#54. Giganternas kamp!! Canon 50/f0,95 mot Leica Noctilux 50/f1.0?? --testing-testing!!??

Äntligen!! –för första gången!! -- testas upplösningen, ovetenskapligt?? -- hos drömobjektiven Canon f/0,95 och Leica Noctilux f/1.0?? Aldrig tidigare har data publicerats av en totalt oberoende observatör! Hur skall det gå!! Oväntade resultat utlovas!!

Canon 50mm f/0,95 marknadsfördes 1961 och var länge det ljusstarkaste objektivet på marknaden. Leica Noctilux-M 50mm  f/1 introducerades 1976. Båda objektiven består av 7 element och är likartade i konstruktionen. De båda objektiven, som undersöktes här, har nummer: Noctilux 3434562 och Canon 16162.

Dagens teknik gör det möjligt att montera båda optiken på samma m4/3-kamera, nämligen en Panasonic LumixDMC-GH2.

För de optiska testerna användes Paterson Optical Test Target från 1978. Tre testtavlor monterades på en vägg och avfotograferades på 4 meters avstånd. Enligt anvisningar kan då upplösningen avläsas enligt 2 x avläst värde i linjepar/mm.  När man gör denna test måste man tänka på att kamerans sensor har ett visst antal pixels. I detta fallet är det 4608x3456 på en yta av 13x17,3mm. Den maximala upplösningen (Nyquist-gränsen) är då 3456 linjer/höjd. Detta betyder att vi kan inte uppmäta högre upplösning med testtavlorna, om ens detta. Hur många linjepar/mm är då Nyquist-gränsen på bildhöjden?? -- jo den är 266 linjer/mm. Det vill säga på våra tavlor skall vi inta kunna lösa upp mer än 133 linjepar/mm med denna sensor. På grund av "Anti-aliasing" filter hos sensorn kommer upplösningen i praktiken att vara under 100 lp/mm.

Stadigt stativ och 2 sekunders fördröjd självutlösare användes. Tio exponeringar, med omfokusering, för varje bländarvärde utfördes och den bästa plockades ut i Lightroom 3,3. Ingen skärpning förutom den med läge 25 och radie 1.0 gjordes. Bilden beskars till bara testtavlan i centrum och en tavla i ett hörn vid 100%. Det är dessa du kan se i testen.

Optiken är konstruerad för 24x36 mm och eftersom vår censor är 13x17,3 mm så mäter vi inte längst ut i skärpecirkeln(radie 21 mm) utan vid ungfär 11 mm(50%) in på radien. Vi gjorde mätningar på öppen bländare och på bländare 5,6. Vi gick inte högre för risken med diffraktionseffekter.

Full bländaröppning @ centrum och hörn

Här uppskattar jag  upplösningen till 78 linjepar/mm för Canon i centrum och motsvarande värde för Leica till 84 linjepar/mm.  I hörnen blir värdena 30 linjepar/mm för Canon och 42 linjepar/mm för Leica.

Bländaröppning 5,6 @ centrum och hörn

Här uppskattar jag 90 linjepar/mm för Canon i centrum och motsvarande värde för Leica till 90 linjepar/mm.  I hörnen blir värdena 78 linjepar/mm för Canon och 78 linjepar/mm för Leica.

Det finns en intressant iakttagelse att göra. Om man ställer in fokus på testtavlan i hörnet av testytan så kan man i fallet Noctilux mäta upp att för bländare 1.0 så är värdena för centrum och hörn annorlunda. Centrum blir 42 linjepar/mm och hörn 78 linjepar/mm.  Det betyder att den skarpa fokus-ytan troligen är en sfär och inte ett plan.

Kollar man riktigt noga så är inte skärpe-värdet, vi läser av, oberoende av de använda RGB tavlorna (vi har bara läst av svart/vit tavlan här). De är olika för de olika färgerna!

Slutbedömningen är att de båda objektiven är mycket likvärda upplösningsmässigt. Noctilux är något vassare vid full bländare och har bättre kontrast. Canon har mer problem med mer ”flare”, eftersom antireflexbehandlingen hade utvecklats till bättre lösningar på de 15 åren som skiljer objektiven åt. Båda objektiven är oskarpa ute i hörnen på full bländaröppning och på gränsen till användbara för de vanligaste användningsområdena inom foto. Enligt Paterson går gränsen vid 30 linjepar/mm. Båda objektiven är roliga att fotografera med och vi återkommer med vanliga bilder.

#12. En liten del av Drömlinsens historia???!!!

Nära det nordvästra gathörnet av Aobadori Avenues och Haigashi Ichibanciodori Avenues i staden Sendai i Japan var det och är säkert fortfarande en liten fotoaffär. Den sålde nya, men fram för allt gamla kameror och objektiv. I det motsatta hörnet finns? – ett elegant bageri som säljer danska wienerbröd, jaaaa – det är sant??? – i Japan. Det luktade wienerbröd lång väg och det påminde mig om Skandinavien!!!. Jag stannade ofta i båda affärerna, många många gånger, på min väg till jobbet med det stora elektronmikroskopet (=flera våningar högt!!). Jag beundrade de gamla kamerorna och njöt av många wienerbröd med kaffe (jag kan känna smaken än).

Fotoaffären var liten och enkel, men hade många avancerade, gamla kameror från Japan och Europa uppradade i glasmontrar. Vid den här tiden beundrade jag som mest Leica-liknande kameror som t ex Canon 7 och affären hade flera spännande exemplar.  Jag talade ofta med ägaren – ja han språkade engelska, om även knackigt, men vad gjorde det för han bjöd på grönt tea och lugn. Jag frågade till slut om det var möjligt att finna en Canon 7 med ”drömlinsen” 50 mm f0,95 – som var i gott skick!!??. Han lovade att hitta en åt mig. Han berättade att han var särskilt stolt över den linsen, därför att han hade varit en del i dess konstruktion. Vid den tiden, i början på 50-talet, var han ingenjör hos Canon. Han var konstruktören av mekanismen som gav lika avstånd (på objektivets yttre ring) mellan bländarstegen, 0,95 – 1,4 – 2 – 2,4 - !!!!!!!! Ta en titt på de gamla objektiven i Canons nät museum; så ser du att t ex Serenar 35 mm f/2,8 I från 1951 har inte samma avstånd mellan bländarstegen.

Canon 7sZ, 50 mm f/0,95.

Efter mer än ett år fick jag höra, genom en god vän, att han skaffat fram en kamera med objektiv och det var en Canon 7sZ (mindre än 4000 kameror tillverkades 1967-68) med en perfekt lins. Min vän tog med den till mig vid nästa resa till Lund. Va kostade den? -- $1000, för allt. Den kostar idag mer än 20 lakarn, därför att man kan modifiera linsen så den funkar i en M9a!!!! Vilken hädelse, bygga om en ”DÖMLINS”, buuuuuuuuu!

Jag har alltid undrat varför det inte varit någon testjämförelse???? mellan objektiv med f1. Man testar ju allt annat. Snart skall jag försöka själv.

Vi får ha en bild från Sendai också???!!!

Sendai 1996. Canon EOS 5 QD. Canon EF 24mm f/2,8