#484. Vilka tider?? –så ungdomarna ser ut?? –eller -- kan du se skillnad på förr och nu??

Tiden går och var generation har sin stil?? De gamle förfasar sig!! –men det skadar inte att titta tillbaka och jämför hur det var förr?? Femtio år sedan!! –hur såg det ut då?? Kameran ljuger ju inte??

Ungdomsmodet är kanske inte så olika?? –eller vad sägs om frisyren?? Grabbarna kanske är lite annorlunda idag??

Kan du se skillnaden?? Vilken bild är från 1962 och vilken är från 2012?? Den ena bilden är tagen med en Hasselblad 1000F och den andra med en Panasonic GH2. Om det skulle va till någon hjälp??

Jag tror att vi som lever som friherrar idag!! --inte skall förhäva oss och säga att det var bättre förr?? Eller??

#304. Övergångställe?? –en båt??

Underlig stad, inga trottoarer?? –bara vatten och båtar!! Husen står rakt ned i vattnet?? –källaren måste ha fuktskador!! Taxi!! –vadå dä en konstig rund båt med en gubbe i akter!! –vickande på en åra!!

Jo det är sant, om man skall från ena sidan till den andra, ja över vatten, som är gatorna på något underligt sätt i den här staden!! –så måste man kliva i en gondol, med förare, och stående bli paddlad till andra sidan.

Övergångsställe!

Ibland är det kö vid övergångsstället, å då blir det att vänta, inte på röd gubbe utan på en randig gondoljär!!

Alla transporter sker via båt till olika platser i den här staden!! –å precis som här hemma så är det inte rent på ”gatorna”, utan skräp överallt. Antagligen har de lika lite gatsopare där som här!! –undrar vad de kallas ”ytrensare”??

Nedskräpning, även här!

Det är en mycket vacker stad med historiska byggnader och intressanta konstmuseer. Ljuset är mycket speciellt så här på hösten, med lätt dimma!! Många modefotograferingar sker i den här staden. Jag snyltade in mig på en uppsättning vid kanalen!! –i fint kvällsljus. Jag har sällan blixt med mig utan fick även här snylta mig in genom att sätta lång exponering. Fotografens blixt hjälpte mig!!

Modefoto vid kanalen.

Solnedgångarna blir magiska i den fuktiga aftonen. Det är bara att springa omkring med kameran och försöka att finna den rätt vinkel??—som när solen, vilar på spetsen på Santa Maria della Salute.

Vila i frid.

Det här är staden för gatufotografi, förlåt, kanalfotografi. Det är bara att driva runt. I en båt!! --och hålla kameran redo. De tre första dagarna trodde jag att det var gratis att åka med de ”kommunala” båtarna!! Så en dag såg jag hur en person visad en biljett för en uniformerad man på båten. Då blev jag varse att det kostade!! –nåja jag hade ju åkt gratis ett tag!!

Floristen i Venedig.

#8. Beröm för dåligt uppträdande!!!!?

Med anledning av uppmärksamheten kring en pseudo händelse i New York vill jag berätta om en liknande händelse för mycket, mycket länge sedan.

Jag var freelance fotograf på Östgöten i slutet på 50-talet och blev kallad till min första tjänsteresa i livet (jag var 15 år). Reportern och jag körde till Alvastra kloster söder om Vadstena. Det skulle bli utomhusgudstjänst i ruinen. Reportern beordrade mig att gå runt och plåta ur alla vinklar, kanske skulle vi va på ettan nästa dag om jag skötte mig. Jag gick runt och letade efter bäst möjliga bild med Rollieiflexen. Bakom det provisoriska altaret fanns en mur och jag gick bakom den och höll kameran upp och ned, överhuvudet!!, som var brukligt på den tiden när man inte nådde upp. Jag klättrade inte upp på muren, även om det var fullt möjligt.

Snabbt tillbaka till redaktionen i Linköping, soppa rullen i en tank med D-72. Fixa, skölja men inte torka, för det var bråttom. Filmen lades blöt på en glasskiva och in i förstoringsapparaten.  Pappersframkallning och 1 minut fix. Skölj bilden i utspädd blåsprit (en typisk doft på en tidnings fotoavdelning på den tiden) och in i torken. Iväg med bilderna till redaktionssekreterare Stig Dannevall och sen va det lugnt  -  ett tag.

Alvastra kloster 1958. Rolleiflex, Planar 75 mm f3,5. Bl.8, 1/125 sek. Tri-X.

Nästa dag började ryktet gå på redaktionen. Den lille fotografen hade stört gudstjänsten i klosterruinen!!?? Prästen hade klagat hos chefredaktören—huua-huua. Lilla jag blev rädd, men den betydligt mycket äldre förstefotografen sa att dä va lugnt. Du hamnade ju förstasidan! Jag blev inkallad till redaktionssekreteraren, en man jag såg ytterst sällan. Nu har jag satt min sista potatis här tänkte jag. Väl inne, till min överraskning, KLAPP på axeln:

--Bra bild du tog till förstasidan, jobba på i den andan!! Du blir en bra pressfotograf. Bry dig inte om va prästerna säger, det tar jag hand om.

Sensmoral: alla vet vad som gäller – pengar!! Vad man säger officiellt är ett spel för gallerierna.

P.S. Man kan hitta mycket på nätet. Officianten på bilden är Kaplan Herman Hedberg, fader Herman, som enligt sägen begravdes i Johan III för stora utbyteskista. http://lilajag.blogspot.com/2008/04/med-kunglig-glans.html

D.S.

#7. Mästarfotografen Lars Tunbjörk – värd att studera

Varje intresserad fotograf gör en viktig insats i ett demokratiskt samhälle. Den som har foto som hobby kanske plåtar en vitsippa i trädgården och visar familj och vänner, och få dem att tycka det är vackert och väl värt att bevara. Därmed befrämjas vården av vår natur. Den lite mer avancerade amatör-plåtaren visar sina bilder i bloggar och klubbar, och gör då en viktig dokumentation av vårt samhälle och vår natur. De professionella informatörerna och reporterfotograferna är en viktig del av samhället, både ur synpunkten kritisk granskning och som information. Dessa framstående fotografer kan tjäna sitt leverbröd på att fotografera och deltaga i ett informationsflöde. Alla dessa fotografer bör respekteras i sitt arbete ty de existerar yrkesmässigt för att vi köper deras kunskap. Sedan kommer mästarna i sitt hantverk, och som jag ser det mästarnas mästare fotografen Lars Tunbjörk. Hans bok Landet utom sig, klassas av Martin Parr som en av de internationellt viktigaste fotoböckerna, och jag tycker den är banbrytande. Skildringen av folket i det lilla avlånga landet är varmt, humoristiskt, avslöjande och kritiskt behandlat i bilder.

Boken är så informationsrik att den borde användas som lärobok i SO på gymnasiet och i högstadiet. Den borde vara obligatorisk i utbildningen av invandrare i det svenska samhället. Boken skildrar ett folk som av resten av världen anses leva lyckliga, därför tycker jag att varje sida borde etsas i platina och sändas ut i rymden för att visa hur den hårlösa apan levde på den koldioxidrika planeten.

Riddarhyttan, 2007. Fujifilm, FinePix F-30.