#40. Här får det bli andra bullar!!?? –vetebullar!!!?? –eller hur Canon 95an går digital??

Än en gång har assistent Ninni synpunkter på hur en blogg skall skrivas!! Med ett kraftigt bud!! --på gränsen till muta??, --vilket innebär nybakta vetebullar med kaffe!! --så har jag gått med på att införa ett recept på världens absolut godaste vetebullar!!?? Om någon har godare bullar?? --till utmaning!! --är de välkomna och vi skall utför en tävling med mig som domare. Jag är inte jävig!! --lika lite som ett kommunalråd!!??  --som skall anställa en assistent (kvinnlig).

Vetebullrecept!

50 gr jäst

1 tsk salt

5dl mellanmjölk

1 dl rapsolja

1 dl vit sirap

11 dl vetemjöl special + ca 1,5dl till utbaket

Smula jästen, tillsätt salt. Värm mjölken till ca. 37 grader, tillsätt rapsoljan, häll detta över jästen, tillsätt vit sirap. Tillsätt mjöl, börja med 2 dl, jästen skall nu vara upplöst, tillsätt resten av mjölet 2 dl åt gången. Låt degen jäsa ca 20min.  Arbeta degen på bakbord och dela i två delar och kavla ut, bred på rumsvarmt margarin (ca 50 gr till hela baket) och strö på vaniljsocker eller socker och kanel. Välj den modell på bullarna Du föredrar. Låt bullarna jäsa på plåten och pensla med uppvispat ägg och strö på lite socker. Grädda i 225 grader tills bullarna fått gyllenbrun färg. Nu har Du ca. 45 härliga bullar, de går utmärkt att frysa.

Ninni’s nygräddade vetebullar. Lund 2011-05-11. Olympus Pen E-PL1, Canon 0,95/50mm

Bullarna ser ut så här!! –i minimalt skärpedjup!! --om de fotograferas med objektivet i dina drömmars land!!?? –Canon 0,95/50mm!! Monterad på en uppstickare bland kameror!! --Olympus Pen E-PL1. Jo det är möjligt? --om man först sätter dit en Leica M-adapter i specialfattningen på objektivet!?? –därefter sätter dit en M till m4/3 adapter!! Problemet är att man inte kan fokusera till oändlighet!! –för stort avstånd, sensor-objektiv, --som en mellanring, men man kan fokusera till 6m. Vi arbetar på detta!! --för att gör det möjligt att ta digitala bilder med 0,95an utan att bygga om objektivet till Leica M-fattning, --det senare är fullt möjligt. Flera verkstäder utför detta!! --och det är nästan möjligt att göra det själv??, --åtminstone med hjälp av grannen Martin. Som framgår av bilden ovan är bokehn mycket intressant, och vi kommer till den stora testen snart mellan Noctilux 1.0 och detta objektiv!!!!!! Missa inte detta!!

Hur ser då kameran ut med detta monster till objektiv!! Ganska smidig!!?? --och lätt att bära med sig!! Idealiskt till street-photography!!??

Olympus Pen E-PL1, med Canon 0,95/50mm,

Naturbilderna blir fullständigt kalas!! Vem som helst faller som en fura!!

Magnolia, Lund 2011. Olympus Pen E-PL1, Canon 0,95/50mm. 1/1000, bl. 0,95, ISO 200.

Det är blå skilla i bakgrunden av bilden!!!??

#39. Blodtörstigt spektakel!! –publiken jublar??!! --motangrepp värkställdes!!!??

Det blodiga skåderspelet!  --kontrasterar mot det mjuka  solljuset som silar ned på arenan!!?? Det är fortfarande varmt. Folket jublar!!?? --när  en glittrande matador springar runt och sticker hullingar i nacken på en tjur!!

Pas de pecho. Ibitza 1985. Nikon F3, 4.0/180mm

Det går inte att disskutera med en spanjor om tjurfäktning. Det är inte djurplågeri!! –det är en konstart att döda en tjur!!?? –så elegant som möjligt!!?? –å så långsamt som möjligt!! Det är en ära för tjuren att dö på arenan!! –hur vet han det?? –spanjoren?? Ju mer tjuren kämpar emot?? –å vilket djur skulle inte göra det?? -- ju modigare är tjuren!! -- och ju mer måste matadoren visa att han är en mästare??

Ernest Hemingway publicerade en faktabok om tjurfäktning 1932, Döden på eftermiddagen, där han förklarar de olika händelserna under en tjurfäktning. Du kan köpa den på antikvariat.net. Bilderna här använder Ernest terminologi.

