#55. På middag med gudens ställföreträdare!! –eller här va dä ingen akademisk dubbelkvart!!

Det är inte var dag man är inbjuden på middag?? --tillsammans kejsarens son!!  Vi klädde oss i bästa medhavda stassen!! --och assistent Ninni tyckte vi skulle va i god tid?? Inga problem!! --sa jag, dä är ju 2 timmar till det börjar!! Det var ju bara forskare och akademiska potentater inbjudna så dä ä säkert dubbelkvart!!

Vi gick i god tid?? --1,5 timma!!  --till det stora lyxhotellet i centrum. Det var en vacker kväll och de historiska trähusen låg precis vid gatkanten, utan gångvägar. Inte långt från det pampiga hotellet blev vi stoppade av polisen?? --som ville se våran inbjudan, vi blev lite fundersamma?? Än en gång, strax utanför hotellet, stoppades vi på nytt?? --av en bred kedja poliser!! Vi fick på nytt visa inbjudan!!  --å den här välklädda , men enkla, polisen talade engelska, mycket ovanligt!! Ni är de sista vi släpper in!! –the security is very importent to us!! En och halv timma innan, varför. You know sir! --i vanliga fall är det fyra timmar innan, men vi har blivit ombedda att avkorta det för att konferensen pågår sent. Vi var sista man inne på hotellet och hamnade långt från honnörsbordet.

Efter en timma kom han, enkelt klädd i svart!!

Kejsar (då kronprins) Akihito i Kyoto 1986. Olympus OM 4, Zuiko 35/2

Det här var en stor dag för alla japaner på konferensen. Middag med kronprinsen var höjdpunkten i deras liv. Man skall komma ihåg att kejsaren är ställföreträdaren för deras gud och för bara några århundraden sedan visade sig inte kejsaren. Bara en handfull män i regeringen mötte honom.

Varför var Akihito på en forskarkonferens i Japan 1986?? Jo, Akihito är akademiskt utbildad marinbiolog. Han har ett eget elektronmikroskop i slottet och ville komma till världskongressen i elektronmikroskopi i Kyoto. Jag har pratat med hans mikroskopreparatör, som får komma till slottet en gång om året för service. Gissa om det är ett hedersuppdrag!!

Så assisten Ninni och jag var inte ensamma på middan med Akihito, vi va 600 pers!! Men ändå!!

Kyoto är en intressant stad, och mycket att plåta för en nyfiken fotograf!! Här är två traditionella bilder.

Kyoto 1986. Olympus OM 4. Zuiko 35/2

Kyoto 1986. Olympus OM 4. Zuiko 35/2

#54. Giganternas kamp!! Canon 50/f0,95 mot Leica Noctilux 50/f1.0?? --testing-testing!!??

Äntligen!! –för första gången!! -- testas upplösningen, ovetenskapligt?? -- hos drömobjektiven Canon f/0,95 och Leica Noctilux f/1.0?? Aldrig tidigare har data publicerats av en totalt oberoende observatör! Hur skall det gå!! Oväntade resultat utlovas!!

Canon 50mm f/0,95 marknadsfördes 1961 och var länge det ljusstarkaste objektivet på marknaden. Leica Noctilux-M 50mm  f/1 introducerades 1976. Båda objektiven består av 7 element och är likartade i konstruktionen. De båda objektiven, som undersöktes här, har nummer: Noctilux 3434562 och Canon 16162.

Dagens teknik gör det möjligt att montera båda optiken på samma m4/3-kamera, nämligen en Panasonic LumixDMC-GH2.

För de optiska testerna användes Paterson Optical Test Target från 1978. Tre testtavlor monterades på en vägg och avfotograferades på 4 meters avstånd. Enligt anvisningar kan då upplösningen avläsas enligt 2 x avläst värde i linjepar/mm.  När man gör denna test måste man tänka på att kamerans sensor har ett visst antal pixels. I detta fallet är det 4608x3456 på en yta av 13x17,3mm. Den maximala upplösningen (Nyquist-gränsen) är då 3456 linjer/höjd. Detta betyder att vi kan inte uppmäta högre upplösning med testtavlorna, om ens detta. Hur många linjepar/mm är då Nyquist-gränsen på bildhöjden?? -- jo den är 266 linjer/mm. Det vill säga på våra tavlor skall vi inta kunna lösa upp mer än 133 linjepar/mm med denna sensor. På grund av "Anti-aliasing" filter hos sensorn kommer upplösningen i praktiken att vara under 100 lp/mm.

