#9. Då jobba man – verkligen - !!!!!!

Jag hörde två gubbar i handelsbon idag. Jag skynda hem och teckna ned va de sa mens jag minns – minnet ä kört numera!?

--He bor numer i första röa huset hä nere bakom?

--Dä nollåttor?, men ja tror ho ä släkt mä han som köpt dä på femtitalet.

--Ja, --han!!? – farsan berätta omen. Va heette han?

– Joo, Halvard. De lär vatt en hårding – han kupa putätera mä käringa före plogen.

--Men ho va visst snäll – Maria hette ho visst enligt farsan, ho va frå byggda.

Hyttan 1968. Leica M2, Summicron, f2.

--Ja han i Stallet sa att han va rallare å byggde järnvägen te Bäcka här. Han va bas för laget trots att han va knappt torr bak örena. Nån sa han va av tattarsläkt. Gubbarna fick slita för honom. Slöa de till, fick de gå. Men han va rättvis – han jobba som e jävel sjolv.

--Dä va nån i Fallet som va släkt med Maria å berätta att han, Halvard, vapenvägra lumpen i första världskriget. Å för att å undvika fängsel flydde han till Norge -- å ralla där!. Han lär ha starta Syndikalisterna vid en kongress i Trondheim.

--Dä måst vatt en rekorderlig kär. Han måst ha huuve på skaft för han ble banmästare vid SJ. En sån had de behöft ida.

--Han lär ha blitt överbanmästare te slut!!!!!

– Fan ta dä -- utan skolor!!!

--Men du  --  han va illa omtyckt nere e såga, sa farsan. Farsan jobba dä hen. Halvard jobba dä efter pensionen – han måst vatt rastlös utan jobb. Han tog aldrig kaffepaus en sekund längre än avtalsenligt. Han lär ha kapat två slanor innan de andra fikat färdigt.

--Om han vakna upp nu å ha sitt ena halvan av folket mönstra hjärtan i kaffemjölken, å den andra halvan drickat   --------  då had han krupe ned igen!!!!

--JO!!

#8. Beröm för dåligt uppträdande!!!!?

Med anledning av uppmärksamheten kring en pseudo händelse i New York vill jag berätta om en liknande händelse för mycket, mycket länge sedan.

Jag var freelance fotograf på Östgöten i slutet på 50-talet och blev kallad till min första tjänsteresa i livet (jag var 15 år). Reportern och jag körde till Alvastra kloster söder om Vadstena. Det skulle bli utomhusgudstjänst i ruinen. Reportern beordrade mig att gå runt och plåta ur alla vinklar, kanske skulle vi va på ettan nästa dag om jag skötte mig. Jag gick runt och letade efter bäst möjliga bild med Rollieiflexen. Bakom det provisoriska altaret fanns en mur och jag gick bakom den och höll kameran upp och ned, överhuvudet!!, som var brukligt på den tiden när man inte nådde upp. Jag klättrade inte upp på muren, även om det var fullt möjligt.

Snabbt tillbaka till redaktionen i Linköping, soppa rullen i en tank med D-72. Fixa, skölja men inte torka, för det var bråttom. Filmen lades blöt på en glasskiva och in i förstoringsapparaten.  Pappersframkallning och 1 minut fix. Skölj bilden i utspädd blåsprit (en typisk doft på en tidnings fotoavdelning på den tiden) och in i torken. Iväg med bilderna till redaktionssekreterare Stig Dannevall och sen va det lugnt  -  ett tag.

Alvastra kloster 1958. Rolleiflex, Planar 75 mm f3,5. Bl.8, 1/125 sek. Tri-X.

Nästa dag började ryktet gå på redaktionen. Den lille fotografen hade stört gudstjänsten i klosterruinen!!?? Prästen hade klagat hos chefredaktören—huua-huua. Lilla jag blev rädd, men den betydligt mycket äldre förstefotografen sa att dä va lugnt. Du hamnade ju förstasidan! Jag blev inkallad till redaktionssekreteraren, en man jag såg ytterst sällan. Nu har jag satt min sista potatis här tänkte jag. Väl inne, till min överraskning, KLAPP på axeln:

--Bra bild du tog till förstasidan, jobba på i den andan!! Du blir en bra pressfotograf. Bry dig inte om va prästerna säger, det tar jag hand om.

Sensmoral: alla vet vad som gäller – pengar!! Vad man säger officiellt är ett spel för gallerierna.