Ibland kan tjuren till synes få ett övertag om matadoren klantar till det!!?? Han gör ett motangrepp!!!???

Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Cuidado. Ibitza 1985. Nikon F3, 4.0/180mm

Jag bara vänta på att tjuren skulle sätta in hornen där bak!! --vilken bild?? -- men han va för snäll skonade sin baneman!!??  Det slutar alltid på samma sätt!! –tro inte på sagan om tjuren Ferdinand!! –tjuren får ett svärd i nacken och sen ä han på väg till Sankte Pär?? –dock på släp efter en häst. Publiken jublar?? –å vi undrar för vad?? Till och med barnen springer in på arenan!! –ja, det är inte barnförbjudet!! –å de jublar med matadoren!! Jälten??!!

Matador e chicos. Ibitza 1985. Nikon F3, 4.0/180mm

Å som min spanske vän Angel säger?? --rättvisa är skipad?? --å man kan gå ut med kompisarna å äta tapas!! -- och dricka hela natten lång!!

#38. Den enda roliga fotografen!!??? --Elliot Erwitt!! –eller fotografen som gett hunden ett ansikte

Varför är det så få roliga fotografer??? –som kan få oss att skratta och le!! –det som är så viktigt för att vi skall överleva??? --i detta sorgens och olyckornas näste!! –åtminstone enligt tidningarna!! Men det är i alla fall en som klara av det!!! -> Elliot Erwitt.

Han skall få ett stort pris ”the Infinity Award for Lifetime Achievement from the International Center of Photography”. I den eminenta bloggen “LENS”, utgiven av The New York Times, finns en underbar intervju, som hans son, Misha, gör med Elliot. Kolla:

http://lens.blogs.nytimes.com/2011/05/06/elliott-erwitts-best-picture-the-next-one/

Där visas också ett bildspel med några av hans fantastiskt roliga bilder!! –klassiker!!? Man borde se en per dag minst!! --av Elliots bilder!!

Här är en

Elliot Erwitts bild i en av hans böcker (ISBN 2-86754-047-X)

Elliot har ju tagit många roliga bilder med hundar!!? --och han är också en mästare att visa sekvenser av två eller fler bilder, som är så underfundiga!! Det lär komma ut en bok senare där han helt bygger på den typen av bilder. Nästan alla bilder av Elliot, som har publicerats med humoristiskt innehåll har varit svart-vita bilder, men han lär enligt intervjuen ovan även fotografera i färg!!

Som avslutning skall jag ta med en egen bild, som kanske Elliot skulle gilla!!

Sendai 1996. Olympus OM 3 Titan, Zuiko 3,5/21mm

#37. Giro Italia igång!! --plåta Girovinnaren Fåglum!!!! –anno 1971!! --med Leica M2 och blixt!!

Jag hatar blixtfoto!! --att placera solen (blixten) strax över kameran är totalt onaturligt!! Total manipulation av livet!! Likafullt kan du se att alla fotograferna på motorcyklarna i nystartade Giro Italia har blixt på kameran!!! –även om det är sol?? --å så är det med de flesta press-plåtisarna idag när de jobbar inomhus!! Buuuuu!

Likförbaskat tyckte jag det skulle va kul?? --att plåta den nykorade Giro Italia vinnaren 1971, -- Gösta Fåglum, när han kom till Malmö för ett uppvisningslopp. Det skulle gå på kvällen så jag tänkte jag skulle ta likadana bilder?? --som fotograferna i Italien, med blixt och suddigt runt den skarpa bilden. Ja du vet?? --det som är så lätt att göra idag med blixten synkad?? --på den bakre slutaren!!??

Så det var bara å plocka fram superkameran:

Leica M2, Summicron 35/2, Med Agfatronic B blixt, typ amatör!

Jag hade följt Fåglum’s cykelhistoria i mer än tio år. Jag har fotograferat många lopp där han deltog. I början var han lite rundnätt?? –relativt sett!!, --men han blev tunnare och tunnare med åren?? -- med allt mer intensiv träning och många långlopp. När jag såg honom i Malmö 1971, --på höjden av sin fantastiska karriär!! --var det bara muskler och ben. Det fann inget underhudsfett!! Det är tecknet på stenhårt tävlande under 21 dagar!!! För att få den bild jag ville ha måste jag vänta till skymningen!!, --då det skulle bli lite bildinformation på filmen!! –suddig visserligen?? --vid bl 5,6 och 1/50 sek. Ja, tyvärr M2 är bara synkad upp till den tiden!!! Å så här blev bilden!!

