#11. US Marshal ??!!

Hur ser en sån ut?? Jag vet, jag har stått bredvid en. Han har kort stubb och sliten skjortkrage!!??

Vi tar det från början. Jag hade mellanlandat i NY och stannat över för att rekognosera ett bokprojekt jag funderat på länge. Jag kilade också in på B&H för att köpa en glugg. Det stod som spö i backen och det hade det gjort mer än ett dygn. Jag hade tänkt plåta rester som trampats ned asfalten. Jag fick glömma det, om jag inte ville bli dyngblöt. Valet va lätt och baren va öppen på New York Hotel!

New York, 2007. Canon EOS 20D, Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM.

Jag skulle vidare till Texas på kvällen och det var fortfarande veritable –rain storm-- hua. Tåg till flygplatsen, --trångt som attan för vägarna var vattenfyllda i tunnlarna ut från Manhattan. -- Planet är inställt sa man i inchecken, du är stand-by till nästa. Vid boaring-disken var det kaos. Många väntade på att få komma med och jag var 6a på listan.  Ett äldre par kom med –alla va överens, det var bra. Fullt !!!!! – sa diskens personal. Men så ------- Plötsligt dök det upp ett försenat gäng som va bokade på planet? ---- å de kom med?? trots att tiden för boarding gått ut . Vilda protester!!! Nu börja stämningen bli hätsk, hur kunde det plötsligt finnas fyra platser tomma???!. Vild palaver – då händer det ???!! En lite kortväxt, grov, grå man med liten utsliten pilotväska kommer sakta fram till disken. Han hade grå lång överrock, dyblöta sneakers, jag stod nära och kunde se att han hade en fransig skjortkrage, --lite grå i kanten. Han va kortklippt och i min ålder, alltså långt passé medelåldern. Absolut inga glasögon. Han höll fram ett lite plastkort, som ett kreditkort. Personalen reagerade snabbt, ringde planet, gjorde en kort notering och vinkade honom vidare in i planet. Jag kunde inte hålla truten!!, varför kom han med??. Gubben bredvid mig puffade mig i sidan och viskade – US Marshal!! Jag förstod det var viktigt, ingen sa ett knyst!!!!!

Jag fick ett hotellrum, på flygbolagets bekostnad, för jag var i transit. Jag var lättad, för jag ville inte åka i ett plan med en pangande US Marshal! Jag fick gratis drink i baren i stället.

Tog du inte en bild på honom, undrade kompisarna???? Ja skulle inte tro det, är det nån gång jag inte funderade på å plåta så va de då!!! Här är i stället en bild på en gullig trafikvakt??! Hon vakta vid ground zero, en vecka senare. Då va det fint väder och det blev en bok. Googla får du se, den finns gratis som e-bok på biblioteket.

Ground zero. Canon EOS 20D. Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM.

#10. Min digitala surrogat M9!!

Jag har nästan alltid fotograferat. Jag tog över farsans kamera vid 12 års ålder. Film i kameran var alltid naturlig del av foto. Aldrig trodde jag att någon sensor skulle bli möjlig i en amatörkamera. Å då skall man veta att jag började använda min första digitalkamera i ett elektronmikroskop 1984. Den va 1000x1000 pix. I början av 2000-talet förstod jag att jag hade kommit till ett vägskäl, när en pix var lika stor som ett silverkorn. Jag hade tillbringat för många timmar i mörkrummet, med många tekniker bl a förfinat kemin till platinatryck. Jag hade fått kontakt-eksem, likt många fotografer, och valet till digital teknik var lätt. Slut med slaskande kemikalier, som måste tas till destruktion och slut med användande av metallerna silver, järn, krom, platina och palladium, som också måste tas tillvara. Detta är ett personligt beslut och jag klandrar inga andra som tycker om att använda analoga metoder, som ger underbara bildresultat. I min just nu pågående utställning i Scandinavian Photo Galliet i Malmö finns flera svartvita bilder. Kommentaren från besökande är ofta, - va härligt det är med S/V foto!!--.

Olympus Pen E-LP1, Zuiko 21 mm f3,5 + adapter. VF-2.

Min bästa -- stoppa i stor ficka --  kameravän just nu är en Olympus Pen E-LP1. Den är lätt och den är fullautomatisk (bortsett från fokus) om jag vill.   Den har en nästa lika bra sensor Leica X1, om inte bättre, och den kan ha vilket objektiv som helst tillverkat efter 1930, --med en adapter för $10-20.  I början av 90-talet köpte jag ett begagnat Zuiko 21 mm f3,5 för en tusenlapp i Sendai, Japan. Det funkar bra som normal och fokusering är lätt med den snabba elektroniska sökaren. Den lilla bländardiametern på ett objektiv med 21mm’s brännvid ger stort skärpdjup. Bra för förfokusering vid --streetphoto--!!!

Lund 2011.  f5,6, 1/1000 sek, ISO 160

Den är snäll ljudmässigt och den ger bra prestanda i dåligt ljus. En skön vårdag kan ge vårkänslor inte bara för fotografen. Ut å plåta, sitt inte i mörkrummet!

#9. Då jobba man – verkligen - !!!!!!

Jag hörde två gubbar i handelsbon idag. Jag skynda hem och teckna ned va de sa mens jag minns – minnet ä kört numera!?

--He bor numer i första röa huset hä nere bakom?

--Dä nollåttor?, men ja tror ho ä släkt mä han som köpt dä på femtitalet.

--Ja, --han!!? – farsan berätta omen. Va heette han?

– Joo, Halvard. De lär vatt en hårding – han kupa putätera mä käringa före plogen.

--Men ho va visst snäll – Maria hette ho visst enligt farsan, ho va frå byggda.

Hyttan 1968. Leica M2, Summicron, f2.