Stadigt stativ och 2 sekunders fördröjd självutlösare användes. Tio exponeringar, med omfokusering, för varje bländarvärde utfördes och den bästa plockades ut i Lightroom 3,3. Ingen skärpning förutom den med läge 25 och radie 1.0 gjordes. Bilden beskars till bara testtavlan i centrum och en tavla i ett hörn vid 100%. Det är dessa du kan se i testen.

Optiken är konstruerad för 24x36 mm och eftersom vår censor är 13x17,3 mm så mäter vi inte längst ut i skärpecirkeln(radie 21 mm) utan vid ungfär 11 mm(50%) in på radien. Vi gjorde mätningar på öppen bländare och på bländare 5,6. Vi gick inte högre för risken med diffraktionseffekter.

Full bländaröppning @ centrum och hörn

Här uppskattar jag  upplösningen till 78 linjepar/mm för Canon i centrum och motsvarande värde för Leica till 84 linjepar/mm.  I hörnen blir värdena 30 linjepar/mm för Canon och 42 linjepar/mm för Leica.

Bländaröppning 5,6 @ centrum och hörn

Här uppskattar jag 90 linjepar/mm för Canon i centrum och motsvarande värde för Leica till 90 linjepar/mm.  I hörnen blir värdena 78 linjepar/mm för Canon och 78 linjepar/mm för Leica.

Det finns en intressant iakttagelse att göra. Om man ställer in fokus på testtavlan i hörnet av testytan så kan man i fallet Noctilux mäta upp att för bländare 1.0 så är värdena för centrum och hörn annorlunda. Centrum blir 42 linjepar/mm och hörn 78 linjepar/mm.  Det betyder att den skarpa fokus-ytan troligen är en sfär och inte ett plan.

Kollar man riktigt noga så är inte skärpe-värdet, vi läser av, oberoende av de använda RGB tavlorna (vi har bara läst av svart/vit tavlan här). De är olika för de olika färgerna!

Slutbedömningen är att de båda objektiven är mycket likvärda upplösningsmässigt. Noctilux är något vassare vid full bländare och har bättre kontrast. Canon har mer problem med mer ”flare”, eftersom antireflexbehandlingen hade utvecklats till bättre lösningar på de 15 åren som skiljer objektiven åt. Båda objektiven är oskarpa ute i hörnen på full bländaröppning och på gränsen till användbara för de vanligaste användningsområdena inom foto. Enligt Paterson går gränsen vid 30 linjepar/mm. Båda objektiven är roliga att fotografera med och vi återkommer med vanliga bilder.

#53. Vill du le en smula?? –eller få ett gott skratt!!

Det är så sällan man hittar något kul på nätet!! Jag kollar alltid vad Rob Galbright länkar till och han påminner om att den eminenta bloggen från New Yorks Time, Lens, vilken presenterar den israeliska fotografen Alex Levac, 67, och hans roliga gatubilder.

Kolla därför länken: http://lens.blogs.nytimes.com/2011/05/23/israel-with-a-knowing-wink/

För att bidra till chansen till en positiv dag lägger jag med en egen bild.

Kiruna 1999.

Det verkar som om transportsystemet håller på att lägga om verksamhet!!??

Ha en bra dag

/Bob

#52. Det stod plötsligt klart för mig!! --en människa är mindre värd än ett riskorn!!??

Jag tittade ut från hotellfönstret? –det var strax efter fem!! –å nästan mörkt ute. Jag hörde röster, på ett obegripligt språk? --Några män gick omkring i vattenpussarna och ur en lucka i en vägg delades ut mat. Iförda plastsandaler, typ badstrand, stod de på huk i sörjan och åt något med pinnar. Nån va färdig med frukosten och borstade tänderna i en vattenpöl!!

Frukost på byggarbetsplats 1986. Olympus OM 4, Zuiko 180/2,8

Jag hade haft känslan redan på flygplatsen!?  --jättestor, tom  och  grå med stora fönster. Inga dekorationer, ingen reklam. På något sätt var man iakttagen. En otroligt skraltig buss, av okänt märke, körde in oss mot stan. Sätena var söndriga och hårda!! Vägarna var fulla av gropar och bussen hade inte haft någon fjädring på många år. Vi kom ut till ett område i utkanten av jättestaden, nästan som på landet. Vi körde om många häst- eller åsnedragna kärror! —i dammet.  Hotellet såg inte lovande ut!!

