#300. Cykelsport!! –bilder med spurtaren Sune Wennlöf??

Nu skall vi plocka fram några bilder ur det förgångna igen!! –cykelbilder som fallit i glömska!! En bland de tio snabbaste cyklisterna i vårt sävliga land är Örebroaren Sune Wennlöf!! Han knöt upp svansen på de flesta i en spurt.

Första gången jag såg Sune, då hette han Petterson i efternamn, var när han vann B-klassen i Linköpingsloppet 1961.Han besegrade Lennart Emauelsson från Värnamo CK, också han fruktad spurtare, som Sune kom att ha många duster med under åren.

Sune blev aldrig svensk mästare på 18 mil, det var alltid någon annan spurtare som stod i vägen, vanligen Jupp Ripfel. Men Sune blev två tre gånger. Han blev dock något ännu finare, Nordisk Mästare på 18-milen 1967. I Åbo slog han i spurten Leif Mårtensen och Erik Fåglum. Mårtensen var ingen dålig skalp, för han blev sedermera amatörvärldsmästare 1969 i Berno, och 2:a som proffs i världsmästerskapen i Leicester 1970.

Bland Sunes många segrar skall vi nämna några som jag såg och fotograferade. Sexdagars hade etappmål i Örebro 1967 och Sune lyckades vinna denna etappen mitt i centrum av hemstaden.

Sune Wennlöf vinner 5:e etappen i Sexdagars 1967, före Thomas Fåglum.

Gissa om den segern var populär bland örebroarna??

Sune lagerkransad inför hemma publiken.

Det här året var mycket framgångsrikt för Sune. Han visade att han kunde slå sin store antagonist Jupp Ripfel i en spurt vid Stafett-SM i Göteborg. Det var stor publiktillströmning i Slottsskogen, där tävlingarna hölls. Sune, som tävlade för Centrum, slog Jupp i en mycket backig spurt.

Sune Wennlöf besegrar Jupp Ripfel vid Stafett-SM i Göteborg 1967.

Sune hade en typisk spurt fysionomi, kraftigt byggd och mycket explosiv. Han kunde dock gå loss från klungan och komma i mål själv. Det visade han när han vann den sista etappen av etapploppet Skagern-Köpenhamn 1967. Vem skulle inte vilja komma i mål ensam på H C Andersens Boulevard vid Rådhuspladsen i Köpenhamn?? I hällande regn och kallt väder kom Sune in själv på upploppet efter att ha hängt av alla.

Sune Wennlöf vinner den sista etappen i Skagern-Köpenhamn 1967.

Sunes prestation i det här loppet blev inte mindre av att han faktiskt vurpade!! --tidigare i etappen. Man ser att skon och byxan är sönderskavd när han får lagerkransen av borgmästaren.

Lagerkransad av borgmästaren i Köpenhamn.

Sune Wennlöf blev Stor Grabb nr 48 året 1967.

#211. Sakkunskapen finns!! --på en liten bar i Italien?? –på Tvn går Giro Italia!!

När det gäller cykelsport?? --så är det religion i Italien!! Det spelar ingen roll om man är dopad eller inte!! –bara man är bäst att klättra i bergen!! –eller åka nedför bergen!! Gud blir man om man ständigt kan vinna spurten över den vita linjen??

Detta gäller inte här uppe i norr!! –här vet man inte vad cykel är?? –inte sedan Harry Snell vann VM den 21 augusti 1948 Valkenburg i Holland. Då hyllade man sin hjälte och alla visste vad cykel var!! –för de flesta måste köra cykel till jobbet!! –väldigt få hade bil!!

 En sömnig eftermiddag på västkusten i Italien insåg jag detta!! –det var tomt i den lilla byn!! –inte en människa!! –men det hördes röster inne från barerna!! Vi klev in och beställde Orangina! All gubbar satt riktade mot en liten TV i en hörnet. Då och då kommenterades bilden med cyklister. Det var slätetapp!!

Bar i Italien 1969.

Det här året var det Felicie Gimondi , som var den stora stjärnan. Om man inte kan språket så kan man höra vissa namn. På den tiden följde jag cykel noga!!

Det skulle dröja till 1971 innan ett svenskt namn skulle vara på allas läppar i Italen. Gösta Fåglum Pettersson blev ett stort namn när han blev totalsegrare i Giro Italia. Enligt mitt förmenande den största idrottsprestation en svensk har gjort!! –sedan Ingemar Johanssons knock av Floyd.

När Gösta Fåglum kom hem och gjorde ärevarv i Malmö 1971, såg det ut så här!!

Gösta Fåglum var mager som en skrika 1971 i Malmö!!

Nu var det ju inte bara Gösta som cyklade som proffs i Italien. Alla fyra bröderna gjorde ju mycket väl ifrån sig. De vann ett otal segrar tillsammans och på egen hand.

När vi åkte hem från Italien 1969 så åkte vi till Esbjerg i Danmark och såg de Nordiska mästerskapen.  Den här gången var det Erik Fåglum Pettersson som åkte ifrån danskarna.

Erik Fåglum vinner Nordiska mästerskapen över 18 mil i Esbjerg 1969.

Lägg märke till att man har ett riktigt stort måldomartorn vid den här tiden. Målkamera fanns inte, och det behövdes ju inte med två danskarna tydligt efter! Erik kunde ha sträckt upp båda händerna i luften, det fick man i Danmark, så inte i Sverige!!

#122. Den förbjudna segergesten!! –eller cyklistens segerglädje!! –i gamla tider??

Glädje!! –segerglädje!! –hur skall man visa det?? Att spontant sträcka armarna i vädret!! --är väl det vanligaste sättet att visa sin lycka?? Men i Sverige kan det vara mer komplicerat än så!! –det är förbjudet att cykla utan att ha minst en hand på styret!! Vad skall då den segerglada cyklisten göra?? –jo sträcka upp bara en hand i vädret??

På den gamla goda tiden?? --då man gjorde som påbjöds!! Det vill säga någon gång mitten på förra århundradet!! Kunde det faktiskt hända att en cyklist, som vann ett lopp blev diskad!! Så för det mesta tog man det säkra före det osäkra och sträckte upp bara en hand!!

Spurten i juniorklassen, C-klassen, i Vallonloppet 1961. Hasselblad 1000F, 80/2,8.

Segrare Jan-Olof Karlsson och tvåan Leif Söderberg sträcker båda upp en hand i glädjen över dubbelseger. De var träningskompisar och goda vänner, så än i dag. Idrott är karaktärsdanande!! –båda grabbarna blev framgångsrika affärsmän!!

Det var inte tal om att skicka upp båda händerna!! --många gånger kom inte kardan upp i vädret alls?? --som här där Owe Adamson slår Paul Munther  i en spurt från Kumlaloppet 1960. Owe var en av Sveriges mest framgångsrika cyklister och fyrfaldig svensk mästare. Han var en fruktad spurtare och kanske t o m var lite ”blassé” över att slå Paul?? Jag tror dock inte det var så!! --ty Paul var också en eminent spurtare och under en period ett år på sextiotalet vann han allt. Knäckte Fåglum flera gånger!! Owe Adamson har en son och sonson, som blev mycket framgångsrika tävlingscyklister. Sonen Anders hör vi ju på TV, som mycket sakkunnig kommentator på Eurosport.

Kumlaloppet 1960. Owe Adamson slår Paul Munther i en spurt. Hasselblad 1000F, 80/2,8

Det var en liten trivial historia från landet i norr?? Kolla vad som händer på VM i Köpenhamn i september, där åker säkert händerna i luften!!  

#95. Fyra bröder på linje!! –i 60 knyck! –mot nya medaljer?? –i NM och VM!! –Fåglumböderna!!

De var helt outstanding i hela världen!! De körde cykel som inga andra!! De vann otaliga medaljer!! Ingen grupp kunde köra så fort i lagtempo på cykel!! Det var Fåglumbröderna!! Skulle man kunna slå dem så va man dopad!! –jag är ganska säker på detta. Vid den här tiden var doping mer utbredd än i dag!! --ja,det låter otroligt, --men öststaterna var i sitt esse.

Jag hade följt svensk cykel i många år och sett många fantastiska tävlingar med Fåglumböderna. Jag hade dock aldrig lyckats fånga alla fyra i en och samma bild. Enda sättet var att plåta ett lagtempo. Det var nordiska mästerskap i lagtempo i Köpenhamn 1968. Så iväg med telegluggen och leta reda på en något sånär neutral bakgrund. Det blev en villakvarter i Kastrupområdet.

Jag satte mig och väntade!! –det var inte tal om någon motorkamera, utan det var att ta en bild!! Jag satt runt ett gathörn och det var tur att det låg en motorcykelpolis före dem, annars hade jag missat. I lagtempo är hastigheten över 50 km/timmen!!  --på släta marken!! --så det var en chansning att trycka av med litet skärpedjup.   Men här blev bilden:

Fåglumbröderna vinner NM i Köpenhamn 1968. De ligger i ordning: Sture, Erik, Gösta och lillen Thomas. Konica Autoreflex T, Soligor 250 mm/5,6

Idag skulle jag inte vara nöjd med skärpan, men den var bra nog för att komma med i den årliga Idrottsboken 1968, på en helsida (bra arvode). Artikeln var skriven av cykelreportern n:o 1 Sven P på DN. Fåglumbröderna vann ju det här året även VM.

Man kan leta reda på gamla idrottsböcker på nätet idag och jag har inköpt Idrottsboken 1968??  --så jag kan avnjuta i mitt Otium cum dignitate på eftermiddagen.

Plåta mera!