--Ja han i Stallet sa att han va rallare å byggde järnvägen te Bäcka här. Han va bas för laget trots att han va knappt torr bak örena. Nån sa han va av tattarsläkt. Gubbarna fick slita för honom. Slöa de till, fick de gå. Men han va rättvis – han jobba som e jävel sjolv.

--Dä va nån i Fallet som va släkt med Maria å berätta att han, Halvard, vapenvägra lumpen i första världskriget. Å för att å undvika fängsel flydde han till Norge -- å ralla där!. Han lär ha starta Syndikalisterna vid en kongress i Trondheim.

--Dä måst vatt en rekorderlig kär. Han måst ha huuve på skaft för han ble banmästare vid SJ. En sån had de behöft ida.

--Han lär ha blitt överbanmästare te slut!!!!!

– Fan ta dä -- utan skolor!!!

--Men du  --  han va illa omtyckt nere e såga, sa farsan. Farsan jobba dä hen. Halvard jobba dä efter pensionen – han måst vatt rastlös utan jobb. Han tog aldrig kaffepaus en sekund längre än avtalsenligt. Han lär ha kapat två slanor innan de andra fikat färdigt.

--Om han vakna upp nu å ha sitt ena halvan av folket mönstra hjärtan i kaffemjölken, å den andra halvan drickat   --------  då had han krupe ned igen!!!!

--JO!!

#8. Beröm för dåligt uppträdande!!!!?

Med anledning av uppmärksamheten kring en pseudo händelse i New York vill jag berätta om en liknande händelse för mycket, mycket länge sedan.

Jag var freelance fotograf på Östgöten i slutet på 50-talet och blev kallad till min första tjänsteresa i livet (jag var 15 år). Reportern och jag körde till Alvastra kloster söder om Vadstena. Det skulle bli utomhusgudstjänst i ruinen. Reportern beordrade mig att gå runt och plåta ur alla vinklar, kanske skulle vi va på ettan nästa dag om jag skötte mig. Jag gick runt och letade efter bäst möjliga bild med Rollieiflexen. Bakom det provisoriska altaret fanns en mur och jag gick bakom den och höll kameran upp och ned, överhuvudet!!, som var brukligt på den tiden när man inte nådde upp. Jag klättrade inte upp på muren, även om det var fullt möjligt.

Snabbt tillbaka till redaktionen i Linköping, soppa rullen i en tank med D-72. Fixa, skölja men inte torka, för det var bråttom. Filmen lades blöt på en glasskiva och in i förstoringsapparaten.  Pappersframkallning och 1 minut fix. Skölj bilden i utspädd blåsprit (en typisk doft på en tidnings fotoavdelning på den tiden) och in i torken. Iväg med bilderna till redaktionssekreterare Stig Dannevall och sen va det lugnt  -  ett tag.

Alvastra kloster 1958. Rolleiflex, Planar 75 mm f3,5. Bl.8, 1/125 sek. Tri-X.

Nästa dag började ryktet gå på redaktionen. Den lille fotografen hade stört gudstjänsten i klosterruinen!!?? Prästen hade klagat hos chefredaktören—huua-huua. Lilla jag blev rädd, men den betydligt mycket äldre förstefotografen sa att dä va lugnt. Du hamnade ju förstasidan! Jag blev inkallad till redaktionssekreteraren, en man jag såg ytterst sällan. Nu har jag satt min sista potatis här tänkte jag. Väl inne, till min överraskning, KLAPP på axeln:

--Bra bild du tog till förstasidan, jobba på i den andan!! Du blir en bra pressfotograf. Bry dig inte om va prästerna säger, det tar jag hand om.

Sensmoral: alla vet vad som gäller – pengar!! Vad man säger officiellt är ett spel för gallerierna.

P.S. Man kan hitta mycket på nätet. Officianten på bilden är Kaplan Herman Hedberg, fader Herman, som enligt sägen begravdes i Johan III för stora utbyteskista. http://lilajag.blogspot.com/2008/04/med-kunglig-glans.html

D.S.

#7. Mästarfotografen Lars Tunbjörk – värd att studera

Varje intresserad fotograf gör en viktig insats i ett demokratiskt samhälle. Den som har foto som hobby kanske plåtar en vitsippa i trädgården och visar familj och vänner, och få dem att tycka det är vackert och väl värt att bevara. Därmed befrämjas vården av vår natur. Den lite mer avancerade amatör-plåtaren visar sina bilder i bloggar och klubbar, och gör då en viktig dokumentation av vårt samhälle och vår natur. De professionella informatörerna och reporterfotograferna är en viktig del av samhället, både ur synpunkten kritisk granskning och som information. Dessa framstående fotografer kan tjäna sitt leverbröd på att fotografera och deltaga i ett informationsflöde. Alla dessa fotografer bör respekteras i sitt arbete ty de existerar yrkesmässigt för att vi köper deras kunskap. Sedan kommer mästarna i sitt hantverk, och som jag ser det mästarnas mästare fotografen Lars Tunbjörk. Hans bok Landet utom sig, klassas av Martin Parr som en av de internationellt viktigaste fotoböckerna, och jag tycker den är banbrytande. Skildringen av folket i det lilla avlånga landet är varmt, humoristiskt, avslöjande och kritiskt behandlat i bilder.

Boken är så informationsrik att den borde användas som lärobok i SO på gymnasiet och i högstadiet. Den borde vara obligatorisk i utbildningen av invandrare i det svenska samhället. Boken skildrar ett folk som av resten av världen anses leva lyckliga, därför tycker jag att varje sida borde etsas i platina och sändas ut i rymden för att visa hur den hårlösa apan levde på den koldioxidrika planeten.

Riddarhyttan, 2007. Fujifilm, FinePix F-30.