Hotell i utkanten 1986. Leica M2, Summicron 35/2

Det var mycket krångligt att checka in, massor av lappar att fylla i. Men vi fick bo i den nybyggda delen!? Det visade sig vara den sämsta delen!! Assistent Ninni ropade förtvivlat!! --toan läcker!! Den nyinstallerade toan läkte rakt ut på golvet!! Ingen kunde göra något?? --utan vi fick använda andra toaletter i hotellet!!

Vi var granne med en gigantisk byggarbetsplats och det var arbetare på denna som vaknade fem på morgonen för frukost ur en lucka. Bambuställningarna klättrade svajande längs hussidan på bygget. Man undrade vad arbetarskyddsstyrelsen, om det fanns någon, sa om denna klätterställning.

Det var denna morgon det blev klart för mig!! --att i det här landet är en människa mindre värd än ett riskorn!? Det finns så många själar att förbruka och hela kulturen är historiskt sett mycket grym! Var och en kämpade för livhanken och landet verkade leva i tre olika århundraden samtidigt!!

Peking 1986, Leica M2, Summicron 35/2

Peking 1986. Olympus OM4 , Zuiko 180/2,8

#51. Storleken spelar en viktig roll!! –men hur?? Här publicerar vi en utförlig praktisk test?

Vi vet att storleken spelar en stor roll!! Det säger alla!! Men är det negativt eller positivt?? Vi redovisar här!! --våra erfarenheter från rent praktiska experiment!! --med flera modeller och med rätt närkontakt??

Kameror med objektiv är stora och tunga om man skall fotografera djur i naturen. Speciellt om det är farliga djur så man måste hålla sig på avstånd. I slutet av augusti åker jag och min assistent Ninni till Svalbard för vilken gång i ordningen vet jag inte, men Ninni har varit där 5 gånger. Första gången 1996. Vi är mycket fascinerade av naturen och ljuset där uppe. I början av september börjar solen gå ned någon minut under horisonten. Det ger ett fantastiskt ljus. Kronan på verket är isbjörnarna. Ninne har blivit jagad av en hona med två fullvuxna ungar. Jag sov den morgonen. Vi jobbar på en bok om isbjörnar och kejsarpingviner! De senare finns inte där uppe!!

Nu har huvudskyddsombudet i vårt familjeföretag, Ninne, protesterat över att kamerorna är så tunga. Hon hotar med stängning av arbetsplatsen. Det är kanske inte att undra över för våran utrustning de senaste gångerna har varit det här:

Två Canon kroppar. Just nu 1D mark III och 550D. Det väger i allt 8,7 kg!! --med EF 100-400L IS, EF 300/4L IS, EF 17-35L 2,8, samt konvertrar. Nu har vi fått upp ögonen för mikro4/3 systemet. Vi köpte in en Panasonic GH2 med zoomarna 100-300mm och 14-140mm. Så här ser det ut i jämförelse!! --storleksmässigt:

Skillnaden i vikt är stor; Panasonicen väger 1039 gram och 550D väger 2231 gram på bilden till vänster, zoomarna är utdragna!!. Ändå större skillnad blir det t. h. med 1DIII+1,4extender, som har vikten 3780 gram, zoomarna indragna!!. Dubbelt så tung i första fallet och mer än tre gånger så tung i andra fallet!!

Det betyder att en kameraväska med en Panosonic GH2 med de två zoomar 100-300mm och 14-140mm och en Olympus E-LP1 med en litet objektiv får plats i en liten kameraväska:

Väskan väger bara 3 kg!! Då frågar man sig om Panasonic GH2 med 100-300mm objektivet kan ersätta en Canon med vita gluggar?? Testing!! Testing!!

På 6o meters avstånd från vårt fönster finns en skylt, som är stor som ett isbjörnshuvud. Den har jag plåtat med, stativ, , utan stabilisator, och med 2 sek självutlösare, och objektiven inställda så att brännvidden ger ett utsnitt som motsvara 600 mm på en fullformat sensor. Bländare 8.

Här är bilderna: (klicka för att förstora!!)

Från vänster: Panasonic+100-300@300, 550D+100-400@375mm, 1Dx1,4+100-400@330mm

Bilderna är tagna i RAW, intagna i LR3.3 med 25 [email protected]. Croppade till detta format. Överförda i jpg. I övrigt ingenting. Ser ni någon större skillnad, som inte kan justeras bort i LR??

Nu kan man sätta 3 stycken olika 300 mm linser på samma kamera, nämligen på på GH2:an med adaptrar. Då ser det ut så här!! --med manuellt fokus:

Från vänster: Pan + 100-300@300mm, Pan + EF 100-400L@300mm, och Pan + EF 300L.

Stor skillnad? Vad skulle du bära på när du passerar alla flygplatser??