss?? –ett krossa-glas-aktigt ljud slafsade till bredvid oss ibland!! Var hade vi hamnat??

Den snabba båten närmade sig den sockertopps liknande svarta ön??. En stor roddbåt kom ut från land?? --och hämtade de som skulle av. Vinden var lätt, sval, roddaren brunbränd och muskulär, --lite äldre. När vi kom iland gick vi ned till den svarta stranden!!, --ingen lämplig badstrand, utan ganska vassa!! –obsidian-liknande stenar. Vi åt medhavd matsäck och drack upp det sista vattnet!! Vi hade beställt rum på ett ”Locanda San Domenico”, ett av två!! i den lilla orten vid foten av vulkanen Stromboli. Efter viss möda hittade vi stället, som var ett vitt lågt hus med tre rum för hyra. Vi tänkte!! --va fint nu får vi en dusch!! –men när man vred om kranen hände inget??!!! Jo, en kackerlacka sprang över golvet!! Inget vatten i kranen!!! –inget vatten i toan??? Ut å fråga??? –var ä vattnet?? –sätt på huvudkranen!! Ja, den är på en vattenbåt!! –vattnet är slut i hela byn!! Båten kommer om några dagar!! Flaskvatten då?? –jo men det är inte öppet i affären, --dä va helgdag!!

Fram mot kvällen startade vi vandringen upp till kratern!! --som ligger på 917 m höjd!!, --i gott mod. Det gick sakta, dä va brant!! –utan vatten, men som tur vad var det snart kvällning!! --och temperaturen sjönk!! Halvägs upp propsade assisten Ninni på paus!! --för hon bar ju på kikaren och Minoltan SR-7.

Halv vägs upp på Stromboli 1971. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm

När vi närmar oss toppen!! --ryker, fräser och luktar det av svaveloxider!! Det blir mer och mer partiklar i luften!! –ju närmare de två kratrarna vi kommer. Väl uppe vid kraterkanten finner vi?? --till vår förvåning!! --två personer där!! Vi säger hallo!! Efter en stund inser jag att de talar danska!! --ett språk jag behärskar! –till viss del. Mycke riktigt två Köpenhamnare!! –nån som sa världen va lite?

Camera ready at Stromboli 1971. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm

Ju mörkare det blev ju mer synliggjordes lavaeruptionerna genom gasmolnen!! Fantastiska fontäner!! av lysande smält lava!! --kastades upp mot skyn!! Eldens alla färger lyste!

Eruption på Stromboli 1971. Minolta SR-7, Rokkor-PF f/1,4, 58mm

Kaskaden av lava inleddes med en dov smäll!!, --en metalliskt väsande när lavan rusade  fram i röret!!, --följt av en jättekaskad åt alla håll!! --och sedan ett glasliknade ned fall av stora, krasande, lava-bomber!! Mindre än femtio!! meter från oss, slog de glödande lava klumparna ned!! --stora som koskitar!! De såg faktiskt så ut, fast varma!! Hela tiden föll ett ”regn” av små-små partiklar ned på oss. Vi blev täckta av svart lava damm!!

Lavanedfall kring kratern. Minolta SR-7, Rokkor-PF f/1,4, 58mm

Det var dags att lämna det farliga området. Det var kolmörkt! --och de dumma danskarna!! –ja du vet var danskarna kallar oss??, --det samma!! Jojo, de hade ingen ficklampa med sig!!, det hade vi!! Assistent Ninni är en expert på att förutse problem!! Så vi lovade att danskarna fick gå efter oss de nästa 1000 m ned. Väl nere fanns det fortfarande inget vatten!! –på locandan. Dä va bara å slagga törstig, å trött va man.

Nästa morgon fanns det vatten å köpa på locandan. Gissa om vi drack!! Å sen va det dags för ett dopp, vid vulkanens fot. Kort efter vi kom hem small det ordentligt och byn hotades av lava!!

Bob vid Stromboli. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm