#411. Att lära sig cykla!! –lika viktigt som att gå!! –i framtiden!!

Framtidens transportmedel är inte bilen!! –det är ett fordon som drivs på förnyelsebara bränslen?? – eller muskelkraft!! Då är det viktigt att de små lär sig cykla!! –det vanligaste sättet att förflyta sig?? –efter fotledes.

Det är ett under att cykeln är så lätthanterlig?? –när man väl lärt sig hur det går till?? –och när man har hittat balansen!! Jag lärde mig cykla på en halvstor blå cykel?? –när jag var åtta år!! Jag grät och snyftade och var övertygad att jag aldrig skulle lära mig?? –jag föll och skrapade knäna och gav nästan upp. Men så en dag började det rulla!! –ett under hade skett.

Idag är cykeln minst lika vanlig i trafiken som på 50-talet?? –om inte vanligare. Då fanns inga cykelvägar!! --där fotgängare kunde köras över?? Utan man fick hålla till godo med grusvägen?? –ofta med slirigt grus i kanten. Knattarna får trehjulingar tidigt och i tre- femåldern sätter man stödhjul på en liten cykel. Konstigt nog ofta med för hög utväxling?? Idag finns det särskild handtag att monter under sadeln så att föräldern kan stödja i starten?? –farsan hade en påk han satte ned baktill på cykeln. Han blev tröttare än jag och gav snabbt upp. Det gällde att lära sig själv?? –på den tiden.

I helgen fick jag se undret ske igen!! –det är andra gången!! Första var när den yngste sonsonen från Gamla Stan lärde sig cykla på 30 minuter i den lilla backen vid sommarhuset i Hyttan?? Nu var det äldste sonsonen i Kållered?? --som med hjälp av cykelintresserade fadern lärde sig rulla på två hjul. Det gick fort!! – några vändor med stöd i handtaget, sedan balans och handtaget bort!! Sedan var det bara att härma fadern på sin MTB!! --och till slut kunde inte ens en häftig regnby stoppa glädjen att kunna cykla. Ett stort ögonblick för sonsonen och för en stolt fader!!

#409. Besök hos en stadsdel?? –gatans frågetecken??

Varje liten del av Sverige?? –har sin karaktär!! Det går inte att fånga på några timmar?? –utan man måste leva ett liv där. Men så kan man ta ut några brottstycken?? –och kanske väcka en nyfikenhet??

Här är mitt korta besök i en lite stad i den stora staden. Här bor de som gör Kållered??

Olympus E-PL1 + Lumix 14/2,5

#312. Gatans fotografering?? –glädjen att ströva och se!! –något nytt!!

När vi lever i vardagens rytm har vi en tendens att vandra i rutinens blindhet!! Vi ser inte livet omkring oss, utan optimerar det nödvändiga och inbokade. Barn, mat, jobb!! –ingen hinner fotografera det viktiga!! --att leva!!

Om man bryter sig loss och går ut för att fotografera livet i den urbana miljön så kan man koppla bort alla måste och sluta checka av listan i huvet över vad som måste göras. Jag tar med mig en kamera som jag just då tycker om och sätter på bara ett objektiv. Det är för distraherande att ta med två, för då ställs du inför en valsituation. Använder jag benen så får jag flera objektiv inbyggda i kameran med en gång. Vi är alla olika så kanske du vill ha vidvinkel och jag vill kanske försöka med en normal just då.

Jag tycker om att ha en kamera som ser enkel ut. Jag vill att folk som ser mig skall tänka!! –där är en gubbe med en kamera, han ä nog inte fotograf!! Istället för att tänka!! –där är en fotgraf med avancerade kameror!! Det kan till synes vara det samma, men det är det inte!! –folk ändrar sin inställning, baserad på hur du ser ut!! En liten fick-kamera med ett litet objektiv signalerar ”turist” och en ”julgran” med kameror!! --signalerar någon som jagar bilder. Du blir någon som vill något!! --till någon som tar något!! Du är någon som hör till miljön i stället för någon tränger in i miljön!! Vanligt folk är oroliga för någon som tar något från dem!!

Helst skall man smälta in i gatubilden så att ingen lägger märke till dig. I gatan går detta för det mesta bra. Om någon ser dig ta en bild!! –så ge tillbaka ett leende och se glad ut. Lämna en komplimang, som ”roligt att se någon som är glad i vårsolen”!! –får jag ta en bild till?? När jag är ute på stan dras jag ofta till människor i situationer, som har en relation till miljön. Då är det roligt att vänta ut vad som kan hända om människor passerar.

Jag finner det lättare att fotografer i nya miljöer. Det gör att man faller inte ned i slentrian tittade på samma sak som i vardagens miljö. En ny stad ger ett friskt öga, nyfiket och alert. Hjärnan blir ofta överraskat i en sådan stad och kameran kommer upp oftare.

Jag tror att kameran spelar en stor roll!! –du måste tycka om den och veta hur du skall snabbt trycka av. Den måste vara en del av ditt öga och en del av din arm!! –eller till och med en del av ditt hjärta!! Jag föredrar autofokus, till och med att sätta på ”ansikts-fokus”. Jag sätter allt på auto!! Varför skall jag bry mig om det tekniska!! –när jag skall försöka fånga en känsla!!

Jag strävar efter glada bilder!! –vem vill ha en sorgsen bild?? Den skall vara sann och engagera betraktaren, helst då på ett positivt sätt. Jag tycker inte man skall fotografera människor i utsatta eller kränkande situationer!!

Förra året tog jag tre bilder, som jag är nöjd med!! Det gör att jag önskar försöka igen!!

Kållered, 2011.

Lund, 2011.

Lund, 2011.