Giro vinnaren, Fåglum, 1971. Leica M2, Summicro 35/2, Agfatronic B blixt

Den var ju inget vidare!! --och den visade ju inte hur mager Gösta var!! --så här kommer en klassisk blixtbild, en sån som jag hatar!!??

Giro vinnaren 1971, Fåglum, tävlande i Malmö. Leica M2, Summicro 35/2, Agfatronic B blixt

Observera att Gösta inte har någon hjälm!!!!??? --han va ju proffs då!!

36. På avgrundens kant?? –vem där?? Danskar och vi!! –eller orten utan vatten??

Vid ett besök vid avgrundens kant?? –var de enda närvarande två danskar!! –å så assistent Ninni och jag!! Ett stritt fall av små svarta partiklar slog ner på oss?? –ett krossa-glas-aktigt ljud slafsade till bredvid oss ibland!! Var hade vi hamnat??

Den snabba båten närmade sig den sockertopps liknande svarta ön??. En stor roddbåt kom ut från land?? --och hämtade de som skulle av. Vinden var lätt, sval, roddaren brunbränd och muskulär, --lite äldre. När vi kom iland gick vi ned till den svarta stranden!!, --ingen lämplig badstrand, utan ganska vassa!! –obsidian-liknande stenar. Vi åt medhavd matsäck och drack upp det sista vattnet!! Vi hade beställt rum på ett ”Locanda San Domenico”, ett av två!! i den lilla orten vid foten av vulkanen Stromboli. Efter viss möda hittade vi stället, som var ett vitt lågt hus med tre rum för hyra. Vi tänkte!! --va fint nu får vi en dusch!! –men när man vred om kranen hände inget??!!! Jo, en kackerlacka sprang över golvet!! Inget vatten i kranen!!! –inget vatten i toan??? Ut å fråga??? –var ä vattnet?? –sätt på huvudkranen!! Ja, den är på en vattenbåt!! –vattnet är slut i hela byn!! Båten kommer om några dagar!! Flaskvatten då?? –jo men det är inte öppet i affären, --dä va helgdag!!

Fram mot kvällen startade vi vandringen upp till kratern!! --som ligger på 917 m höjd!!, --i gott mod. Det gick sakta, dä va brant!! –utan vatten, men som tur vad var det snart kvällning!! --och temperaturen sjönk!! Halvägs upp propsade assisten Ninni på paus!! --för hon bar ju på kikaren och Minoltan SR-7.

Halv vägs upp på Stromboli 1971. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm

När vi närmar oss toppen!! --ryker, fräser och luktar det av svaveloxider!! Det blir mer och mer partiklar i luften!! –ju närmare de två kratrarna vi kommer. Väl uppe vid kraterkanten finner vi?? --till vår förvåning!! --två personer där!! Vi säger hallo!! Efter en stund inser jag att de talar danska!! --ett språk jag behärskar! –till viss del. Mycke riktigt två Köpenhamnare!! –nån som sa världen va lite?

Camera ready at Stromboli 1971. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm

Ju mörkare det blev ju mer synliggjordes lavaeruptionerna genom gasmolnen!! Fantastiska fontäner!! av lysande smält lava!! --kastades upp mot skyn!! Eldens alla färger lyste!

Eruption på Stromboli 1971. Minolta SR-7, Rokkor-PF f/1,4, 58mm

Kaskaden av lava inleddes med en dov smäll!!, --en metalliskt väsande när lavan rusade  fram i röret!!, --följt av en jättekaskad åt alla håll!! --och sedan ett glasliknade ned fall av stora, krasande, lava-bomber!! Mindre än femtio!! meter från oss, slog de glödande lava klumparna ned!! --stora som koskitar!! De såg faktiskt så ut, fast varma!! Hela tiden föll ett ”regn” av små-små partiklar ned på oss. Vi blev täckta av svart lava damm!!

Lavanedfall kring kratern. Minolta SR-7, Rokkor-PF f/1,4, 58mm

Det var dags att lämna det farliga området. Det var kolmörkt! --och de dumma danskarna!! –ja du vet var danskarna kallar oss??, --det samma!! Jojo, de hade ingen ficklampa med sig!!, det hade vi!! Assistent Ninni är en expert på att förutse problem!! Så vi lovade att danskarna fick gå efter oss de nästa 1000 m ned. Väl nere fanns det fortfarande inget vatten!! –på locandan. Dä va bara å slagga törstig, å trött va man.

Nästa morgon fanns det vatten å köpa på locandan. Gissa om vi drack!! Å sen va det dags för ett dopp, vid vulkanens fot. Kort efter vi kom hem small det ordentligt och byn hotades av lava!!

Bob vid Stromboli. Leica M2, Summicron, f/2, 35mm