P.S. Man kan hitta mycket på nätet. Officianten på bilden är Kaplan Herman Hedberg, fader Herman, som enligt sägen begravdes i Johan III för stora utbyteskista. http://lilajag.blogspot.com/2008/04/med-kunglig-glans.html

D.S.

#7. Mästarfotografen Lars Tunbjörk – värd att studera

Varje intresserad fotograf gör en viktig insats i ett demokratiskt samhälle. Den som har foto som hobby kanske plåtar en vitsippa i trädgården och visar familj och vänner, och få dem att tycka det är vackert och väl värt att bevara. Därmed befrämjas vården av vår natur. Den lite mer avancerade amatör-plåtaren visar sina bilder i bloggar och klubbar, och gör då en viktig dokumentation av vårt samhälle och vår natur. De professionella informatörerna och reporterfotograferna är en viktig del av samhället, både ur synpunkten kritisk granskning och som information. Dessa framstående fotografer kan tjäna sitt leverbröd på att fotografera och deltaga i ett informationsflöde. Alla dessa fotografer bör respekteras i sitt arbete ty de existerar yrkesmässigt för att vi köper deras kunskap. Sedan kommer mästarna i sitt hantverk, och som jag ser det mästarnas mästare fotografen Lars Tunbjörk. Hans bok Landet utom sig, klassas av Martin Parr som en av de internationellt viktigaste fotoböckerna, och jag tycker den är banbrytande. Skildringen av folket i det lilla avlånga landet är varmt, humoristiskt, avslöjande och kritiskt behandlat i bilder.

Boken är så informationsrik att den borde användas som lärobok i SO på gymnasiet och i högstadiet. Den borde vara obligatorisk i utbildningen av invandrare i det svenska samhället. Boken skildrar ett folk som av resten av världen anses leva lyckliga, därför tycker jag att varje sida borde etsas i platina och sändas ut i rymden för att visa hur den hårlösa apan levde på den koldioxidrika planeten.

Riddarhyttan, 2007. Fujifilm, FinePix F-30.

#6. Fattig mans Leica M--!!??

Kameror är kul! Har använt många från t ex: Rollieflex – Hasselblad 1000F -- Leica M2, -4, -6 – Konica – Nikon – Olympus OM2,- 4 --  Canon – osv..

Men det är bilden som är huvudsaken. Kameran påverkar ganska lite vad man presterar. Klart man behöver ungefär rätt glugg och film eller numera digitalt rätt inställningar (men med RAW går det mesta att korrigera). Det var väl ingen som frågade Hemingway vilken skrivmaskin han använde. Men man vet aldrig för den eminente reseskildraren Olle Strandberg skrev i sin bok Jambo (köp den på www.antikvariat.net) att han använde en Halda reseskrivmaskin. Den klarade rök, damm, hetta och fukt i Afrika. Han reste med Rune Hassner och jag skall återkomma till honom då han är en av mina favoritfotografer.

Det är ju en väldig hipe kring Fujifilm FinePix X100, som ni säkert har läst om även här på fotosidan och å den kostar 12 laxar. Jag tycker dock inte det är någon fattig mans alternativ till Leica M9. Det går ju inte ens å byta lins!! Det är säkert en utmärkt kamera, vilket de första testerna tyder på. Men om den skall vara en fattig mans Leica M9 då skall den kunna köpas av en student??!! Här har jag ett förslag ----

Olympus Pen E-LP1 med VF-2 och en Konica Hexanon AR 52mm f1,8

Den billaste Leica M9 med Summarit 35mm f2,5 kostar i runda slängar på nätet i Europa 62 lakarn. Kameran på bilden kostar mindre an 2 lakarn (Oly säljer ut nya E-LP1 på ebay i Tyskland). Den optiska sökaren kostar lika mycke och gluggen kostar 80 spänn, och adaptern 60 spänn på ebay. Tyvärr börjar gluggar som är 16-28 mm i brännvid att gå upp i pris på ebay. Normalgluggen till halvformatet, 18x24 mm, är diagonalen (glömt Phytagoras sats??) 21mm och en Olympus Zuiko 21mm f3,5 springer iväg på 2,3 tusen. För några år sedan tog de knappt emot den i begagnathandeln. Det nya m4/3-formatet har öppnat en ny värld för gamla gluggar, sätt en Noctilux f1 på den här kameran (kommer i en senare blogg till detta) och du har en intressant 100 millimetare. Ja, hur ä den här kameran??? Pritti good, kolla

