#1810. Svårt?? –det är kul det?? –men visa aldrig missar??

Det finns en tendens idag?? –att gå den lätta vägen?? Men finns det något mer spännande än att gå den svåra vägen?? –så och inom foto?? Ta en bild ingen annan tagit??

Seniorplåtis tycker att det finns ingenting bättre än att ta en bild som är nästan omöjlig att ta?? I mitt tidigare värv var det enda vägen?? –just den okända och otrampade stigen?? –som kunde leda till att något okänt blev känt?? –och begripligt. Ibland gick den stigen ingen stans?? –och då fick man ta en sidostig??

Så numera när det inte finns några krav utifrån?? –så kan seniorplåtis försöka ta bilder av helt vilda idéer?? –och inte vara rädd för att misslyckas??

Regeln är att aldrig visa misslyckanden?? –men idag skall jag göra ett undantag??

En misslyckad bild anno 2016-04-05

#685. Hur plåtar man en stor stenbumling?? –eller ljuset var är det??

Det kan man fråga sig??—hur plåtar man en stor röd stenbumling mitt ute i öknen! Jo, det är en jättestor klippa av sandsten! –urinvånarna anser att gudarna bor i den och den är 600 miljoner år!!

Det är Uluru (Ayers Rock) jag försökte fotografera?? –den är känd för att skifta färg?? –under dagens lopp! Så det var bara att slita sig från det fina hotellet med skön pool i orten Ayers Rock. Hoppa över den fina frukosten och köra ut i öknen och mörkret. Väl ute på ostsidan kunde man bara vänta på att solen gick upp. Å si berget var rött, på morgonen!!

Uluru från öst när solen går upp.

När solen letat sig upp någon halvtimma så slås man av att sandstenen?? --med mycke inslag av fältspat!! –blir mera gråröd??

Dagsljusfärgen hos Uluru i hårt solljus.

Under förmiddagen besteg assistent Ninni berget!! -jag vågade inte av religiösa skäl!! Det var vad jag skyllde på, i realiteten tyckte jag att det var för brant. Fram mot kvällen?? --efter en svalkande tid i poolen?? –ja, det va 40 grader i skuggan!! –åkte vi till västsidan av Uluru. Här hade en busslast av glada Australiensare bullat upp med champagne!! –men vi fick öppna vår läsk, men nog var den stora klippan röd nog i solnedgången??

Uluru i solnedgång.

Det var svårt att plåta Uluru, man hade nog behövt en vecka där för att riktigt fånga dess karaktär?? Det får bli nästa gång??

#307. Det ruskiga cykel-SM i Uppsala!! –för femtio år sedan!!

Skandaler! –diskningar!! –vurpor!! –återupprättelser!! Märkesmygel!! –störtregn!! Va det så bara elände vid cykel-SM i Uppsala 1963?? Nej!! –det var strålande cykelåkning också och härliga spurter!!

Femmilen tempo på cykel hade innehållet en del tveksamheter mellan Göran Carlsson och Gösta Fåglum. Gösta beskylldes för att ha legat på rulle på Göran. Det var ju mycket osannolikt, för oss experter, men han diskades. Hur det gick har jag berättat i en annan blogg!!

Höjdpunkten under SM-veckan var naturligtvis 18-milen. Det startade i skapligt väder men sen så satte regnet in och det vräkte ned. Tro inte att publiken gick hem, nej de stannade troget kvar. Loppet hade en del vurpor i början och det splittrade upp fältet i tre mindre grupper. Alla favoriterna var dock i första gruppen, som bestod av ett 40-tal cyklister. På tionde varvet stack Fåglum, Jupp och Bo Andersson iväg. Alla trodde att det var den avgörande utbrytningen. Det blev dock taktik åkning. En körde Crescent och två Monark. Jupp och Bo var spurtare, så Fåglum drog inte en meter.

 Jupp Ripfel drar före Gösta Fåglum och Bo Andersson i störtregnet.

Jupp ville verkligen loss, men efter några varv kom klungan ifatt. Det blev dock fler utbrytningar. En verkligen allvarlig sådan var när Paul Munther stötte och kom loss solo. Paul var en mycket allround cyklist och kunde mycket väl gå hem själv.

Paul Munther solo mot mål vid SM i Uppsala 1963.

Det blev dock för tungt att gå hela vägen hem för Paul. Klungan kom ifatt efter samverkan att dra. Spurten var lång och platt, och det hällregnade fortfarande. Jupp drog upp spurten med Lennart Emanuelsson på rullen. Lennart var en erkänt snabb liten cyklist från Hillerstorp i Småland. Han segade sig förbi Jupp och hade segervittring, när Jupp svarade. Jupp var fult upptagen med Lennart så han såg inte hur Einar Björklund kom förbi på de sista tiotals metrarna.

Einar Björklund vinner SM före Jupp Ripfel och Lennart Emanuelsson.

Det var strongt av Einar att vinna då han haft en hel del problem säsongerna innan. Nu blev det han som fick pussa kransflickan, inte favoriterna.

Puss!

Det var ett intressant SM att rapportera från som ung sportjournalist på Corren. Massor av skandaler och spännande hädelser. Du som var med på den tiden kan nog identifiera några av personerna på pressläktaren. Sven P, Harry J, Palle Brewitz. Jag träffade för första gången Åke Strömmer, legendarisk sportreporter på SR, och underhållare på TV. När jag kom tillbaka från banan, under 5-milen, ropade Åke över pressläktaren!! –hur såg det ut på banan Bob?? Jag fattade inte hur han memorerat mitt namn, vi hade inte blivit presenterade under pressträffarna. Tydligen hade han kollat upp mitt namn på något sätt??