www.dpreview.com/reviews/olympusepl2/page15.asp

där du kan lägga in en hel del nya kameror och jämföra. Lägg in E-LP1, samma sensor som E-LP2, och du ser att den står sig väldigt bra -- nära vad en Canon 550D presterar. E-LP1 har intern bildstabilisator, hur ä de med M9an??. Med gamla gluggar får du manuellt fokus på E-LP1, men det har M9 också, och den optiska sökaren är superb (du ser genom objektivet) och du kan förstora upp till en detalj som hjälp, mycket nimmt. Jag säger inte att E-LP1 är bättre än M9, absolut inte, sensorn i M9 är state of the art. Å andra sidan kan du inte sätta dit en Canon EF 100-400 L IS på M9, men det kan du på E-LP1 och få omfånget 200-800 mm bl 4-5,6, ------ hepp!!! Jag har testat.

Lund 2011. Olympus Pen E-LP1, Konica Hexanon 52 mm, f1,8

Hur ser bilderna från E-LP1 och Hexanonlinsen ut då?? Kolla den här tagen i förrgår inne i mataffären (såna här bilder får man inte ta om regeringen får igenom sin EU-dirigerade lag, -- kommer till den senare!). Hyfsad bokeh på bländare 1,8 eller ----??

#5. Teknokrater i lunchsnack om foto

Jag va å hälsade på i 08-området. Intog lunch på ett sådan där superstilad, enkellinjig, enfärgat, stålbelagt lunch-hak. Två bakåtslätkammade unga män bredvid mig snackade uppenbarligen foto och de var välinsatta, å utbildade i en tekniknivå över det vanliga. Jag satte telefonen på bandning, man behöver inte va dum för att man är från landet. Även om vissa politiker tror det. Här ä ett redigerat transcript av samtalet.

--Du, ja städa i källarn igår å hitta farfars fars gamla kamera, -- en sån där med tygbälg och en lins längst fram du vet, å innuti satt en trärulle, -- tom?

--Ja vet, man rulla upp en celluloid eller plastfolie, som sensiterats med en suspension av silverjodidkristaller. Å du, dom va inte dumma på den tiden, man kunde styra kristallisationen så att de blev platta längs 111-riktningen och de va about 3 till 4 mikrometer (tusendels millimeter, min anmärkning) små. De träffades alltså av fler fotoner per ytenhet än kubiska kristaller – materialbesparande (= mer pengar till bossen, min anmärkning). Å varje kristall va av ungefär samma storlek som ccd-cellerna - i dagens kamerasensorer!!!

--Ja läste nån stans att man dopade kristallerna - så att de hade störställen precis som i halvledare.

--Visst, den latenta laddningsobalansen efter en träff av en foton gjorde kristallen mer reaktiv vid kontakt med ett reduktionsmedel.   

--Du menar man stoppa ned filmen i en vattenlösning med ett starkt reduktionsmedel?

--Javisst, det va vanligt med hydrokinon. Ja, du kommer ihåg ett cykliskt kolväte med hydroxylgrupper – i transläge. Å man va inte rädd (kanske oinformerad, min anmärkning) av sig på den tiden. Du vet hydrokinon klassas idag som eventuellt carcinogen av FDA i USA.

--Men silverjodidkristallerna då, som inte träffats av fotoner, va gjorde man me dom?

--De fångar man upp med en komplexbildare, som till exempel tiosulfatjoner. De löste alltså ut silverjonen i vattenlösningen efter framkallning. Fix kalla man dä.

--Då blev det mycke silverjoner i lösningen? Är inte silver en tungmetall? Jaaa, du vet man bör inte slänga ut dä i vasken heller ----- utan man bör lämna dä till återvinning av silvermetall.

--Med andra ord alla lösningar med silverjoner skulle till kommunens avfallsstation.

--Hepp!!

--Ida är det inte många som använder silver till foto  --  amatörmässigt. Mängden silver i fotografisk användning har minskat, med mer än 50% på tio år.

--Du ---- jag håller mig till min digitalkamera, den ä ren den!

--Tror du ja, när man gör tunna skikt av halvledare är ofta supergiftiga arsener inblandade. Då vill int ja va i närheten.

Där va slut på samtalet! Å!!!! - duuuu ---- de betala inte maten, de skrev på nått vitt papper. Man blir aldri klok på 08-or, dä ä som i Japan, gubben som körde taxin iförd sina vita handskar fick en jätteliten vit lapp som betalning